Många regioner har idag någon form av grön terapi för människor som har tappat sugen och det verkar också som att vi har någon slags inbyggd mekanism som gör att vi dras till fröer, plantor, buskar och träd när vi som mest behöver det. För pandemin har bevisligen inneburit att hela trädgårdsbranschen fullkomligt exploderat. Alla vill odla i pallkragar och växthus och så till den milda grad att det till och med råder brist på vissa växter.

För vissa är det blommor i alla dess former som lockar, för andra är det matnyttiga plantor som jordgubbar, hallon, morötter, potatis och spenat.

I en undersökning som det nordiska växtföretaget Plantagen gjort uppger 47 procent av svenskarna att de odlar sina egna ätbara växter. 40 procent menar att de har spenderat mer tid i trädgården under coronapandemin och 78 procent svarade att de under pandemin har sökt sig till naturen för att få avkoppling och stressa ned, både psykiskt och fysiskt.

Själv bestämde jag mig för att hoppa över det där med fröer och lökar i år, främst av den anledningen att mina tomatplantor gav en extremt usel skörd förra året. Av tio plantor, som vattnats, planterats om och vårdats i månader, kunde jag till slut skörda tre små körsbärstomater vilket kändes som en rätt dålig utdelning för allt slit.

Jag höll mig hela januari och februari men i mars kunde jag inte kontrollera mig själv längre utan hetsköpte påsar med rosenskära, chili, tomater, smultron och blomman för dagen i ett sånt där ställ ni vet som man alltid lyckats plocka för många påsar ifrån.

Idag åkte allt ut i blomlådor, krukor, växthus och odlingslådor. Nu återstår att se hur skörden blir i år, men jag har tagit hästbajs och ny jord till hjälp så det borde bli bättre utdelning än i fjol.

Medan jag väntar ägnar jag mig åt att dra fler maskrosor. Fast jag lämnar ett fält längst ner i trädgården för även det här så kallade ogräset är en fröjd för ögat och har sin givna plats i naturen.

Ha en trevlig helg!