Årets säsong av TV4:s ”Robinson” är i full gång, och återigen ska nya deltagare skickas in för att röra om i grytan. De fyra är Rickard Länta, renskötare från Jokkmokk, William Seth Wenzel, studerande från Stockholm, Anna Frycklund, fritidsledare från Västerås samt Kalmarbördiga Wilma Wernersson som studerar i Stockholm.

För Wilma Wernersson innebär det att hon nu kan få börja prata om sitt ”Robinson”-äventyr som tog sin början i juli förra året, då hon fick veta att hon kommit med. Den 2 augusti bar det av. Till Haparanda skärgård. För första gången i programmets historia spelades ”Robinson” in i Sverige, på grund av pandemin. Så istället för Fiji blev det norra Sverige.

– När jag sökte till ”Robinson” visste jag inte att det skulle spelas in i Sverige. Det blev en liten besvikelse får jag erkänna. Men jag bestämde mig snabbt för att omvandla känslan. Jag tänkte istället på det roliga med att den här säsongen blir unik. Vi är det första gänget som får göra "Robinson” i Sverige. Och det hjälpte, jag blev taggad, säger Wilma Wernersson.

Att vara med i ”Robinson” är något hon drömt om länge.

– Mina föräldrar skulle nog säga att jag har pratat om det sedan jag var tio år. Jag och pappa har suttit och tittat på det tillsammans och pratat om vem som skulle klara vissa saker bäst, säger hon och fortsätter:

– Jag har alltid älskat att utmana mig själv. Det är det roligaste jag vet. Jag drivs av att se hur mycket jag kan pressa mig själv. Det motiverar mig.

Wilma Wernerssons första tid i Haparanda skärgård visade sig bli dramatisk, men först väntade en tid i karantän på grund av coronaläget.

– Först fick vi bo på hotell i Haparanda i nästan en vecka, helt ensamma utan att få gå ut. Det var väldigt strikt och dagarna var otroligt långa. De två sista dagarna hade vi inte inte våra telefoner. Det var så rastlöst.

Efter karantän-perioden var det dags för de fyra nya tävlandena att komma iväg till ”Robinson”-inspelningen. Normalt sett är hunger den stora utmaningen med ”Robinson” men i årets säsong är kylan en ny faktor.

– Jag hade ställt in mig på att det skulle bli riktigt tufft. Jag gjorde ganska grundläggande förberedelser, kollade vad för slags kläder som är optimala i den miljön. Vad för ätbara växter, fiskar och rötter som finns där. Vad som kan vara lämpligt att sova på om vi inte får tält. Jag pratade med folk som hade erfarenhet av miljön där. Förberedelserna ledde till att kylan inte var något problem för min del. Hungern var det värsta.

Men innan hungern satte in slog något annat till.

– Myggen. Vi fick vara i skogen de första dagarna. Vid havet där de andra är så blåser det och där trivs inte myggen men i skogen var det massor. Jag hade myggbett överallt. Läkarna fick skriva ut medicin för att det var så illa på mina ben.

Därefter kom reaktionen på att knappt ha något att äta.

– De tre första dygnen var de absolut värsta. Hungern var en total mardröm för mig. Omställningen till svältkost är så tuff som det ser ut. Jag fick faktiskt en kollaps och kräktes samtidigt som jag svimmade liggandes gång på gång. Man får hjälp med att inte bli uttorkad men man får inget att äta. Då ifrågasatte jag vad jag höll på med. Men samtidigt tänkte jag att jag ju inte kan ge upp innan det har börjat på riktigt. Jag är alldeles för envis för det.

Wilma Wernersson hade några månader innan avfärden till Haparanda haft covid-19.

– Jag blev sjuk i maj och var riktigt dålig i tre veckor, sedan tog det några veckor att återhämta sig. Jag var inte helt i form i augusti men kroppen lyckades ställa om efter några dagar. Hungern blev mer en allmän trötthet och slöhet. Det är inte konstigt att det blir drama mellan människor som inte äter. "Robinson” är ett maxat program.

Än så länge kan Wilma Wernersson inte säga mer om sin medverkan i programmet, men hon vill passa på att hylla naturen i Haparanda.

– Det är så otroligt vackert där uppe. En behaglig och harmonisk miljö. Det var fantastiskt att se den svenska naturen i sitt esse.