Kim Ustamujic Johansen: Sluta med ängslig karaoke – gör som Miss Li

Peo Thyrén: Faller

Avsnittet ägnas ganska mycket åt Peo Thyrén och hans Noice – och det är verkligen en spektakulär historia. Thyrén var tolv år när bandet bildades och bara några år senare kastades de unga killarna in i ett intensivt turnéliv. Men det stora genombrottet blev ingen solskenshistoria. Två av originalmedlemmarna gick ner sig i missbruk och båda gick bort innan de blev 40.

Det är fint att Peo just i det här känslosamma avsnittet bjuder på den bästa tolkningen. Noice-basisten är ingen större sångare men när han tar Alba Augusts fina och vemodiga separationslåt ”Honey”, som flörtar skamlöst med Abba, och ger den svensk text och en värdig och mörkare synth-kostym funkar det riktigt bra. Thyrén sjunger dessutom med en stor dos känsla. Snyggt.

Hitpotential: Kvällens största.

Simon Superti: Tusen gånger om

Är Cornelis Vreeswijk återfödd som Simon Superti? Teorin som läggs fram av musikjournalisten Fredrik Strage i avsnittet har något. Supertis sköna blandning av hiphop och visa på debutalbumet ”Hemlisar” funkar verkligen bra och jag har höga förväntningar på hans tolkningar. Men hans version av Estradens ”Tusen gånger om” är märkligt sval.

Det är fascinerande att Superti i ett intervjuklipp innan framförandet av tolkningen säger att han hoppas att Louise Lennartsson inte ska se den som en ren cover. Och så är det en cover som är alldeles för lik originalet. Jag orkar inte med mer karaokeversioner. Superti har ju förmågan att göra egensinnig musik. Kom igen!

Hitpotential: Svårt att se att denna slår, men vem vet, den är ju strömlinjeformad.

Sophie Zelmani: Will you run away with me

Den tystlåtna Zelmani lämnar efter detta avsnitt programmet och hon gör det med en finfin tolkning av Noice-låten ”Vi rymmer bara du och jag”. En låt som med ett lite annat sound lätt hade kunnat bli en skramlig, härlig låt av Håkan Hellström-typ.

Men Sophie Zelmani skramlar aldrig. Hon sätter engelsk text, gör den till sin med sedvanlig lågmäldhet och levererar faktiskt lite gåshud. När det rinner en tår från Seinabo Seys öga fylls mina egna ögon. Vackert och klart godkänt.

Hitpotential: Zelmani jobbar inte med hits.

Alba August: Du lever bara en gång

Alba August gör entré i programmet och hugger en riktigt bra Noice-låt. Jag hoppades därför på ett kraftfullt nummer, det saknas så här långt den här säsongen.

Alba har en röst som verkligen håller för tryck och i hennes egen musik finns imponerande, pampiga arrangemang. Jag brukar tänka att hon har en kvalitet i sitt uttryck som ibland snuddar vid Florence Welch i Florence + The Machine. Kraftfullt som sagt. Men istället får vi en lågmäld snäll-tolkning. Det är för många av den sorten den här säsongen. Varför så ängsligt?

Hitpotential: Låg.

Seinabo Sey: Going home

Sophie Zelmanis låt ”Going home” är så fin, så fin, och storyn om hur en kinesisk artist kapade den och faktiskt skapade en stor publik för Zelmani i Kina är intressant.

Tänk om Seinabo Sey hade gjort en riktigt megastark, soundmässigt uppdaterad, ballad av den. Det hade varit fantastiskt. Istället blir det en långsam och tråkig gospelversion. Förstå mig rätt, Seinabo och hennes kör sjunger oerhört bra, men skönsång i sig betyder inte att en låt griper tag. Jag väntar fortfarande på Seinabo-power.

Hitpotential: Obefintlig.

Dregen – Marching to this drum

Berättelsen om Seinabo Seys familj och uppväxt, delvis i Sverige och delvis i Gambia, var kvällens absolut intressantaste stund men den blev alldeles för kortvarig, vilket det mesta blir när programmet inte längre fokuserar på en artist i taget. Hoppas att Seinabo får säga mer om detta i kommande avsnitt.

Dregen tog i alla fall hand om hennes ”You” – en vacker, långsam och tung låt från debutskivan ”Pretend”, och döpte om den till ”Marching to this drum”. Jag gör inte vågen, verserna är för sega, men refrängen – den väckte min slumrande hårdrockssida. Hade verserna haft något av en liknande dynamik som refrängen hade jag varit såld.

Men tack och lov för hårdrockaren i gänget. Det är främst hans närvaro som livar upp avsnitten något. Utan Dregen hade jag nog stängt av tv:n.

Hitpotential: Låg. Nog extra svårt att skapa en hårdsrockhit.