Jesper Hallberg: ”Jag kan inte riktigt avgöra vilka som ska stå för den typen av spel”
Jag ska erkänna att jag har funderat både en och två gånger över IK Oskarshamns lagbygge. Det är som bekant inget HV71 eller Brynäs som åkt ur SHL, som fått stjärnspelare att stanna, som öst in miljon efter miljon i jakten på ett direkt återtåg.
••••••
Efter en weekend på Gotland som innefattat ett fåtal träningar och framför allt matcher mot Malmö Redhawks, HV71 och Hockeyettan-laget Visby/Roma går det att göra ett försök till någon form av analys. Låt mig redogöra över några korta punkter.
Defensiven
Björn Karlsson har varit tydlig med att fokuset legat på just det defensiva, även om han också flyttat fram det till mittzon de sista dagarna. Här tycker jag att det känns betydligt mer ramstarkt än tidigare. Det är tack vare defensiven som IK Oskarshamn faktiskt har utmanat två, ja till och med tre SHL-lag. Tomas Rydén har gett ett riktigt bra intryck under de en och en halva matcherna han har spelat. Min känsla är att IKO kommer in med Rydén som etta. Spelet med puck har dock lämnat en del övrigt att önska och den sista matchen mot Visby/Roma var ingenting att skryta med.
Finns det en ”checking line”?
I dagens ishockey finns det ofta en så kallad ”checking line” som ska göra livet surt för motståndarna, som ska smälla på och skapa utrymme för de kanske lite mer offensivt skickliga spelarna. Det lär troligen utkristallisera sig inom kort – men just kan jag inte riktigt avgöra vilka som ska stå för den typen av spel. Viktor Smeds är någonstans den enda som känns skriven att göra det.
Offensiven
Än så länge har fokuset som sagt legat på defensiven, att hitta trygghet, vilket jag förstår. Du kan inte börja med taket när du ska bygga ett hus. Hittills har IKO inte tränat på powerplay vid ett enda tillfälle och under trippen på Gotland rullade de på tre femmor. Mot Visby/Roma gav ”PP” utdelning, men mot HV71 på fredagen innebar över 13 minuters spel i numerärt överläge inte någon utdelning. Inom någon vecka räknar Björn Karlsson med att börja fila på offensiven. Det ska onekligen bli intressant att följa det.
Björn Karlsson lugn
Vi har stött på lite olika typer av tränare i IK Oskarshamn de senaste åren. Innan Håkan Åhlund – tillsammans med Fredrik Hallberg tog upp klubben i SHL – basade Björn Hellkvist över laget och innan dess Fredrik Söderström. Nu har Martin Filander varit lagets tränare de fyra senaste säsongerna, de tre inledande med stora framgångar, den sista med degradering. Var Björn Karlsson står är lite svårt att avgöra, hans tränarerfarenhet sträcker sig ”bara” till två säsonger i Alvesta, om än framgångsrika sådana. Det som slagit mig kring 35-åringen från Rävemåla är hans lugn. Han stirrar inte upp sig, han skriker inte, han har en vänlig ton. Björn Karlsson känns väldigt lugn. Huruvida det lugnet kommer att påverka får vi se – men jag tycker att han har gett ett gott intryck så här långt och verkar ha en tydlig bild hur IKO ska spela ishockey.
Erik Bradford
Han har gjort en ”riktig” träning med laget, en värmning och två matcher. För en vecka sedan kom han till Oskarshamn efter att ha gift sig och därefter varit på bröllopsresa. Erik Bradford bör rimligen ligga en bit efter de andra – men nog finns det grejer i hans verktygslåda. Vi fick se det mot Malmö när han kyligt väntade in Evan Weinger som i sin tur tryckte in pucken. Jag tycker mig också se att det finns vissa ledaregenskaper hos kanadensaren, och efter att ha suttit bredvid honom på pressläktaren under matchen mot Visby/Roma fick jag definitivt känslan av att han redan brinner för sitt nya lag. På ämnet verktygslåda tycker jag för övrigt att även Felix Nilsson har stuckit ut.
