Theo, 25, från Öland blev sin egen chef – jobbar över hela världen: ”Just nu är det här drömlivet”

Theo Björk Olsson befinner sig i Miami när vi hörs för intervju.

Om några dagar bär det av hem till Sverige igen och sedan väntar uppdrag i Grekland.

Med sitt eget produktionsbolag inom film och foto har 25-åringen från östra Öland hela världen som sin arbetsplats.

– Just nu är det här drömlivet, men jag värdesätter balansen jag försöker hålla. Min flickvän Ebba är väldigt stöttande och många av mina bästa vänner är gamla vänner från Öland och Kalmar. För mig är det viktigt med alla delarna; jobb, familj och vänner. Vad är de lediga timmarna värda om du inte har någon att dela dem med, säger han.

Inspirerad av sina föräldrar som båda är konstnärer började Theo Björk Olsson tidigt att utforska både teckning, foto och film.

Att han en dag skulle tjäna pengar på sitt skapande var inget han tänkte på utan istället älskade han att rita hus och drömde om att bli arkitekt.

På gymnasiet drev han UF-företag och förstod då att man kan vara både kreativ och företagare.

– Med UF-företaget buntade jag ihop mina hobbyer och gjorde reklamfilm och tecknade.

Efter studenten fortsatte han att driva sitt företag samtidigt som han fick jobb på Ung företagsamhet i Kalmar län och åkte runt och pratade om företagande inför gymnasieelever.

– Då fick jag upp ögonen för entreprenörskap och det var där jag byggde grunden för att starta bolag på riktigt.

Genom Ung företagsamhet lärde Theo känna mäklaren Pontuz Löfgren i Kalmar som kom att bli en mentor för honom.

– Jag var så sjukt taggad på att jobba inom foto och film och ”tvingade” in mig hos Pontuz Löfgren, ha, ha. Jag var tvärkass på att fota och filma, men jag var sååå jobbig så min ihärdighet fick in mig där till slut. Det blev en skola för mig och fick utvecklas.

Det var också på mäklarfirman i Kalmar som han började kombinera sitt tecknande med jobb-projekt, något som han idag gör mycket av.

Efter två år hos mäklaren i Kalmar gick flyttlasset till Stockholm där Theo fick jobb på en mäklarbyrå och samtidigt började satsa på sitt eget bolag.

– När jag flyttade upp till Stockholm hade jag en ambition att starta eget bolag och att knyta de första kontakterna var superviktigt för mig. Jag fotograferade men gjorde även personlig marknadsföring åt mäklarna. Det var en trygg plats och där kunde jag bygga upp ett kontaktnät.

Bilar är ett av Theos stora intressen och tack vare en kontakt på Instagram fick han möjlighet att presentera sig för den välkända biltillverkaren Aston Martin.

– Jag introducerades till marknadschefen på Aston Martin och levererade bilder till dem. Jag var supernervös och när jag till slut hörde av dem igen sa de att inte var supernöjda och att det var trevligt att träffas. Då kände jag ”fan”, det var ju en drömkund!

Ett år senare tyckte Theo att han hade utvecklats som filmare och fotograf och gav det en chans till och bad om att få göra en ny plåtning för biltillverkaren – gratis om de inte blev nöjda.

– Så jag var lite jobbig igen. Det är en återkommande grej hos mig, ha, ha. Men jag lärde mig där att om man vill något får man inte ge upp utan gå hem och göra läxan och göra det bättre. Jag var självklart ledsen och besviken när jag fick nej första gången, men att kunna ta emot konstruktiv kritik och utvecklas har betytt mycket för min karriär.

Idag jobbar 25-årige Theo heltid med sitt foto- och filmföretag och har samarbete med bland annat Lamborghini, Aston Martin och den svenska mäklarprofilen Fredrik Eklund. Han har även kunder inom hotellindustrin, både i Sverige och utomlands.

– Det senaste halvåret har jag börjat anställa och idag är vi tre anställda. Jag har anställt en talangfull kompis som gör 3d-animeringar och har även en assistent som är med på en del produktioner.

Att allt egentligen började med ett UF-företag på gymnasiet har han nästan svårt att förstå.

– Det känns overkligt och har gått snabbt. Jag gick från en trygg heltidslön på mäklarbyrån och många äldre i min närhet frågade om jag verkligen var säker på vad jag gjorde. Nu är jag evigt tacksam att jag vågade ta klivet till att bli min egna chef.

Han hoppas att han kan inspirera andra unga att våga följa sin dröm.

– Framför allt att man inte behöver tappa balansen och jobba arslet av sig. Det har varit en tuff och krävande resa, och det krävs extremt hårt arbete, men jag glömmer aldrig att det är viktigt med alla delar; med familj och vänner.

Modet att våga när andra tvekar tror han grundar från uppväxten i Lilla Brunneby på Öland.

– Jag var tvungen att flytta hemifrån när jag började på gymnasiet och kände ingen i min klass och vill man ha vänner så måste man vara social och ta för sig. Jag växte upp i den gamla skolan i Lilla Brunneby och där bodde jag, mamma, pappa och min syster Nellie ihop kombinerat med mina föräldrars butik och skulle jag upp till mitt rum fick jag stå och mingla med kunder på vägen, så från ung ålder lärde jag mig att vara trevlig.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Antingen är jag väldigt social och styr ihop middagar med min tjej och vänner och ibland är det bara soffhäng framför tv:n som gäller. Eller så tar jag en promenad utan mobil. På Öland kopplar jag av allra mest, är jag på Öland en timme är jag återställd! Öland har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Den unika naturen och kulturlivet härifrån har verkligen präglat mitt skapande och inspirerat min stil.

Att bygga Lego är också ett sätt att koppla av.

– Jag är en riktig Legogalning! Hemma i lägenheten har vi flera Legobilar. Vi har en vit Porsche i vardagsrummet som jag fick av mina svärföräldrar i 25-årspresent. Bilarna får vara framme, men ingen röd bil – de matchar inte inredningen tycker Ebba, ha, ha.

Flickvännen Ebba träffade Theo i Kalmar när hon studerade på Linnéuniversitetet.

– Vi träffades via Tinder först och så bjöd jag in henne på middag och då visade det sig att vi bodde bara hundra meter från varandra! Vi var på dejt och sedan dess har det varit hon och jag.

Berätta om din tatuering 100 procent!

– Ha, ha, det var bara en dum tanke som kom när jag och en kompis var understimulerade. Jag hatar tatueringar men kände att jag kan inte leva mitt liv utan att testa hur det känns. Jag kommer nog aldrig tatuera mig igen, men den där sitter där den sitter.