Pristagarenblåser glas i världsklass
Femton kilo glas på pipan. Fat och vaser som är nästan metern vida och höga. Mästaren Micke Johansson ser inga gränser. För den som kan handskas med den heta glasmassan låter allt så enkelt.
I 30 år har han jobbat med och utforskat glaset.
- Det var faktiskt en tillfällighet att det blev glas, säger han. Det kunde lika gärna blivit fotboll, eller musik.
Nåja, riktigt sant är det kanske inte, men han visste som 15-åring att han inte ville välja verkstadslinjen som de flesta i klassen på Madesjöskolan.
- Jag tecknade ganska bra så yrkesvägledaren föreslog Glasskolan i Orrefors. Jag sökte till gravyr men det passade mig inte alls. Jag ville inte sitta still och gravera fina linjer hela dagarna.
Varje skoldag åkte Micke Johansson från Flerohopp med ett par gubbar som jobbade på Orrefors glasbruk. Det var tidiga mornar.
- Jag fick tid över varje dag innan och efter skolan. Så jag hängde med gubbarna i hyttan och gjorde mig nyttig. Var ständigt nyfiken och villa prova. Det gäller att slita in ett kunnande. Jag gjorde ben på ben, på ben…
”Han är en naturbegåvning.” Sa mästaren Juhani Karpinen och övertygade Micke Johanssons mamma Maggan att Glasskolan var bortkastad tid för sonen.
16 år gammal började han på golvet i Orrefors glasbruk.
- Jag kände mig hemma med det heta glaset direkt, säger han utan krusiduller. Massan följde mig villigt. Jag hade aldrig svårt att översätta en tecknad form i volym, eller att blåsa konstnärernas visioner.
Inte underligt att Micke Johansson som 24-åring var en av Sveriges yngsta glasblåsarmästare.
- Jag ville inte bara blåsa, säger han idag. Redan då formgav jag egna objekt men de kom aldrig i produktion. Reglerna var sådana på Orrefors bruk. Det var konstnärerna som var formgivare.
<iframe frameborder="0" scrolling="0" height="300" width="480" src="https://gotamedia2.solidtango.com/widgets/embed/a0xtm22h?auto_play=false&rel=0" allowfullscreen></iframe>
Micke Johansson är den enda mästaren i världen som blåser i tekniken dubbelariel. I inslaget ovan från 2015 hängde vi med när han blåste nummer 12 – i världen.
Kanske var det just önskan att få arbeta med egna objekt som ständigt drev Micke Johansson mot nya utmaningar.
Nu 30 år senare, efter en handfull år som mästare i hyttan i Pukeberg, har han egen hytta i Sulabacken i Örsjö. Han är känd för sina dubbla ariel och tredubbla graaler. Tekniker han själv finslipat och var först i världen med.
- Det finns en vattendelare - ett stipendium 2001 till Pilchuck Glass School utanför Seattle på USA:s västkust, säger Micke Johansson. I Pilchuck mötte jag glasblåsare som också var formgivare. Så var det sällan i Sverige. Jag fick en kick. Plötsligt var det tillåtet att jobba som jag ville - som glasblåsare OCH formgivare.
Pilchuck räckte inte även om skolan var en ögonöppnare. Micke Johansson ville lära mer och fick praktisera hos den kände Silvano Signoretto, mästare i italienska Murano.
- Världens bästa glasland, säger Micke Johansson. Svenskar gillar kanske inte det snirkligt italienska uttrycket, men teknikerna är spännande och möjliga att utveckla också i Sverige.
Idag blåser Mästaren Micke glas åt konstnärer 30 procent av sin tid. Resten av tiden är egentid! Då växer tredubbla graal och dubbla ariel fram. Han testar möjligheter och envisas med det allra svåraste. Att skapa tredimensionella världar i glaset och att tvinga luftbubblorna i ariel att följa hans vilja. En komplicerad dubbelariel tar tre veckor från den första lilla posten till ett färdigt objekt. Ingenting får gå snett under vägen.
Micke Johansson är barnsligt förtjust i sitt yrke. Glad åt att han behärskar de gamla teknikerna - Rolls Roycetekniker kallar han dem - och att han med kunskapen i ryggmärgen kan utmana den heta massan.
Han riktigt lyser när han berättar om olika glastekniker och om hur det är möjligt att utnyttja teknikerna tillsammans i nya objekt. Varför inte svensk smak och italienska tekniker?
- Jag kan ju gifta ihop Murano med Sulabacken, säger han med ett skratt. På mitt sätt.
Han har också en mission - att berätta att Glasriket lever.
- Jag får ofta frågan om det finns något glas kvar i Småland. Då får jag chansen att berätta att det verkligen är liv i Glasriket och att vi har massor med kunnande som inte gått förlorat.
Det har amerikanarna upptäckt. Nu reser Micke Johansson till USA för att delta i världens största glasmässa i Chicago och dessutom bjuda på Arielshow i Chicago och New York. Alla glasämnen är redan på väg över Atlanten och Micke Johansson följer efter som nybliven Gyllene Fjädern-pristagare.
"Med respekt för de gamla glasteknikerna och med frisk djärvhet söker Micke Johansson i sina dubbla ariel och tredubbla graaler ständigt nya utmaningar. Som en av de sista mästarna som lärt hantverket på golvet i hyttan svänger han pipan i vardagsföremål men framför allt i sitt magiska konstglas."
Mikael Kjell-Åke Johansson Sjögren
Gör: Mästare i glastekniker.
Vad: Får Barometern-OT:s kulturstipendium Gyllene fjädern 2017.
Bor: Sulabacken, Örsjö.
Uppvuxen: Flerohopp.
Karriär: Orrefors 1988 - 2003. Pukeberg 2004. Tog över hyttan i Pukeberg 2007. Startade egen hytta (med inspiration från och med hjälp av Wilke Adolfsson) i Örsjö 2011.
Ville bli som liten: Stuntman och fotbollsproffs.
Började som: Inbärare och anfångare 16 år gammal.
Mentor och läromästare: Wilke Adolfsson.
Beundrar: "Den som vågar för att vinna".
Målsättning: "Nittio procent av mitt glas ska vara egen formgivning".
Utmaning: "Utveckla mig själv som designer".
Finaste tekniken: "Ariel".
Drömmer om: "Fler utställningar utanför Sverige".
Bästa glasland/ort: "Murano i Italien".
Finns Glasriket kvar om tio år: "Självklart".
Vad gör du då: "Samma som nu".
Mål: "Att visa att Glasriket lever. Jobba tills jag gjort femtio år i hyttan".
Tekniker: Graal, som togs fram i Orrefors av Knut Bergkvist 1916. Namnet kommer från Frödings Sagan om gral. Ariel, som togs fram av Gustav Bergkvist 1936. Namnet betyder ”ande av luft” och kommer från Shakespeares Stormen.
Gyllene fjädern
Barometern och Oskarshamns-Tidningens kulturpris Gyllene fjädern instiftades 1994 och tilldelas en person, en grupp eller en organisation för värdefulla insatser inom kulturen. Mottagarna ska verka inom eller ha nära anknytning till de båda tidningarnas spridningsområde.
Priset är 50 000 kronor.
Förra året gick priset till konstnären Ellen Ehk Åkesson, Nybro.