Malin Wollin övertygar med sin berättelse om en familjs sönderfall
Malin Wollin – När jag tänker på henne
Förlag: Piratförlaget.
Två systrar i en plaskpool. En mamma och en pappa, ett ganska vanligt radhus. Detta är scenen, och när lillasystern Sara som vuxen försöker reda ut vad det var som gick fel kommer hon inte riktigt runt detta med vanligheten. Det var ingen som behövde vara hungrig i det huset, eller sakna något riktigt viktigt. Det fanns kärlek.
Men det är något med Linda, storasystern. Hon har ”en hinna omkring sig, ett skal”, som ingen kommer igenom. Hon är ett argt barn som blir en hatisk tonåring, en destruktiv vuxen. Både den yngre och den äldre Sara iakttar fascinerat hur Linda får en tillvaro med helt egna villkor, ett handlingsutrymme som välanpassade människor bara kan drömma om, men utan att någonsin kunna bryta sig ur ångestens fängelse.
Malin Wollin återvänder ofta till temat familjerelationer, i sina romaner och i den krönikeform som hon kanske är mest känd för. Hennes nya bok är påtagligt svart och kretsar kring den maktlöshet som väcks när kärleken töjs till sin yttersta gräns. Finns det rentav lägen där den inte kan rädda oss längre, där det inte räcker ens med en systers ovillkorliga lojalitet?
”När jag tänker på henne” är glest berättad med korta nedslag på många olika tidsplan, och varken skeenden eller personer hinner alltid få tydliga konturer. Samtidigt finns det mycket kraft i Malin Wollins kaotiska känslosvall, hennes vilja att åskådliggöra en familjs sönderfall och det som kanske kan räddas ur askan. Det är svårt att inte dras med.
