Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Därför bör IKO försöka hämta hem Filiph Engsund

Men med tanke på att han får spela exceptionellt lite, ibland inte alls, och alltjämt står på noll poäng, så drar jag slutsatsen att han åtminstone står i begrepp att fjättras tillsammans med fiskpinnarna och Piggelinpaketet längst bak i Barry Smiths blårödgula frysbox.

Engsund har de senaste matcherna (i minuter och sekunder) spelat 3.31, 2.52 och 6.33. Mot Färjestad satt han på läktaren.

Det som skulle bli ett ystert äventyr i huvudstaden tillsammans med bästa vännen Manuel Ågren, har blivit något helt annat så här långt. ”Manne” drog korsbandet och är borta hela säsongen medan ”Fille” i bästa fall får göra några ströbyten.

Mycket tid för longboardgnugg på Söder och att testa Östermalms kaféutbudet, men samtidigt ett hack i hockeykarriärskurvan.

• • •

Men är det då inte lite tidigt att ge upp, undrar vän av ordning? Ska han inte vänta in en ny tränare – för Barry är väl bara en lame duck med utmätt tid? – ”ge det en chans” och hoppas på att åka uppåthiss i hierarkin? Kanske kommer lyftet nu när Peter ”Tyson” Holland är avstängd?

Nja, det tjänar nog inte så mycket till. Dessutom sitter Engsund på ett ettårskontrakt, så det finns ingen långsiktig DIF-plan för honom.

Enligt Expressen planerar Djurgården för ännu fler rekryteringar och enligt samma tidning kan klubben absolut tänka sig att avyttra Engsund för att göra plats.

Det hade varit en annan sak om tränaren hetat Robert Ohlsson. Han är nere med Kråkerumsbackenlingot och den småländska mentaliteten och hade kunnat pussla in Filiph Engsund som en fin tredjecenter i Djurgården. Men nu är det panik hos mesta mästarna – sist i tabellen med fem poäng – och det finns varken tid eller tålamod att foga in breddcentrar.

I takt med Engsunds avtagande speltid har hans namn också lyfts hos IK-supportrarna. Jag har noterat att den dominerande åsikten är typ: Han är väl för f*n inte spets? Vad i hel***e ska vi med honom till?

Nej, han är inte spets i SHL. Inte på något sätt. Men han har egenskaper som är mer vitala än så.

Han är hembakad. En egen produkt. Made in the socken of Döderhult. En avkomma av Axel Munthe, Håkan Juholt och Oscar I (där drog jag det kanske lite långt?). Ni fattar, han har klubbmärket i blodet. Han kommer från stan.

Han brinner, utan att behöva leta efter elden, för IK Oskarshamn.

• • •

Det närmaste IKO kommer egna produkter i dag är annars Martin, Petra och Gustav på kansliet.

Det är, lex "egna barn och andras ungar"-devisen, en brist. Det kommer jag alltid att tycka. Ni får tycka vad ni vill, men jag tycker det är väsentligt med åtminstone något eget barn i laget.

För identiteten, för symboliken. Även om jag inte tror att Filiph Engsund skulle svänga sig med uttryck som "0491-ideolog" eller så, så är det just det han skulle bli.

Jag hoppas i sanning att sportchef Fröberg – alldeles oavsett – har för avsikt att långtidslanda hem både Filiph Engsund och Manuel Ågren redan till nästa säsong, bådas kontrakt går ut till våren, och även försöker locka hem tvillingbror Oscar när hans kontrakt löper ut 2023. Det skulle vara en alldeles ljuvlig liten egen produkt-triangel att luta sig mot under åtskilliga år.

Filiph Engsund är dessutom en högst kapabel SHL-center. Han gjorde faktiskt tio mål sin första säsong i högsta ligan och svarade för 32 poäng på 95 spelade matcher i IKO. Lätt att glömma. Och även om det må vara sötebrödagar och klackar i taket i detta presens-nu, när det är vardag för IK Oskarshamn att åka iväg och spöa Färjestad och Luleå, så lär bistrare tider komma och ni kan ju – om min hypotes slår in – bara ana vem som skulle kämpa hårdast när det grinar emot en snögloppig, ickesötebrödstisdagsafton i Timrå islada.

• • •

I avsaknad av långtidsskadade Dale Weise (kommer han tillbaka från Kanada?) och Johannes Salmonsson är IK Oskarshamn dessutom i behov av – som den vedervärdiga hockeyklyschan lyder – kroppar. Elva ”riktiga” forwards är för tunt.

Rent hierarkiskt är det också ganska enkelt finna en plats för Filiph Engsund. Daniel Muzito Bagenda trampar vatten kväll efter kväll och ser ut att hämmas av sin centerposition. Fjolårsskyttekungen John Dahlström står fortfarande på noll mål.

Filiph Engsund – han bär fortfarande IKO-halsduk på sin profilbild på Facebook, just sayin' – som center mellan John Dahlström och en på kanten utflyttad Daniel Muzito Bagenda skulle både kunna ge behövligt djup åt IKO-vinet och få en sökande tredjekedja att explodera.