Sebastian Stakset är kåkfararen som blev frälst, Myra Granberg är stjärnskottet från småstaden som aldrig riktigt fann sin plats. Deras gemensamma, men samtidigt väsensskilda, erfarenheter av utanförskap målar upp en trösterik berättelse om att allt kan bli bättre –oavsett dina förutsättningar. Stakset rappar ”Trots att gatorna är kalla / gick det bra till slut / det finns hopp för alla”, och han om någon vet vad han pratar om. Myra Granberg kontrar med känslan av att sitta fast, att inte kunna ta sig ur ett destruktivt kretslopp av alkohol och weed. Men även för henne kom en vändning.

Huruvida varenda rad som sjungs i låten är självupplevd eller ej låter jag vara osagt, men det står klart att förorten Skarpnäck och bruksorten Nybro har fler beröringspunkter än man kan tro. Utanförskap kan anta olika former, men går alltid att ta sig ur. Denna hoppfulla serenad kanske blir det som får det att vända.