Stopp för produktionen i Rävemåla – bara två mjölkgårdar kvar
Bröderna är sjunde generationen som driver gården. De var bara 13 och 16 år när deras far drabbades av hjärnblödning och farbrodern av hjärtproblem, och de fick ta hand om gården med hjälp av släkt och vänner.
– Och vår fantastiska mamma Märta, hon har alltid varit ett stort stöd, säger de.
Det var 1970, och 1979 tog Bernt och Mats Rubensson över helt och hållet. Sedan dess har livet kretsat kring gården och de har under årens lopp utvecklat den med fler djur och ny ladugård och stall. Mjölkproduktionen med ett 80-tal kor har varit basen i verksamheten.
De har på nära håll sett hur branschen förändrats. 1928 startade Ålems mejeriförening och 98 procent av traktens småbönder anslöt sig till mejeriet. På 1940-talet var det 298 medlemmar. Nu när Rubenssons upphör med mjölkproduktionen är det bara två mjölkgårdar kvar i Ålemstrakten; Strömsrum och Vitemåla.
– Vi hade nog hållit på ett eller två år till, men så blev det ju som det blev med foderbristen, säger de.
Även hälsan ligger bakom beslutet.
Valborgsmässoafton var sista dagen med mjölkproduktion i Rävemåla.
– Det är blandade känslor. Men vi har djur kvar att gå och prata med här på gården, kvigor, ungdjur och får.
Så länge det finns djur kvar kan landskapet hållas betat och öppet. De blickar ut över de vackra hagmarkerna med hamlade lindar som säkert är 100 år och minns när en skogsrådgivare kom dit för många år sedan och erbjöd bidrag för att plantera igen med barrskog. Men det blev inget med det.
– I dag får vi ersättning för att hålla landskapet öppet istället. Sådant återskapas inte under en tjänstemans arbetsliv. Tänk så fel det kan bli med toppstyre, säger Mats Rubensson som anser att det är viktigt att som markägare ha inflytande och bestämma över användandet av sin mark för att värna mångfalden.
– Det finns ingen tjänsteman som är mer intresserad av min närmiljö än vad jag själv är, menar han.
Med inträdet i EU kom också en hel del nya regler och mer pappersarbete att förhålla sig till. Det har tagit en del av glädjen med arbetet, menar de. Men ibland har de skojat till det med myndigheterna i bästa Rubensson-anda. När det kom krav på att de skulle göra en riskanalys skrev de kort och gott: ”Första risken: Risk för hjärtstillestånd och hjärnblödning vid myndighetskontakt”. Under rubriken Åtgärd blev svaret: ”Ring 112 eller upphör med verksamheten”.
Mats Rubensson har en del synpunkter på hur branschen har utvecklats mot stora aktörer. Han menar att mindre bönder har svårt att hävda sina intressen. Han skulle till exempel vilja se fler alternativ när det gäller möjligheten att sälja mjölk. När det gäller föreningarna för bönderna menar han att man har gått ifrån tänket utifrån likaprincipen och att det är de mindre bönderna som har förlorat på det.
– Det är endast volymer som gäller i dag.
Det blir en annorlunda tillvaro som väntar när de nu inte har mjölkning att passa på längre. Så mycket ledighet har det inte blivit genom åren. Bortsett från militärtjänstgöringen och en del sjukdagar har Bernt Rubensson bara varit borta i två dagar:
– Det var när vi var i Stockholm 2011 och fick guldmedalj av kungen.
Av de 40 år som de har levererat mjölk har 34 år varit godkända enligt de kriterier som Svensk mjölk har när man delar ut utmärkelser. Efter guldmedaljen har de fått flera silverskedar för fortsatt leverans av mjölk med bästa kvalitet.
– Det är tack vare bra medarbetare och bra djurmaterial. Och lite tur behövs det också, säger de.
– Men det här är det slut med nu, konstaterar Mats Rubensson när han häller upp gårdens egen mjölk till kaffet, i fortsättningen blir det till att köpa mjölk i affären i stället.
