Håkan Norebäck: ”Jag har väl en hatkärlek till Hultsfred”
En dag såg Håkan Norebäck framför sig hur Jonny klev av tåget i Hultsfred. Det var ingen karaktär han klurade ut, Jonny bara dök upp och ville berätta sin historia för honom.
Och det är precis där ”En sista vinter” börjar – när Jonny kliver av tåget i Hultsfred, på väg hem för att fira jul. Adoptivpappan är sjuk och adoptivmammans tanke är att familjen ska få ha en sista jul tillsammans. Men när pappan plötsligt dör och Jonny måste försöka hjälpa sin bror att få ordning på familjeföretaget dras han in i en värld han helst hade velat hålla sig utanför. Och livet blir inte lättare av att folket i Hultsfred fortfarande dömer honom för saker som hände under hans uppväxt.
Håkan Norebäck
Ålder: 58 år.
Bor: På Kungsholmen i Stockholm.
Född: I Karlskrona.
Uppväxt: I Hultsfred.
Familj: Frun Elisabeth, tre gemensamma barn och två vuxna barn sedan tidigare.
Gör: Författare. Har haft över 40 olika jobb, bland annat som städare på slakteri, lärarvikarie, sophämtare och lastbilschaufför.
Aktuell: Med debutromanen ”En sista vinter”.
När Håkan Norebäck började förstå vem Jonny var blev han osäker på om han verkligen ville skriva den här historien. Det fanns för många beröringspunkter med hans eget liv. Båda delar vissa yttre saker – de har barnhemsbakgrund, blev adopterade, har föräldrar med olika hudfärg och har upplevt problematiska saker under sin uppväxt som påverkat dem.
– Men jag har till exempel aldrig smugglat knark. Det är ingen självbiografisk berättelse, i så fall hade jag skrivit i eget namn.
Han försökte skriva om och göra en helt annan historia av det, men det gick inte.
– Det kanske låter lite märkligt när man pratar om det, men det var så verkligt. Han var i mig och berättade sin historia.
Han är noga med att påpeka det, om och om igen, när jag ställer frågor om saker som händer i boken eller om relationen till Hultsfred. Jag:et som berättar historien är Jonny, inte Håkan.
– Jag har väl en hatkärlek till Hultsfred, men det beror inte på orten utan på saker som hände där. Hultsfred är jättehärligt, Hultsfredsborna är speciella, säger Håkan Norebäck.
På vilket sätt?
– De är envisa. Är det något de vill göra så ger de sig fan på att det ska gå, även om det egentligen inte borde gå.
Boken släpptes den 25 mars och sedan dess har han hunnit få många reaktioner. Hultsfredsbor som har läst boken hör av sig och berättar vad de tycker om den och hur de känner igen sig. Något som Håkan Norebäck tycker är väldigt roligt.
– Gensvaret har varit helt otroligt. Det är också kul att de känner igen så på platser och funderar på vilka personer i boken som kan vara vilka i verkligheten, trots att det är Jonnys historia, inte min.
Ett viktigt ämne i boken är utanförskapet som så många känner, även om det kan vara på olika sätt för olika personer.
– Det kanske har förändrats nu, men när jag växte upp fanns det ingen jag kunde identifiera mig med i några böcker. Det är viktigt att kunna göra det, och kan jag bidra med en sådan person så är det bra, säger han.
Håkan Norebäck om...
… att träffa sina biologiska föräldrar: ”Jag träffade min biologiska mamma första gången när jag var 27 och vi hade kontakt tills hon gick bort i cancer 1997, märkligt nog samma år som min adoptivmamma. Och min far träffade jag i London 2007, innan han gick bort i hjärnblödning. Det var väldigt stort att träffa dem och det gav många svar. Han hade försökt få kontakt, men tydligen slängde min mormor brev han skickade.”
… sin favoritförfattare: ”En favorit är Birgitta Trotzig, hon skriver som små magiska sagor och det finns en sådan medkänsla och empati som andas på varenda rad.”
… vad han läser just nu: ”Just nu läser jag manuset till min frus nästa bok. Annars var nog den senaste boken jag läste ’Nickelpojkarna’ av Colson Whitehead.”
… vad som får honom att fastna för en bok: ”Jag har ingen favoritgenre, den senaste tiden har jag läst både Sven Delblanc och Norah Roberts. Jag vill bli gripen av karaktärerna och ivägsläpad någonstans. Sedan får det gärna vara ett språk som är drabbande och äkta.”
… recensionerna: ”Jag har läst några recensioner, men det är inte det viktiga. Jag är glad att ha blivit recenserad för det gör ju att boken förhoppningsvis når ut till fler läsare som kan ta till sig Jonny.”
… hur det är att ge ut en bok på förlag: ”Jag har aldrig varit med om att bli så väl omhändertagen som jag blir på Forum. Det hade varit tufft om jag inte hade haft de här bollplanken, det finns så många problem som måste lösas. Och de är så lyhörda och hjälper mig att se saker. Det är så mycket bättre än vad jag hade trott innan.”
… sin relation till Hultsfred i dag: ”Jag har inga släktingar kvar där, så jag är inte där så mycket. Men så fort det här coronaeländet är över ska jag åka ner dit och träffa läsare, hoppas jag.”
”En sista vinter” är den första boken som Håkan Norebäck har gett ut, men han har alltid läst och skrivit. Han beskriver böckerna som en tillflyktsort under uppväxten och han har sju–åtta färdigskrivna romaner hemma i byrålådan.
– För tio år sedan var jag nära att få ge ut en bok hos Bonniers, men det blev inget.
Vad var det som gjorde att just ”En sista vinter” blev utgiven, tror du?
– För första gången i mitt liv grävde jag där jag stod. Tidigare har jag försökt hålla mig ifrån det som gör ont, men för en gångs skull gav jag mig rakt in i det. Det är många som har läst den och säger att den känns äkta. Det gör mig glad, för det är viktigt att det finns en viss känsla och ett hjärta i böcker, precis som med människor man tycker om.
Att träffa personer som har läst ”En sista vinter” och få prata om den med dem är det som Håkan Norebäck tycker är det bästa med att ha gett ut en bok.
– Visst var det roligt att se boken i tryck, men det är egentligen ingen big deal. Det stora är att prata med folk om den. Jag var till exempel på en bokcirkel och pratade med några damer som tyckte det var självklart att det ska komma en del två, de ville veta vad som händer med Jonny.
Blir det någon fortsättning?
– Det är inte omöjligt, men det ligger nog långt fram i så fall. Vi behöver en paus från varandra.
Men att Håkan Norebäck inte har någon mer bok om Jonny på gång betyder inte att han inte har andra planerade. Just nu är 50 sidor av nästa bok på läsning hos förläggaren. Själv beskriver han boken som lite av en roadmovie. Två patienter flyr från psyket och tar bilen ner till... ja, just det, Hultsfred.
– Vi är uppenbarligen inte klara med varandra, Hultsfred och jag, haha.
