Robert Gustafsson om sina roller i årets sommarfars: “Helt omöjligt”

Nyfikna besökare kikar fram bakom läktaren på Krusenstiernska gården när det är dags för ensemblen till årets sommarfars att fotograferas. På scenen, som har klätts om till en 50-talssalong, står bland andra Robert Gustafsson, Ola Forssmed och Per Svensson. De ska leverera en fars i högt tempo skriven av den brittiske farsmästaren Ray Cooney, som är översatt och regisserad av Edward af Sillén.

– För mig är detta en barndomsdröm. Föreställningen har inte spelats sedan 80-talet och Robert Gustafsson är en av få som klarar av denna extrema utmaning. Det är som ett magitrick i extremt tempo, säger Edward af Sillén.

Han syftar på farsens säregna rollfördelning, där tre roller ska spelas av en person. Föreställningen utspelar sig i 50-talets Kalmar på ett gods i utkanten av stan. Den förmögne affärsmannen Noppe Magnusson, spelad av Lars Väringer, vill skänka ett arv till en före detta kollegas son. Villkoret, att det bara får finnas en arvinge, blir dock svårt att uppfylla när inte bara en, utan två okända bröder dyker upp. Och alla tre spelas av Robert Gustafsson.

– Det är ju helt omöjligt när man tänker på det, det handlar om sekunder. Hjärnan har haft mycket att göra med så många snabba byten och ibland har jag inte ens vetat vem jag är, berättar Robert Gustafsson.

Gustafsson är väl bekant med både farser och att stå på Krusenstiernska teaterns scen. Han minns uppstarten 2008 då de först möttes med tvivel, men uppsättningen av “Lånta fjädrar” blev en succé som nu lett till att ytterligare 13 farser fyllt Kalmars somrar med skratt. Nummer 15 spelas i år, samtidigt som Krusenstiernska gården firar 150 år.

– Detta ingen tjatig hotellfars, här är det en mysig miljö på scen som gifter sig med Krusenstiernska, säger Robert Gustafsson och fortsätter:

– Jag ser fram emot stämningen och kvällar med förhoppningsvis perfekt teaterväder. 20 till 21 grader, halvmulet och vindstilla med folk som bara njuter. Och igelkottar väntar vi på, de brukade vara en del förr men de har försvunnit. I år har jag sett en, så de kanske är på väg tillbaka.

“Oj då, en till?!” bjuder också på flera lokala förmågor. Per Svensson har numera hus på Öland och han berättar att hans största bekymmer är trafiken på Ölandsbron.

– I värsta fall får jag försöka få tag i någon med båt, men jag har varit med fyra gånger tidigare och det har än så länge inte behövts, säger han.

I flera veckor har intensiva repetitioner pågått i Stockholm för att fullända föreställningen. För Per Svensson har det varit speciellt att få se sina medspelare repetera.

– Robert jobbar häcken av sig, att se honom nära döden har varit en källa till glädje, säger Per Svensson och skrattar förnöjt.

Kalmarprofilerna Martin Rydell och Martina Arbman Sundén har båda varit med i sommarfarserna på Krusenstiernska teatern tidigare. De ser fram emot att få stå på scen inför den stora publiken.

– Jag längtar efter att få höra en stor skrattåska dundra fram, och att bara få glädja många, säger Martin Rydell.

Han berättar att hans bästa minne är från när han spelade i “Dubbeltrubbel” (2018) och gav karaktären en norrländsk dialekt. I år försökte han sig på finlandssvenska men fick skrota den idén när det inte gick ihop med en annan karaktärs dialekt. För Martina Arbman Sundén är det svårare att plocka fram ett favoritminne.

– Varje produktion man är med i har sina egna speciella minnen. Men med “Oj då, en till?!” ser jag fram emot att spela i en föreställning som inte så många fått göra. Publiken kan vänta sig dörrar som smälls och överraskningar som avlöser varandra, precis som en fars ska vara, säger Martina Arbman Sundén.

Någon som inte är lika bekant med Kalmar är skådespelaren Anton Lundqvist som spelar betjänt. Att få upptäcka Kalmar har varit en höjdpunkt och han rabblar upp flera aktiviteter han planerat in under sommaren.

– Gamla Kungsgatan är min favoritplats. Gatan är så gullig att jag gått upp och ned för den flera gånger. Men det är ju privata bostäder så där kan jag inte stå och glutta.

Han berättar att han aldrig gjort sommarteater innan. Fars är han dock mer bekant med och menar att det som lockar är situationskomik, tempo och absurditet. Lundqvist beskriver sin rollfigur, betjänten, som en joker som snabbt upptäcker vad som pågår och att det finns pengar att tjäna.

Var det betjänten som gjorde det då?

– Det är en bra fråga, jag skulle väl säga att han definitivt har ett finger med i spelet i alla fall.