Vackert segertåg med Winnerbäck
Jag skulle säga att det vänder i en dovt släpig Järnvägsspår. Därifrån blir den här spelningen bara bättre och bättre.
Kanske är det sviterna efter VM-förlusten som dröjer sig kvar, men det tar några låtar för Lars Winnerbäck att komma i gång. Trots att han inleder med driviga Elden och trots att han har festivalens största publik.
När allsångsfavoriten Hugger i sten tar vid har Winnerbäck hittat skärpan. Snart avlöser högtidsstunderna varandra.
• Den kärleksfulla, men inte okritiska, samtidsskildringen i Granit och morän fortsätter att växa i betydelse. Här med körer att dö för.
• Söndermarken får soft pianokomp och berättande sång. När bandet väl tar i blir avslutningen ett skönt manglande.
• Glasvegas-Jonna Löfgrens auktoritet bakom trumsetet är odiskutabel. Det märks bland annat i den kärleksdoftande För dig och en lågmäld, men tydlig, Lågsäsong.
Tyngden som vi vant oss vid från de senaste årens Winnerbäcksturnéer är nästan bortslipad nu. Lite synd eftersom jag gillade kontrasterna och dynamiken.
Men avslutningen är näst intill perfekt ändå: med den virtuella Maria Andersson-duetten i stämningsfulla Hosianna, glädjerusiga Jag får liksom ingen ordning och sedan den klassiska slutlåten Du hade tid.