Teater flyttar in i Mörbylånga – samtidigt splittras gruppen

– Det känns som om vår teater äntligen har blivit myndig och flyttat hemifrån, säger Anna Hammarstedt.

Hon ser mycket nöjd ut när hon hälsar välkommen till teaterns nya lokal, en källarvåning vid havet i centrala Mörbylånga.

Anna Thorén verkar också mycket nöjd, när hon senare tar emot i sin keramikverkstad i Kalmar. Några enstaka skålar och fat står kvar på hyllorna, det mesta har hon sålt av inför flytten till Malmö.

– Det blir jättespännande att börja på ny kula. Jag känner att jag vill se mig om och pröva något nytt, säger hon.

Det var 18 år sedan de då unga skådespelarna entusiastiskt berättade för Barometern-OT att de skulle starta en dockteater på Öland. Namnvalet Ölands dramatiska teater förpliktigade förstås, och triggade dem att satsa stort.

De har också lyckats leva upp till sina egna och andras förväntningar. De har satt upp en mängd egna pjäser och spelat för tusentals barn och unga runt om i länet. Ölands Dramatiska Teater är fortfarande länets enda professionella friteater.

I början spelade de båda mycket tillsammans. Men efterhand har de arbetat parallellt med olika föreställningar, där de samarbetat med frilansare utifrån.

– Efter ett tag lär man känna varann så väl att arbetet blir lite förutsägbart. Man behöver jobba med någon som kommer med nya tankar, säger Anna Hammarstedt.

Anna Thorén håller med.

– Vi ville olika saker och driva våra egna projekt i nya samarbeten, säger hon.

Samtidigt som de blir sina egna, fortsätter de båda att vara goda vänner och kollegor.

– Vi hejar på varann, som Anna Hammarstedt säger.

Nu ser hon fram emot att driva Ölands Dramatiska Teater vidare på egen hand.

– Det känns som ett privilegium att efter 18 år ha fått en egen lokal. Otroligt lyxigt. Nu sparar vi både tid och ork, när vi slipper bygga upp och riva ner scenografin varje gång vi ska växla mellan olika föreställningar.

I lokalen, som ligger i den gamla Köpingskolan i Mörbylånga, finns plats för flera scener, en lite större och två mindre, plus förråd för rekvisita, scenografi med mera.

I ena änden av lokalen står en lite soffgrupp, där vi slår oss ner.

– Som du ser kan vi ha möten här också. Förut var jag alltid tvungen att städa hemma först, säger Anna Hammarstedt.

Att hon nu driver teatern på egen hand innebär inte att hon kommer att göra teater helt ensam. Liksom tidigare samarbetar hon hela tiden med andra kulturutövare i olika konstellationer och uppsättningar.

– Jag vill knyta till mig olika personer och grupper i branschen, både på lokal, regional och riksnivå. Det är häftigt att det finns så himla bra konstnärer på nära håll. Men man måste alltid göra konstnärliga val. Vem gör det här bäst?

Anna Hammarstedt vill också låta sig inspireras av andra teaterkulturer, som i teaterns nya uppsättning ”Hundliv” som har premiär höst.

– Med ”Hundliv” ville jag pröva ett nytt uttryckssätt, skuggspel. Därför tog jag kontakt med den kända italienske skuggspelsmästaren Fabrizio Montecchi, som jag tidigare jobbat med på Teater Tittut i Stockholm, berättar hon.

Nyligen besökte hon och scenografen Camilla Ed skuggspelsteatern Teatro Gioco Vita i staden Piacenza i norra Italien, för att få inspiration till den nya uppsättningen.

– Ibland behöver man åka iväg för att se med andra ögon. Det var otroligt inspirerande och lärorikt att vara där, säger de.

I sommar kommer Fabrizio Montecchi också själv att besöka Ölands Dramatiska Teater för att hjälpa till med regin.

Nu arbetar Anna Hammarstedt och Camilla Ed för fullt med den nya föreställningen – en lekfull och lustfylld uppsättning som bygger på en bok av den argentinska författaren, konstnären, sångerskan och kompositören Isol, som fick ALMA-priset 2013. Anna har skrivit manus, Camilla gör scenografin och Ragnarök-musikern Peder Nabo gör musiken – en ”dadaistisk hundbensmusik”, som de kallar den.

– ”Hundliv” handlar om en pojke, hans hund och hans mamma. Det är en berättelse om olikheter och likheter, mellan barn och djur och ytterst mellan vi och dem. Frågan är vad vi väljer att se när vi betraktar varandra, det som är olikt eller det som är likt? förklarar de.

Anna Hammarstedt har dessutom skrivit till en egen berättelse i manus.

– Jag vill bjuda in barnen i publiken att själva fundera över temat, hur är det att vara jag, hur är det att vara någon annan? Därför finns det en tankepaus i föreställningen. Det är viktigt att vi får fundera tillsammans och att barnen får göra sina röster hörda.

Medan vi pratar sitter Camilla Ed och klipper ut figurer i genomskinlig hårdplast. Det är förstorade bilder ur Isols bok som ska ingå i skuggspelet.

– Vi ska göra en mängd figurer. Det blir nästan som när man skapar tecknad film, berättar de.

Anna Hammarstedt hämtar en ficklampa och visar hur skuggfigurerna blir levande. Hon lyser på dem, så att de avtecknar sig som suggestiva bilder på två reflektorskärmar på scenen.

– Vi testar oss fram hela tiden. Teater är ju en process med mycket praktiskt arbete, med rum, ljus, ljud och dramaturgi, allt måste prövas innan man bestämmer sig. Det blir lättare nu när Anna är sin egen teatermakare och har en egen lokal, säger Camilla, som annars arbetar som utställningsproducent på Kalmar konstmuseum och tidigare frilansat som scenograf och curator på teatrar och museer runt om i landet.

Parallellt med arbetet med den nya uppsättningen turnerar Anna Hammarstedt i förskolor och skolor med teaterns andra föreställningar. I april ska hon till exempel spela för alla förskolebarn i Kalmar.

– Men jag spelar ju i hela regionen. Det finns inte en byskola som jag inte spelat i. Skolan är en otroligt viktig demokratisk plats där alla får utrymme. Och vi som jobbar med barnkultur i skolan är de enda kulturutövare som når ut till alla.

Anna Hammarstedt är dockskådespelare i grunden.

– Jag tänker inte överge dockorna. Jag använder de uttryck som är bäst till den berättelse jag vill berätta, dockor, föremål, skuggspel, allt på en gång. Det ena utesluter inte det andra.

Än finns det ingen skylt utanför den nya teaterlokalen i Mörbylånga.

– Vi har inte hunnit med skylten än. Men den kommer, säger Anna Hammarstedt.

Tillbaka till Anna Thorén och hennes keramikverkstad. Ännu är det några månader kvar till flytten, men redan nu ser hon fram emot att bli Malmöbo – och inte minst att starta sin egen verksamhet. Hennes nya teater kommer att gå under namnet Dockteaterbyrån.

– Jag känner att jag ska våga göra något nytt nu, när mina barn är stora och jag inte har dem att ta hänsyn till på samma sätt längre. Min ena son bor också i Malmö, berättar hon.

Tiden på Ölands Dramatiska Teater kommer hon att minnas med glädje.

– Det har varit fantastiskt roligt, och väldigt glädjande att det har funkat så bra att vi kunnat leva på teatern. Vi har spelat jättemycket, cirka 200 föreställningar per år. Vi har skapat nytt och vi har samarbetat med många inspirerande konstnärer.

Anna Thoréns nästa pjäs är tänkt för mindre barn, 3–6 år, och har premiär nästa vår. Berättelsen utspelar sig på en soptipp, där hon själv spelar en soparbetare. På tippen bor olika figurer i plastpåsar och kartonger, som ensamvargen, ruggugglan, nättrollet och sötnosen. Alla ska få finnas och alla behövs för att rädda sig själva och varandra från de stora sopmaskinerna. För manus står författaren Tove Folkesson.

– Tanken bakom berättelsen är att man inte ska döma varandra från utsidan. På en soptipp kan finnas en magisk värld, förklarar Anna Thorén.

Flyttlasset söderut går i slutet av maj – med drejskivor, keramikverktyg och allt.

– Jag har hållit på med keramiken i flera år, parallellt med teatern. Det tänker jag fortsätta med, liksom med mina drejkurser. Det är bra att ha det benet att stå på också, säger Anna Thorén.

Men någon oro för att det som 49-åring blir tufft att starta på nytt i en osäker tid för kulturarbetare känner hon inte, säger hon.

– Nej, jag är inte så rädd av mig. Rädslor hämmar oss att våga.