Monica Wilderoth skildrar kvinnligt missbruk och utsatthet
Fallfrukt
Roman
Författare: Monica Wilderoth
Förlag: Atlas
En del författare har förmågan att peta på den mänskliga erfarenhetens allra ömmaste punkter. Med ”Fallfrukt” gör Monica Wilderoth sig till en av dem. Hon sätter i romanen fingret på något av det mest plågsamma, på missbruk och konsekvenserna som det får för barn som tvingas växa upp i det. Läsningen är smärtsam då vi öppet och ärligt får se beroendets mörkaste sidor. Men vacker också. Det är vackert att få beskåda en människa överleva, trots allt. Dessutom är berättelsen lärorik. Den får oss att förstå vad beroende är.
”Plötsligt blir hon återigen den lilla flickan som under ett möte med socialtjänsten hör sin alkoholiserade mamma säga ”jag vill inte ha henne”.”
Romanen ”Fallfrukt” var tidigare en teaterföreställning. Monica Wilderoth är nämligen skådespelare också. Och kanske har överföringen gått lite för fort. Förlaget borde ha gett texten ytterligare några korrekturvändor. Men i övrigt griper berättelsen ett hårt tag om läsaren och leder oss in i en människas nakna existens. I centrum står ett jag i form av en medelålders kvinna som lever ett ordnat liv med universitetsjobb och sunda dagliga rutiner. Tidigare var det inte så, långt ifrån. Fosterhem och eget missbruk tillhör hennes förflutna, men ett brev från modern som inte har hört av sig på över trettio år gör att allt kommer ikapp igen. Plötsligt blir hon återigen den lilla flickan som under ett möte med socialtjänsten hör sin alkoholiserade mamma säga ”jag vill inte ha henne”.
Monica Wilderoths sätt att fånga och förmedla flickans känslor av övergivenhet, rädsla och skam är bland det starkaste jag har läst. Även skildringarna av moderns och senare också flickans/kvinnans missbruk är oerhört starka. Träffsäkert gestaltar hon den plats mellan självbestraffning och extrem utsatthet där nästan allt missbruk blir till. Men mitt i eländet, det som är hennes modersarv, finns också gripande och minst lika trovärdiga gestaltningar av flickans livslånga kärlek till och saknad efter modern.
Ett exempel på hur saknaden gestaltas är genom minnessaker från barndomen. Dagen då socialen hämtade flickan fick hon välja något att ta med sig. Det blev en liten ask med fina saker i. Asken följer sedan med genom uppväxten och varje morgon kontrollerar flickan att allt är kvar i den: ”Din lukt finns kvar i asken och jag vill spara på den så jag öppnar locket så lite och snabbt jag kan.” En sådan formulering säger mer om kärlek och saknad än en hel doktorsavhandling i ämnet någonsin skulle kunna göra.
”Moderns och dotterns missbrukarbanor vävs samman så att det blir svårt att skilja dem åt”
Så trots total frånvaro är alltså modern helt närvarande genom hela flickans/kvinnans liv. I textens form kommer den närvarande frånvaron till uttryck genom att suggestiva scener som visar moderns och dotterns missbrukarbanor vävs samman så att det blir svårt att skilja dem åt. Romanens baksidestext talar om att ”Fallfrukt” är en historia om kvinnligt missbruk och klass. Jag kan bara hålla med. Den visar att ett beroendemönster varken börjar eller slutar i en enskild individ, att orsakerna och effekterna finns någon helt annanstans än i den flaska eller det piller som missbrukaren för tillfället håller i sin hand.
