Paret som guidat på Blå Jungfrun i 20 år

– Hej och välkomna till Blå Jungfrun, säger guiden och parkvakten Magnus Möller med stark röst.

Nästan alla av de 50-talet besökarna som ska tillbringa de närmsta tre timmarna på den mytomspunna ön vänder sig om mot honom.

– Vi står på klipporna där Verner von Heidenstam gifte sig med sin Olga 1896, fortsätter han. Det sägs att de gifte sig här för att han inte gillade sina svärföräldrar och de inte tyckte om att åka båt.

Spridda skratt hörs bland åhörarna innan Magnus fortsätter med mer allmän information om nationalparken. Några klippor ner står hans fru Åse och informerar en ung kvinna som ska sova en natt i ett av öns vindskydd.

Åse är gymnasielärare till vardags medan Magnus jobbar som ingenjör. I 20 år har Kalmarparet dessutom avsatt två veckor av sin semester för att jobba på Blå Jungfrun. Bakgrunden är att Åses föräldrar också jobbade här och att hon älskade att vara på ön som barn. När hon träffade Magnus frågade hon honom om de skulle utbilda sig till parkvakter. På andra dejten.

– Jag tvekade inte, säger Magnus med ett leende. Hon sa ju att det skulle bli lugnt.

Men det blev det inte. Under utbildningens första vecka fick räddningstjänsten rycka ut två gånger. På samma dag.

– Först tappade M/S Solkust, som kör ut besökare till ön från Oskarshamn, rodret, säger Åse. Sen var det en kvinna som fick problem med hjärtat.

Sen dess har det varit lugnare, även om incidenter givetvis har förekommit. Att hantera dem är en del av deras jobb, som annars börjar runt sjutiden med en självpåtagen joggingrunda runt ön.

– Vi passar på och springer runt ön och kollar läget, att allt ser ut som det ska och det inte ligger något och skräpar, berättar Magnus. Fix och don. Kollar toaletterna och städar kanske lite. Sen äter vi frukost innan vi möter upp båtarna. Just idag tog vi båten hit eftersom vi ska hämta upp lite färskt vatten och gasoltuber.

Under förmiddagen kommer det in två båtar, en från Byxelkrok på Öland och en från Oskarshamn. Då står Magnus och Åse redo att först lotsa in båten de sista metrarna och sen informera besökarna.

– Nu hoppas jag att ni kommer att uppleva den här ön lite bättre än vad Carl von Linné gjorde, avrundar Magnus sin introduktion. Efter sitt besök skrev han ”av alla hiskeliga platser på jorden är det här en av de grymmaste”. Tack så mycket och njut nu av ön.

När skratten lagt sig sprids besökarna för vinden. Vissa går ena hållet, andra går andra hållet. Vissa går hela vägen runt. Andra fastnar vid badplatsen.

– Tanken är att man ska få göra det i sin egen takt, säger Åse. Sen finns vi alltid tillgängliga på telefon om det händer något.

Om det med all förmodan – för oftast sker det inga större grejer – inte händer något finns det gott om andra sysslor som ingår i arbetsbeskrivningen. Just idag ska de till exempel passa på att samla in latrintunnorna vid Sikhamn eftersom de på grund av en ihållande västlig vind inte lyckats ta sig dit på ett tag.

– Vi har en liten fyrmannabåt som vi hämtar tunnorna med och den är inte byggd för att gå i hög sjö, förklarar Magnus. Men vi hoppas på lite sydlig sjö senare idag och därmed lite lä. Då kan vi ta oss dit.

Magnus och Åse tar några tunnor var och börjar gå mot Sikhamn. Med kommer även yngsta dottern Isa, 14 år. Hon och hennes storasyster Liv, 16 år, älskar även de att vara på ön.

– Det är det man längtar till på sommaren, säger Isa. Det är semester och man behöver inte göra så mycket

– Vi läser och är ute på berget så mycket som möjligt, säger Liv. Och vi har kompisar som kommer ut ibland.

Särskilt ensamt tycker inte någon av dem att det hinner bli. Hade det inte varit för vardagsbestyren hade de till och med kunnat stanna längre.

– En sommar när jag var liten var vi faktiskt här en månad, säger Åse. Det var underbart. Men så har jag också fem syskon.

Idag styrde vindarna oss till Lervik på nordöstra delen. Båtarna lägger till där det passar för dagen och då ska Åse och Magnus vara på plats. Ibland blir det dock inte som planerat.

– Det har hänt att vi snabbt har fått byta plats, säger Åse. Då kan avgången försenas en timme eftersom vi måste springa och hämta alla som står och väntar där det var tänkt att båten skulle komma in.

I Sikhamn ligger öns två vindskydd, där den unga kvinnan ska övernatta.

– Vi guidar dem lite extra eftersom de utsätts för lite andra risker, berättar Magnus. De måste till exempel diska och hämta vatten i havet. Sen berättar vi var man kan laga mat och att det finns många raviner som gör det svårt att hitta genvägar, om man nu vill gå utanför leden.

I den lilla bukten nedanför fikar och badar några av besökarna medan Åse och Magnus städar dasset och bär ner tunnorna till en liten angöringsplats. Trots att det är ganska lugnt väder slår vågorna rätt hårt mot klipporna, och de blir lite lättade när de får reda på att de slipper ta den lilla båten just idag.

– Skepparn på M/S Solkust sa att de kunde hjälpa till, säger Magnus. Annars samlar vi ihop tunnorna och så tar de med dem in.

När familjen flyttar ut packar de förnödenheter för i alla fall en vecka. Om det behövs mer ställer familj och vänner upp eftersom de själva inte lämnar ön på två veckor.

– Faktum är att vi äter rätt bra härute, säger Åse och visar upp en bild på en tallrik med rödbetor, chèvre och pinjenötter i solnedgången. Jag skickade den bilden till skepparn igår eftersom han trodde att vi bara åt frystorkat. Men det går ingen nöd på oss.

– Bara man inte tar sista chokladen, skrattar Magnus.

Överlag blir det mycket snack om mat.

– Hemma är det så mycket annat man ska hinna med, medan livet är mycket enklare här, fortsätter Åse. Vi springer runt ön, kollar dassen, kanske ringer skepparn. Vilken hamn kommer de till? Har alla kommit tillbaka till båten? Sen: ”Vad ska vi äta till middag?”

– Man kommer in i ett lugn, säger Magnus. Lite är förutbestämt, men resten är händelsestyrt och det är rätt skönt. På en vanlig semester vill någon kanske gå på stan, medan en annan vill ligga på stranden och så vidare. De besluten försvinner här.

Semester var det ja.

– För mig är det semester eftersom jag gör något annat än det jag gör till vardags, förklarar han med ett leende.

De bor i vaktstugan som ligger på andra sidan ön. Det är en liten stuga med ett allrum, ett litet kök och tre sovrum som de inte använder.

– Vi sover alla under ett myggnät på altanen, säger Åse. Även när det regnar och blåser. Det är helt underbart att höra skogen och havet.

Och regn blir det förstås ibland. Är vädret för dåligt ställs båtarna in, men det är inga större problem för familjen Möller. Då är det bara att ta fram en bok eller ett spel, träna, baka eller kanske ta sig en liten simtur... på fyra kilometer.

– I förrgår tog vi på oss våtdräkterna och simmade runt ön, säger Åse. Det var 14-16 grader i vattnet, vilket är det kallaste jag har simmat i här.

– Så länge det inte spöregnar och man kan komma ut lite, på en kort promenad eller sätta sig under en klippa och läsa är det ingen fara, säger Magnus. Det finns alltid en läsida.

Efter att tunnorna har langats upp på turbåten beger sig Magnus och Åse tillbaka till Lervik för att möta upp nästa båt som kommer från Byxelkrok. Det fina vädret gör att det är dubbelturer idag och nere på klipporna står de som ska åka tillbaka. De verkar mycket riktigt nöjda.

– Jag pratade med ett gäng som internt brukar mäta dassens renlighet i Stockholms skärgård och de gav oss tio av tio, säger Åse och ler. Det var tur eftersom det var jag som städade dem idag.

Magnus lotsar in båten och besökarna går av. Åse slänger lite käft med kaptenen som beklagar sig över att någon med vejp satte igång brandlarmet på båten. Sen informerar hon nya övernattningsgäster om förhållningsreglerna medan Magnus ställer sig på en klippa med en laminerad karta i hand och harklar sig.

– Hej och välkomna till Blå Jungfrun, säger han med stark röst. Vi står på klipporna där Verner...

Spridda skratt.