Här hämtade Mörtfors kraft till en blomstrande idyll

Vi anländer en av sommarens första, lite mulna dagar. Efter att ha kört av från E 22 nära gränsen mellan Oskarshamn och Västervik, passerar vi ortsskylten och svänger nerför backen.

Plötsligt är vi framme vid ån som delar samhället mitt itu och som förr var gräns mellan småkommunerna Hjorted och Misterhult, men som framför allt gav kraft till all verksamhet.

Vi ska träffa Erik Ciardi, medlem i samhällsföreningens styrelse och uppvuxen på orten, och parkerar vid gamla Shellmacken, som numera tillhör just honom.

Ån rinner stilla, men heter Marströmmen, och får rejäl fart några hundra meter nedströms, intill en stor röd byggnad.

– Det är kvarnen, säger Kaj Lindholm som kommer gående över bron med hunden Gaia. Han pekar på två andra mindre hus.

– Där bodde mjölnaren och där låg smedjan.

Sedan visar han på det gula huset i början av backen där han och hustrun Ulla bor.

– Min svärfar var provinsialläkare här. Det var på 1950-talet och då fanns det 28 olika verksamheter och 200 invånare. Allt fanns här, till och med ett litet kapell.

– Nu bor det 65 personer här, brukar jag säga.

En dam med stavar går förbi, hon tittar nyfiket innan hon går uppför backen till ett stort vitt hus. En stund senare kommer hon tillbaka och visar sig vara kända textilkonstnären Christina Lokrantz, som är barnfödd i huset där pappa var veterinär.

Hon har bott i Mörtfors i snart 80 år och kommer tillsammans med sonen Erik Ciardi, känd centerpolitiker i Kalmar, som tillbringat mycket tid under pandemin i sitt sommarhus.

Samhällsföreningen verkar vara det verksamma kittet i dagens Mörtfors. Tidigare var det kanske pensionatet, ägt av ”Mörtforskungen” Karl Axel Bjurstam, som var medelpunkten i samhället.

Tom Alandhs film ”Mörtfors-Tarzan” handlar om hans pappa Hardy, som blev så god vän med Bjurstam att han avbildades som Tarzan av lokale konstnären Otto Jansson. Träskulpturen prydde sin plats bland pensionatets stugor.

I mitten av 1950-talet jobbade en ung Tom Alandh på pensionatet, precis som Erik Ciardi några årtionden senare.

– Det har väl alla som har bott i Mörtfors, säger han och tar oss med på en tur längs Marströmmen.

Det gamla gästgiveriet ligger kvar, men det stora röda trähuset är stängt. Det byggdes 1914, först som hushållsskola, men blev pensionat och drevs av Bjurstam, som också lät bygga en massa gäststugor på andra sidan ån.

Några steg bort ligger ännu ett rött hus, en stuga för vandrare på Ostkustleden, som passerar här.

– Det är inget vanligt vandrarhem, utan man får själv låsa upp och betala för natten, säger Erik Ciardi.

Nästa anhalt är Basarkullen, en festplats några trappsteg upp från ån. Här hölls fester på Bjurstams tid, och nu har samhällsföreningen byggt en liten scen. Det hänger lyktor mellan träden och det finns en stor grill där man brukar grilla vildsvin.

– Här hålls alltid Mörtforsdagen, vi fick ställa in förra sommaren, men i år hoppas vi på en dag i lite mindre skala. Och i slutet av sommaren ska vi visa Tom Alandhs film, och han kommer hit, berättar Erik Ciardi.

Vi går över ån. Erik Ciardi ska nämligen ta oss med på en liten båttur, och på väg till bryggan berättar han Mörtfors äldre historia, en historia som handlar om kopparmalm och kraft från Marströmmens två vattenfall.

– Mörtfors är en skärningspunkt i en dalsänka. Två kommuner möttes mitt i byn, men man kan också säga att Bergslagen sträckte sig ända hit ner, via bruken i Finspång och Ankarsrum, till Kopparverken som låg en bit uppstöms, berättar han.

Kopparverket etablerades redan 1740 och var verksamt en bit in på 1800-talet. Där renades kopparmalm som skeppades från gruvan i Solstadström, som i omgångar har varit Sveriges djupaste.

Nu ska vi åka andra hållet, med båten ”Aron”, som med van hand styrs av Ville Magnusson, en av sju skeppare som hjälps åt att köra.

– Den heter ”Aron” efter den tidigare båten som brukade hämta sommargäster i Solstadström. För en 15 år sedan tänkte vi i samhällsföreningen att det var dags att börja köra igen, så vi bildade Rederiet Aron, berättar Erik Ciardi.

Vi åker ut på Marströmmen, som vidgar sig till en sjö. Växtligheten längs stränderna är frodig, man får nästan lite djungelkänsla. Nästan framme i Virum kör vi under E 22.

Tillbaka i byn går vi uppför Bjurstams backe, förbi huset Marensborg där Bjurstam själv bodde, och alla de små stugorna för pensionatets gäster där Tom Alandh gick med kaffekorgar och tömde pottor.

– Bjurstam var entreprenör och hittade på många saker. Han tjänade pengar och var bra på att attrahera andra företag och service, säger Erik Ciardi.

Trollebo, Tomtebo, Äppelbo står det. Nu är de flesta små men välskötta sommarhus. Där finns också den röda klockstapel där trästatyn Mörtfors-Tarzan stod, ända tills han såldes på auktion 1985, till regissören Jan Troell, som var evakuerad från Malmö till Mörtfors under andra världskriget.

Många som bor i Mörtfors är lite äldre, men åldersspridningen är ganska bred, och det finns ett antal barnfamiljer både i själva byn och intilliggande orter.

– En barnfamilj till har nyligen flyttat in, säger Erik Ciardi.

Så även om Mörtfors senaste storhetstid inföll på 1950-talet, tror han på framtiden.

– Man får inte vara alltför nostalgisk, säger han och hoppas på en ny grön våg av utflyttning på landet.

– Möjligheterna att jobba hemma har rullats ut under pandemin, nu är det upp till arbetsgivarna att fortsätta. Och vi har fiber, det är viktigt i dag. Det här kan bli lokalsamhällets revival.

Vi går ner mot ån igen, och förbi det som en gång var affär. Macken på andra sidan byggdes 1931, men nu hyser den Ulf Jönssons antikvariat.

– Hustrun och jag köpte det för sex, sju år sedan. Då låg det i Hjorted och hade bortåt 16 000 volymer, nu har vi gallrat ut, säger han och visar runt.

Naturligtvis har ortens stolthet, de prisbelönade författarna och illustratörerna Jakob Wegelius och Lena Sjöberg, en egen hylla.

– De är fantastiskt duktiga, säger Ulf Jönsson och tar ut en bok om ägg av Lena Sjöberg och visar de fantasifulla teckningarna.

På väggarna hänger tavlor av Erik Heybroek, Christina Lokrantz och Lena Sjöberg.

– Här brukar vi ha lördagsmöte i Mörtforsakademien, säger Ulf Jönsson lite skämtsamt.

– Men det är mest kafferep. Nu har det varit stängt i två somrar, men jag hoppas kunna öppna igen efter årsskiftet.