Sedan 2010 har den ideella föreningen Havsöringens ynglingar lagt ned massor av tid och arbete för att skapa förutsättningar för havsöringen att reproducera sig och leva ett bra liv i bäcken. Arbetet har ofta varit framgångsrikt då öringsstammen vissa år lyckats växa till sig rejält.

– Det handlar om biotopvårdande insatser. Vi lägger ut stora mängder grus på lekbottnarna. Allt arbete sker helt ideellt och vi lägger varje år ned hundratals arbetstimmar för att ge öringen de förutsättningar den behöver. Men tyvärr händer det ofta onödiga saker som gör vårt arbete ogjort. Det känns naturligtvis frustrerande, säger Mathias Sabel, en av föreningens eldsjälar.

För en tid sedan stämde OT träff med öringsentusiasterna Mathias Sabel och Jonas Sillén. De tog oss med på en promenad utmed delar av delar av Döderhultsbäcken som rinner mellan sjöarna Eckern och Djupeträsk ned till Oskarshamns hamn.

Under vandringen berättar de om de många framgångar man haft i sitt arbete sedan starten 2010 men också om de bakslag som haft en stor negativ inverkan på havsöringen.

– Det har hänt mycket och tyvärr är det inte alltid sådant som gynnar fisken. Tvärtom ser vi ofta exempel på sådant som är en fara och ett hot mot öringens möjlighet att överleva, säger Jonas Sillén.

Sensommaren 2018 drabbades Döderhultsbäcken av en omfattande fiskdöd som troligtvis orsakades av ett utsläpp. Den gången påträffades 244 döda öringar som antogs ha dött på grund av syrebrist. Året innan smällen med den omfattande fiskdöden var annars ett mycket bra år för fisken i bäcken. 2017 kunde föreningen räkna in till 100 lekande öringpar.

Igenväxning, nedskräpning och tjuvfiske är annat som föreningen kämpar emot. Mängder med skräp hamnar i bäcken och som man ständigt får plocka bort. Ett annat bekymmer är växten kaveldun som breder ut sig och som medlemmarna slår med machete. Tjuvfiske är också vanligt förekommande i bäcken där fiske av öring inte är tillåten.

När vi besöker bäcken vid Pottaskekällan nedanför Norra Fabriksgatan pekar Mathias Sabel och Jonas Sillén på det galler som sitter där kulverteringen av bäcken börjar.

Gallret hindrar de stora öringarna att passera och många fastnar för att drunkna.

Havsöringens ynglingar har försökt förmå kommunen ta bort gallret i mer än tio år. Men inget har hänt. Motiveringen föreningen fått har varit att utan galler så är risken stor att någon som råkar trilla i bäcken ska drunkna.

Bara några dagar efter vårt besök vid gallret plockades det bort.

Enligt de ansvariga på kommunen är gallret tillfälligt borttaget. Gatuchefen Arne Erlandsson bekräftar att det tagits bort för att det ska modifieras:

– Det har framförts önskemål om att få bort gallret, men vi är tveksamma till det. Skulle någon trilla i där kan det inträffa drunkningsolyckor. Nu har vi plockat bort det men det ska sättas tillbaka så snart vi ändrat det en del, så att de större fiskarna kan passera, säger han.

Mathias Sabel välkomnar beskedet men tycker att kommunen överdrivit riskerna för olyckor vid platsen:

– Det har inte hänt något under alla de här åren, och kulverten är väldigt grund och ett galler i en kraftig vårflod känns inte bra om man ser det ur en olycksfallsaspekt, säger han.