När August Frisk öppnar dörren till föräldrahemmet i Hagby ser han ut att må förvånansvärt bra. Visserligen är han lite blek och har tappat 12 kilo i vikt – men han är på benen trots att det bara gått en månad sedan den fruktansvärda olyckan som höll på att kosta honom livet.
– Det blir bättre för varje dag. Sedan är det fortfarande en lång väg kvar, säger han.
Olyckan inträffade i det andra heatet under JVM-tävlingen utanför Bukarest 9 juli. August Frisk hade avancerat uppåt i fältet och låg femma med häng på något ännu bättre när han inte riktigt kom förbi en konkurrent efter en högersväng.
Förarna krokade ihop och August Frisk gick omkull efter ett hopp. Men smällen var inte värre än att han kunde resa sig upp. När han stod på knä och skulle ta sig av banan så kom en annan konkurrent i full fart och rammade Vissefjärdatalangen.
– Jag kände bara att det small. Jag antar att han körde in i mig med framhjulet. När jag låg på banan så trodde jag att jag skulle dö. Jag hade fruktansvärt ont. Jag hann gå igenom i huvudet att jag inte skulle få träffa mamma mer, berättar August Frisk.
Heatet flaggades först inte av eftersom få insåg omfattningen av olyckan. Men till slut så fördes August Frisk med ambulans till ett sjukhus i Bukarest.
– Jag var vid medvetande hela resan till sjukhuset. Det tog nog 45 minuter på skumpiga vägar, minns han.
Väl på sjukhuset konstaterades flera allvarliga skador. Magsäcken var spräckt, mjälten likaså. Dessutom var ena lungan punkterad, fyra revben knäckta och han hade frakturer på båda höftbenen.
– Jag hade två liter blod i magen och en halvliter blod i lungan, säger August Frisk.
Det blev en akut operation på sjukhuset. Läget var väldigt kritiskt. Läkarna tog ur all vätska ur buken och gjorde rent i magen. Eftersom magen var svullen var det svårt att se hela omfattningen av skadorna. All mat som August hade ätit fick plockas ut vilket bland annat var 2,5 deciliter ris som plockades ur korn för korn.
Operationen gick bra – även om läkaren efteråt berättade att han hade några kritiska dagar framför sig där ”allt kunde hända”. Efter tre dagar började August känna sig sämre igen och läkaren tvingades på nytt ta beslutet att göra en akut operation.
– Jag hade fått en infektion i buken och fick en hostattack vilket gjorde att såret sprack. Det kom ut en massa var och då sa de att de måste operera igen. Det visade sig att det var varbildning på allting. De stod i två timmar och bara gjorde rent mina tarmar och under ytterligare fyra timmar gjorde de rent allt annat, säger August.
”Jag förstod att det var kritiskt. Men hela tiden har det bara funnits ett mål och det är att bli frisk. Sedan tror jag att min fina fysik räddade mig. Utan den så hade jag nog inte överlevt.”August Frisk
Då hade också resten av familjen kommit på plats på sjukhuset – även om möjligheterna att träffa August till en början var väldigt begränsade.
– Reglerna i Rumänien är så att anhöriga inte har möjlighet att finnas hos sina sjuka som får intensivvård. Men jag skrev till läkaren och bad honom göra ett undantag. Han förstod oss och lät mig sitta hos August. Det var en gudasänd gåva att vi hade en så bra läkare. Han hjälpte oss på alla sätt, säger August mamma Anna Frisk.
I perioder svävade August Frisk mellan liv och död. Men långsamt blev han bättre.
Hann du själv reflektera över hur illa det var?
– Ja, jag förstod att det var kritiskt. Men hela tiden har det bara funnits ett mål och det är att bli frisk. Sedan tror jag att min fina fysik räddade mig. Utan den så hade jag nog inte överlevt, säger August.
Vilka reaktioner har du fått från dina konkurrenter efter olyckan?
– Jag har fått jättemånga meddelanden från andra som alla önskar att jag ska krya på mig. Det känns skönt att känna det stödet.
Även från han som körde på dig?
– Jag har faktiskt ingen aning om vem det var...
Efter två veckor på sjukhuset i Rumänien flögs August Frisk hem till Sverige och länssjukhuset i Kalmar. Där blev det ytterligare en vecka innan han fick åka hem.
Sängen är nu ställd i vardagsrummet och Anna Frisk är hemma för att ta hand om sin son under den inledande återhämtningsperioden.
Om en dryg vecka ska han börja gymnasiet, på VVS-programmet på Lars Kagg. Men om han kan gå i skolan på heltid från början är oklart.
– Förmodligen får jag börja lite lugnt med att gå halva dagar. Vi får se hur mycket jag orkar, helt enkelt.
Trots den hemska olyckan så är August Frisk helt inställd på att ta sig tillbaka till motocrossbanan. När det blir vet han inte, men bara att han en dag ska kunna tävla igen.
– Det är det enda jag tänker på. Motocross är mitt liv, säger han.
Du har inte blivit rädd efter det det som hänt?
– Inte rädd så. Det är ju inte jag själv som orsakat olyckan utan en utomstående faktor. Hade jag gjort ett eget misstag så hade jag nog blivit mer rädd. Mycket har handlat om att bearbeta det som hänt men samtidigt inte älta det utan se framåt. Jag längtar efter frihetskänslan att kunna göra igen, att få hoppa och så.
Anna Frisk är mer fåordig kring framtiden och eventuella rädslor.
– Det är klart att man är medveten om riskerna med sporten – vi har varit med om grejer inom familjen innan. Men jag tror att det farligt att man låser sig fast vid den biten utan måste se att sporten har väldigt många positiva sidor. Men det är verkligen jättesvårt och jag kan inte säga att jag har bearbetat händelsen färdigt.
August Frisk kommer att åka till säsongens sista SM-deltävling för att ta emot medaljen som väntar honom efter årets säsong. Trots att han vann de tio första SM-racen så kommer han sannolikt inte att få SM-guldet.
– Det blir ett silver eller brons. Jag ska åka och hämta det i alla fall, säger han.
Till nästa säsong ska han byta klass, är det tänkt. 125-kubikaren ska bytas ut mot en 250-cykel.
– Jag känner mig redo för det steget. Sedan får vi se när jag är redo att tävla igen. Det är kroppen som får avgöra det, säger August Frisk.
