Hon vill se ett dockmuseum i Kalmar: ”En kulturskatt”
För 14 år sedan fick Ann-Karin Myklebostad i uppdrag att dokumentera och arkivera Byteaterns mask- och docksamling. Teatern hade då fått accessmedel från Allmänna arvsfonden till projektet, medel som delas ut för att vårda och visa upp det svenska kulturarvet.
– Det var kaos upp på vinden när jag började, och jag hade ingen aning om hur jag skulle gå till väga, berättar Ann-Karin Myklebostad.
Med goda råd från länsmuseet i Kalmar, olika museer i Malmö och Kulturen i Lund, satte hon igång.
– Alla var väldigt öppna och jag fick massor av tips. Det var jätteroligt, säger hon.
Bland annat köpte hon syrafritt silkespapper att svepa in extra ömtåliga föremål i, så att de skulle hålla längre.
– Många dockor och masker är gjorda av skumgummi. De blir bara smulor med tiden, om man inte tar hand om dem ordentligt.
Cirka ett år tog det innan alla dockor och masker från över hundra föreställningar under 35 års produktioner var sorterade, renoverade, inpackade och dokumenterade. Arbetet leddes av Byteaterns tidigare dock- och maskmakare och scenograf Gunilla Pantzar, som i många år velat få ordning på samlingen. Men det praktiska arbetet stod Ann-Karin Myklebostad för.
Tack vare ytterligare medel från Allmänna Arvsfonden, som totalt har bidragit med 630 000 kronor till projektet, kunde alla föremål fotograferas av Byteaterns tidigare chef Bertil Hertzberg. En digitalisering av arkivet är också på gång.
– Det är ett jättejobb som ligger bakom arkivet, men det känns som om allt bara har runnit ut i sanden, säger Ann-Karin Myklebostad.
Byteatern har lånat ut en liten del av sin samling till Scenkonstmuseet i Stockholm. Det är masker från föreställningen ”Oidipus och hans barn”, och dockor och masker från föreställningen ”Peer Gynt”. Representanter för Scenkonstmuseet besökte Kalmar och tittade på Byteaterns arkiv, när det var klart.
”en kulturskatt som finns uppe på vinden, ett stycke kulturhistoria som vi i Kalmar är stolta över.”Ann-Karin Myklebostad
– De blev djupt imponerade både av samlingen och av hur välorganiserat arkivet var. Det var verkligen roligt, det kändes som ett erkännande för allt arbete, säger Ann-Karin Myklebostad.
Ann-Karin Myklebostad tycker att mer av samlingen borde visas upp.
– Byteatern är ju ingen dock- och maskteater längre. Det är en annan teater idag. Men det är ändå en kulturskatt som finns uppe på vinden, ett stycke kulturhistoria som vi i Kalmar är stolta över.
Under Byteaterns digitala 50-årsfirande kommer dockorna och maskerna att synas på olika sätt. Den 1 april är det vernissage för en fotoutställning med ett 30-tal bilder från Byteaterns historia, de allra flesta tagna av Peder Nabo och Bertil Hertzberg. Där kommer dockorna att synas tillsammans med skådespelarna. Den 1 april lanseras även teaterns nya digitala arkiv, där dockor och masker syns på bilder och går att läsa mer om.
Helst skulle dock Ann-Karin Myklebostad vilja se ett mask- och dockmuseum i Kalmar, som hon tror skulle kunna bidra till att göra Kalmar till en ännu attraktivare stad, både för länsbor och turister.
– Tänk så spännande det vore. Det finns ju flera lokaler som står tomma i stan idag.
Gunilla Pantzar, som var drivande i projektet, tycker också att Byteaterns dock- och masksamling borde tas tillvara på ett bättre sätt.
– Det är fantastiskt fin samling som Byteatern har. En del av sakerna vittnar om hur väldigt nyskapande teatern var på sin tid, konstaterar hon.
Gunilla Pantzar hoppas att man inte bara låter samlingen förfaras.
– Den är ju en del av länets historia. Det vore jättekul om den kunde visas för skolbarn och teaterintresserade i framtiden.