Trotjänare på Kvarnholmen

Kanske finns det fler och i så fall hör gärna av er. Apoteket Lejonet är i en klass för sig. Med stor sannolikhet startade det 1777 i gamla fina stenhuset i hörnan Kaggensgatan–Södra Långgatan. Sedan är det känt att det i många år fanns i ett stort trähus vid Stortorget där det så kallade Skandiahuset ligger sedan omkring 1960. Numera är apoteket i hörnan Fiskaregatan–Västra Sjögatan. Lejonet förknippas mycket med apotekare Oskar Wollin och hans hustru Hilma. De startade Wollinska stiftelsen som äger hus med bostäder för äldre.

Svårare att datera är Stadshotellet vid Stortorget och Witten i hörnan Södra Långgatan–Östra Sjögatan eller rättare sagt vad som där har funnits tidigare. Klart är dock att vid torget fanns ett värdshus 1819. Senare blev det Socitetshuset, Hotell le Grand och Svanfelts hotell för att omkring 1900 ändra till Stadshotellet.

Hotell Witt är från 1863 då från Tyskland inflyttade Heinrick Witt tog över ett nedlagt värdshus på platsen. Dillbergs bokhandel och Barometern har sina startår på Kvarnholmen 1832 respektive 1845. Adolf Fredrik Wåhlin från Strängnäs var 21 år när han med gästgivarskjuts kom till Kalmar för att öppna landets nionde så kallade boklåda. 51-årige Jon Engström däremot var väletablerad jordbrukare, skogspatron och affärsman när han startade tidningen. Första årens redaktionslokal rymdes i hans Knapegården i Ryssby.

När jag ändå flanerar bland böcker och klipp kan jag passa på att ge några axplock från hur det förr kunde vara i Kalmar. Exempelvis 1835 bodde 5 500 invånare i stan, det fanns 53 salubodar och tio krogar varav ett gästgiveri vid Norra Långgatan 17. Gatorna saknade stenbeläggning och vallarna var i stort sett kala. De planterades med träd och buskar först efter 1850. Det då förfallna Jordbrovalvet stensattes och tätades med stenkolstjära och kalk. Den 4 juni 1867 var en stor dag då reguljär färjetrafik till Färjestaden startade. Ölandshamnen blev därefter stor samlingsplats för människor, djur, fiskhandel med mera. På söndagar ordnades med lyxresor till Borgholm, Oskarshamn och Ekenäs.

I september 1880 kunde man i Barometern läsa ett kan man tycka märkligt meddelande från stadsläkare Engdahl. På grund av det starka åskvädret nyligen och omslaget i vädret hade 50 personer i förstaden Malmen fått nervfeber. Några år senare skrev tidningen att vattenledningar fortfarande saknades och att renhållningen sköttes av bönder. De anlitade latrinhämtare som körde runt nattid och samlade in gödsel som spreds på åkrarna i närheten av stan.

Julen 1887 kunde man gå till Stortorget och köpa gran för 1,50 kronor och på Larmtorget en famn björkved för sex kronor. I butik fanns champagne för tre kronor helbuteljen och brännvin för 1,60 kronor kannan. På en innegård visades en australiensk människoätare för 25 öre.

Inför julen 1896 berättas om societetsungdomars fackelprydda slädutflykter till gästgiveriet invid nuvarande Högalid i Smedby. En av tonåringarna, Ivar Kreuger, beskrivs som en rödkindad ung man med flickutseende. Det finns också ett litet nedtecknat porträtt av en dåtida polis, C. A. Ryd, som bar pickelhuva och sabel och hade stor mustasch, typ rejäl preussare. Slutligen 1904 hade Kalmar 14 000 invånare och på torget kunde man köpa ägg för fyra öre styck.

Med dessa rader från förr vill jag önska alla läsare fina helger. Jag tar skrivledigt en månad eller så och förhoppningsvis träffas vi igen i spalterna fram på nyåret.

Läs fler reportage av Flanören