Bakom Instagramkontot bearded_belal står Belal Othman Khaled – en tvåbarnspappa från Kalmar med ett ovanligt snyggt skägg.

– Det började med att jag följde med min frisör till Stockholm på en tävling. Jag var modell åt honom och han vann tävlingen, berättar Belal.

Belals Instagramkonto där skägget står i fokus har nästan 24 500 följare och de flesta av dem kommer från Syrien, Irak och Libanon.

– Alla som bor i Mellanöstern tycker att det är intressant med en arab som bor i Sverige, de tycker att landet är exotiskt, säger Belals fru Elsa Isgren.

Några andra som tycker att pappas långa skägg är intressant och spännande är sönerna Hamza och Ilyas som gärna drar i det.

– Jag får lägga mycket tid på skägget, jag måste tvätta det varje dag, säger Belal med Ilyas i famnen.

På sitt Instagramkonto har Belal skrivit:

En dröm blir inte verklighet genom magi: det krävs svett, beslutsamhet och hårt arbete.

Han vet precis vad han talar om.

För sju år sedan lämnade han krigets Syrien för att få leva i ett land i fred. Efter en lång och svår resa hamnade han i Sverige.

– När kriget kom till mitt område i Syrien 2011 flyttade vi till Egypten, först mamma och pappa och sedan jag och mina sex bröder.

Belal bodde i Egypten i ett och ett halvt år, men när han var 20 år bestämde han sig för att lämna landet. Tillsammans med två bröder gjorde han den 14 dagar långa och farliga båtresan till Italien.

– Jag var inte rädd, för jag räknade med att dö, men jag kände att jag inte kunde stanna i Egypten, jag ville plugga och starta ett nytt liv i Sverige, i Egypten hade inte det gått.

Under resan över Medelhavet såg han tre barn trilla ur båten och försvinna ned i det mörka vattnet.

– Det är jättesvårt att berätta...., säger han och sväljer gråten. Vi hade hört mycket om Sverige, att språket var svårt och att det var svårt att få jobb, men det finns inget svårare än den resan jag gjorde då.

Efter två veckors väntan i Italien åkte Belal och hans bröder minibuss till Danmark. Ingen av dem visste vart de skulle eller vad som väntade dem när de tog tåget till Malmö, men de hade hört talas om tryggheten i Sverige.

Den 28 augusti 2014 registrerades Belal i Sverige och fördes sedan till flyktingförläggningen i Söderåkra där han stannade i nästan två år.

Belal, som älskar fotboll, började spela i Söderåkra AIK, vilket blev ett viktigt steg för att integreras i det nya landet.

– Söderåkra var väldigt välkomnande och jag kände att jag blev en viktig spelare för dem. De hjälpte mig med en hel del. Genom fotbollen fattade jag läget mer, jag lärde mig små ord och hur man ska snacka med folk.

Även när Belal hade flyttat till egen lägenhet i Kalmar fortsatte han att spela fotboll i Söderåkra.

– Jag ville inte lämna laget, jag älskade det, men sedan blev det svårt när jag började jobba här i Kalmar också.

Genom arbetsförmedlingen fick han språkpraktik på McDonalds, samtidigt studerade han svenska på deltid på Komvux. Efter sex månader på McDonalds fick han en fast tjänst.

– Det var mitt val att jobba där för jag visste att det var ett bra sätt att lära mig svenska på. Jag jobbade där i ett och ett halvt år.

Det var också på jobbet han mötte kärleken och sin blivande fru Elsa Isgren.

– Hon jobbar på Kardborren och brukade äta lunch på McDonalds. Jag serverade henne kaffe och så började vi prata, ler han.

Det ena ledde till det andra och i dag är Belal och Elsa gifta och föräldrar till Hamza och Ilyas.

Just nu är Belal föräldraledig samtidigt som han jobbar med fotbollslaget Prime Time, som nyligen vann division 6. Han är mittback i laget och spelar- och materialansvarig och utbildar sig dessutom till fotbollstränare.

Vad betyder fotbollen för dig?

– I Syrien älskade jag fotboll, men när kriget kom förstördes allt. När jag kom hit var det först inte lätt med fotboll; jag kom från ett krig och måste jobba och skaffa ett nytt liv, men sedan träffade jag min svärfar och vi startade laget Prime Time. Vi har stora ambitioner, målsättningen är att vi ska spela i Superettan om fem–sex år. Nu känner jag att jag kommer att spela fotboll tills jag inte orkar spela längre, ha, ha.

Numera är det familjen och sönerna Hamza och Ilyas som upptar den mesta tiden och för småbarnspappan Belal är föräldraskapet ett ständigt lärande.

– Det är jättestor skillnad mellan Sverige och Syrien. I Syrien finns inte något som föräldraledighet, där får man hjälp av familjen, mormor eller farmor tar hand om barnen om mamman arbetar. Det är så det fungerar där. Jag pratar hela tiden med min pappa om det där nu, säger han och fortsätter allvarligt:

– Det är inte alltid lätt att vara förälder. Det har varit svårt för mig eftersom jag kommer från en helt annan kultur. Jag lär mig hela tiden. Bara att byta blöjor var svårt i början! Jag har fått så mycket hjälp från Elsas familj, de har berättat mycket om hur man ska ta hand om barn, hur det fungerar här och om att pappan har lika mycket ansvar som mamman här.

Hur tycker du att livet har förändrats sedan du blev pappa?

– Det är mycket ansvar och mycket jobb, men det är jätteroligt! Barnen får bestämma över ens tid nu. Vi får mycket hjälp av mormor och morfar och det är lite svårt för mig att inte min familj är här också och kan hjälpa oss.

Hur firar ni fars dag?

– Första gången vi firade fars dag var 2019, då var Hamza bara två veckor gammal, och då blev det middag och tårta. I Syrien finns bara mammans dag, där tar pappan inte så mycket ansvar för barnen som här.

Du har gjort en lång resa – från båtflykting till småbarnspappa och svenssonliv i Sverige?

– Ja, på alla sätt. Jag är jätteglad över att vara i Sverige, men det har inte alltid varit lätt att skaffa ett nytt liv här. Jag fattade ingenting i början; hur jag jag skulle skaffa ett nytt liv i Sverige, hur jag skulle möblera en lägenhet, hur jag skulle jobba och sedan kom familjeansvaret. Det är också ovanligt att en arabisk man är gift med en svensk kvinna. Men man måste kämpa och bestämma sig. Jag ville lära mig prata svenska så fort som möjligt, det var viktigt.

Du och Elsa kommer från olika kulturer – hur löser ni det?

– Kärleken löser alla problem. Det är inte lätt, men det är roligt!