Kulturdebatt: ”Allt mer uppenbart att 'viktig' och 'nyttig' sedan länge betyder ofarlig”

Vad kvällen kommer att handla om är naturligtvis svårt att förutspå, men en önskan är att bilden klarnar för er invånare, över vilka frågor och hur de olika partierna arbetar med kulturen i vårt län. Det är fritt inträde och vi hoppas att det blir fullt hus.

Det är klurigt med kulturdebatter. Inte för att det saknas argument att driva kulturens frågor, eller för att det fattas bevis för vilken betydelse en fri konst och kultur har för verkligt livfulla och uppriktiga demokratier.

Nej, det stora problemet med kulturdebatter är att alla politiker är så vansinnigt överens om att kulturen är viktig. (Nuförtiden med undantag av ett parti som vill att till exempel länsteatern ska försvinna helt).

Kulturen är viktig och den är viktig. Och så är den viktig. Och framför allt är den viktig. Ibland är den också NYTTIG och då slår det gnistor hos politikerna för då är det premium-extra-allt: viktig och nyttig!

EUREKA, kulturen gör nytta, då räknas den! Jo men visst, i rättvisans namn: det kan inte vara lätt för politiken att å ena sidan måste (?) vilja något med kulturen och försöka visionera och å andra sidan inte blanda sig i hur det ska gå till i praktiken och dessutom bara ha eventuella fyra år på sig.

Men resultatet av dessa kortsiktiga viljor, för oss på andra sidan, utövarna, är att vi sedan decennier simmar runt i en bassäng fylld med ord som urvattnats till floskler och som vi inom kulturverksamheterna ändå förväntas ta på allvar.

Vi får smygande, ibland odiskreta påbud från uppdragsgivare, alltid på armlängds avstånd yttrade:

”På vilket sätt uppfyller Byteatern Kalmar länsteater FN:s barnkonvention?”

"Vi vet inte, ska vi det? Var står det i vårt uppdrag?”

"Det står inte, men det skulle vara fint, tänkte vi, om ni gjorde det? På något sätt? Gör ni det?”

Det absolut svåraste är att ta dessa ord, alltid på armlängds avstånd yttrade, och göra verklighet av dom. Och då jobbar vi ändå med fiktion inom teatern, är det något vi kan så är det att tro på orden.

Men skulle vi på allvar arbeta med att försöka få in till exempel FN:s barnkonvention i vår verksamhet, skulle det förändra vår teater i grunden. Om vi förväntades att noggrant och med största kompetens, ta detta ”det skulle vara fint om” på allvar, så skulle vi behöva lägga ner mycket tid på det. Gärna det om det är på riktigt.

Det där med armlängds avstånd är förresten politikens/uppdragsgivarnas sätt att kunna ha åsikter om saker de uttalat inte ska ha att göra med.

Uttryck som ”medskick”, ”en önskan om”, ”jag hade en tanke om en föreställning som…” ”Kan ni inte göra en till sån där föreställning som ni gjorde förra året, den drog ju så mycket folk”, kan ses som harmlösa men är faktiskt alla sätt att påverka kulturella verksamheter i den riktning som är passande för olika siffror, mätningar och verksamhetsberättelser.

Syftet?

I en välmenande tolkning: att kunna visa på att kulturen är ”viktig” och ”nyttig”, så att den genom dessa oreflekterade men allmänt godtagbara ord, ändå ska ”få chansen” att fortsätta existera. I en icke så välmenande tolkning: låta oss stå med alla ord och göra det bästa vi kan med dom medan politiken hänger sig åt de frågor som är VIKTIGA på RIKTIGT.

Här är vi nu, i vårt avlånga, infrastrukturellt svårjobbade län med hur många ord som helst, om hur vi ska driva vår teater. Vi ska uppfylla allt, göra allt för alla. Vi ska vara turnerande och stationära, inkluderande och modigt säregna, konstnärligt djärva och gå för slutsålda hus, smala men breda, högt i tak med branta backar och så vidare, och så vidare.

Det är alltmer uppenbart att ”viktig” och ”nyttig” sedan länge betyder ofarlig. Har vi verkligen den frihet alla politiker bedyrar att vi har? Jag kan se en gräns och den gränsen går vid att vi förblir ofarliga. Vi får aldrig bli farliga på riktigt.

Orden som är satta som riktlinjer åt oss saknar egentlig betydelse. Verksamheten, därmed dess frihet, är villkorad genom dessa ord. Är det inte så att vårt samhälle i allmänhet, och kulturen i synnerhet, präglas av en nihilism som innebär avsaknad av framtidstro och förakt mot kvalitet?

Sett till att de som är satta att styra och förvalta vårt samhälle och dess utveckling endast använder läpparna till att försvara kulturen så är detta den utveckling vi ser idag. Och kan inte en sådan urholkning av samhället endast ske när vi låtsas att betydelselösa ord betyder något?

Byteatern Kalmar länsteater vill föra ett samtal där vi är försiktiga och noggranna med orden. Där de transformeras till handlingar och åtgärder. Ett samtal om allvar och ansvar, som inte på något vis står i motsats till humor och underhållning, gud förbjude. Ett samtal om långsiktighet (nej, en fyraårig mandatperiod är inte långsiktighet).

Vi vill föra ett samtal om kvalitet. Och det är ett samtal bortom ord som viktigt och nyttigt.

Vi hoppas innerligt att du tar dig till teatern på torsdag den 8 september klockan 18, det är vårt sätt att bidra och kanske ditt sätt att få reda på hur du vill rösta på söndag. För rösta ska vi alldeles oavsett allt!

Varmt välkommen hit!