Moonica Mac ska få ta mer plats

”Men inte ska du bry dig i att mitt hjärta gör ont /

Nej lämna det åt mig du jag har det hellre ont än tomt/

Men tänk att jag aldrig lär mig att ta det lite varligt nej/

Jag följer hellre hoppet och tror att allting ordnar sig.”

Upphovskvinnan till den vemodiga texten, från låten Till slutet av augusti, ­möter oss vid Lindöateljéerna i Kalmar, en plats hon brukar gå till då hon gillar att vara ute i naturen. Hon kommer på en rosa cykel. Himlen är grå och luften är tung. Det nalkas regn.

Med sig har hon hunden Frank. När hon fotograferas ger hon mig den lilla svarta ­hundens koppel.

– Han har inte bajsat än, så om det händer får du ta det, skojar hon med ett stort leende på läpparna.

Denna positiva och humoristiska sida möter man inte i Lisa – Moonica Mac – Brolanders musik. Dalkullan som flyttade till Kalmar för att plugga till lärare i fritidshem och som stannade kvar efter examen när hon träffade kärleken.

”Det finns ingen mer spännande i svensk musik just nu” skrev Nöjesguiden i början av året och beskrev henne som ”en modern Monica Z med vemod a la Vasas Flora och Fauna”. Själv beskriver Lisa Brolander sin musik som någonting mellan visor och svensk pop, eller som en blandning av Lana Del Rey och Cornelis Vreeswijk.

– Om de hade fått ett barn hade det varit Moonica, skrattar hon.

Moonica Mac, hennes alter ego, föddes under en mörk period i Lisa Brolanders liv. Året var 2016 och hon gick igenom vad hon kallar sitt ”prövoår”, där hon kämpade med utmattning. Något hon upplevde både fysiskt och mentalt. ”Livet”, som hon kallar det.

– Jag orkade inte ta på mig läppstift, men Moonica gjorde det. Hon sa: nu ska vi ha läppstift på oss. Det var skönt att få den hjälpen, när jag inte brydde mig själv, säger hon och det går att ana en tår som bildas, som snabbt försvinner.

– Man utsätts för sådana år ibland i livet, det var väldigt påfrestande och då blir det tungt och jobbigt.

Lisa Brolander hade inte skrivit låtar på länge och klämde ur sig några på svenska. Hon var överraskad, men också obekant med uttrycket.

– Någon frågade mig vilket sound jag var ute efter. Jag hade inte tänkt så långt, men svarade att det hade varit nice med en kombination av Monica Zetterlund och Fleetwood Mac. Då sade personen: lycka till med Monica Mac då. Då var det som att Moonica klev in i rummet och sa: jag är här nu, skrattar Lisa Brolander om Moonica som hon alltid benämner i tredje person.

Alter egot hjälper inte bara henne med att tänka, skapa och uttrycka sig utan fungerar även som en taktik för Lisa Brolanders nervositet när hon ska gå upp på scenen.

– Moonica är ju en del av mig, bara att jag skalar bort vissa sidor av mig och ger henne utrymme. Jag är mer introvert, Moonica extrovert. Det blir nästan som en strategi. Om jag är nervös när jag ska gå upp på scenen är inte Moonica det. Det är skönt för min hjärna att hålla isär det lite, säger hon och beskriver Moonica som stark och sårbar, skör och oslagbar.

– Det är skönt att utgå från att man kan vara alla sakerna samtidigt, förtydligar hon. Man måste vara stark för att våga vara sårbar, så de sitter ihop.

Anledningen till att hennes låtar har en touch av vemod är framförallt för att det är när hjärtat känns tungt som hon skapar och skriver: Lisa Brolander är i behov av det och Moonica blir uttrycket.

– Det är ett sätt för mig att få ur mig det tunga och då blir ju jag lättare. När jag mår bra så gör jag ju någonting annat, då behöver jag inte sätta mig och lätta på hjärtat. Att vara glad är redan lätt, säger hon och betonar:

– Jag skriver främst för mina känslors skull. Att det resulterar i en låt som andra får höra är egentligen en bonus.

Till slutet av augusti – som är hennes mest spelade låt på Spotify med över en halv miljon lyssningar – handlar om när man blir ratad redan innan man ens inlett en relation. Samt melankolin som inträffar när någonting är på väg att ta slut, som när sommaren blir höst. Med en stark, men samtidigt sårbar, röst och endast en gitarr som ackompanjatör sjunger hon:

”Att du lämnar denna sommar och att du nu lämnar mig/

Jag tycker ärligt talat att jag knappt har rört vid dig/

Jag skulle vilja kämpa för att få dig att förstå/

Men vill du inget hellre är det klart att du får gå.”

– Jag brukar skoja och säga att jag inspireras av män som sårar mig, men jag skulle säga att det är känslorna som uppkommer i samband med det som blir min inspiration, säger hon och betonar att hennes musik är textbärande.

– Jag passar bättre att spela en söndagseftermiddag på ett litet ställe, än en fredagskväll på ett stort. Jag brukar skoja att min målgrupp är 40- och 50-talister som bara vill sitta ner och lyssna. Men min musik har inte landat där, säger hon och skrattar.

– Men det kanske är sprunget ur att jag vill att någon ska lyssna på vad jag sjunger.

Och det gör hennes fans.

På Moonica Macs hemsida kan folk lämna kommentarer – eller ”skriva en rad, lämna ett spår”, som Moonica kallar det.

”Av en slump ramlade jag på Till slutet av augusti. Jag blev helt knockad.”, skriver Chrille. ”Ett spår från mig till dig. Precis som du lämnat ett i mitt hjärta.”, skriver Malin. ”Du har lärt mig, att det är bättre ont än tomt! Tusen tack för det.”, skriver Maria.

– Jag har märkt att det är fler än jag som har brustna hjärtan och tycker att det är lite jobbigt ibland. Moonica tar på sig det och kan gå som fanbäraren. Bara alla andra hänger på, säger hon med ett stort leende och skratt i rösten.

En kommentar som står ut är från ”s”. Hen skriver om låten Slutet av augusti och ett krossat hjärta:

”Vid första tonen var jag fast. Aldrig tidigare har en låt varit så mitt i prick och förstående, kändes som den var skriven till och för mig. ALLT jag kände och någonsin känt gällande honom fanns i den låten. Tårarna rann som en vidöppen kran någon lämnat på och jag grät tills jag somnade. Morgonen efter kändes det som något lättat en aning från mitt bröst och jag skrev ner låttexten i min dagbok.”

– Jag har inte skrivit låtarna för att andra ska lyssna på dem. Men när jag släpper iväg dem och ser hur de landar – och att de behövs – känns det taskigt att hålla på dem. Speciellt om om de faktiskt kan betyda så mycket och hjälpa någon på det sättet. Det hade varit fel att hålla på dem.

Varför tror du att Till slutet av augusti är din mest spelade låt?

– Jag tror att det handlar om igenkänning. Jag har förstått det mer och mer, att vi känner samma saker men på olika sätt. Det är nästan ett år sedan jag släppte låten och den kommer att vara aktuell för någon varje augusti.

Men det var nästintill en slump att Lisa Brolanders kreativa utlopp blev just att skapa musik. Som ung hemma i Borlänge använde hon måleriet för att uttrycka sina känslor. När hon skulle börja gymnasiet gick hon på ett läger på en kulturskola och valde för ovanlighetens skull en workshop i låtskrivande istället för konst. Ledarna förvånades över hennes talang och uppmanade henne att söka till en lokal melodifestival där Borlänge musikskolas ungdomssymfoniorkester gjorde arrangemanget till de utvalda låtarna.

– Aldrig i livet sa jag. Jag kan vara med som låtskrivare, men jag kommer aldrig att ställa mig på scenen. Jag tyckte nästan det var komiskt att de föreslog det. Men jag minns att jag bara några dagar senare ångrade mig.

Hon kontaktade en av ledarna och kunde skönja att ledaren blev glad. Lisa Brolanders låt blev utvald.

– Så första gången jag står på scenen är jag 16 år med en symfoniorkester bakom mig.

Efter gymnasiet följde två år på Ingesunds folkhögskola i Arvika: ett där hon bland annat lärde sig att både skriva och sjunga visor. Men även i den ansökningsprocessen tog ödet över.

Lisa Brolander var 19 år och visste inte vad hon skulle göra efter gymnasiet. Hon började kolla på olika folkhögskolor och hittade Ingesunds folkhögskola, men insåg snabbt att ansökningsdatumet redan gått ut. Men hon skrev ett handskrivet brev och blev kallad på intervju. Några veckor senare var hon antagen.

– När jag började där visade det sig att det var sextio personer som hade sökt platsen. Men den fick jag. Det var verkligen inte slumpen, det var verkligen meningen, säger hon och betonar att hon inte skryter utan att detta visar att saker och ting händer av en anledning.

Lisa Brolander kände att hon har hittat rätt på skolan men insåg att hennes självbild skilde sig från alla andras.

– Det var första gången jag jag skulle spela mina låtar på en scen och få feedback. De sa saker som ”men du är ju redan klar”. Andra såg någonting i mig som var mycket större än vad jag själv kände. Jag tyckte att jag var en rookie och väldigt ny, berättar hon.

– Det blev en krock, en positiv krock. Det kunde ha varit tvärt om. Om jag får välja krock väljer jag den, säger hon och skrattar.

Lisa Brolanders dröm med Moonica Mac är att få ge skapandet utrymme och för att se vad de kan leda till, till skillnad från många andra artister som kanske drömmer om att ta dominera de svenska topplistorna.

– Hade jag velat komma in i industrin eller på radiokanaler hade jag inte gjort sådan här musik. Om det hade varit mitt mål hade jag format allt på ett annat sätt tror jag. Då kanske det blir tydligt att jag inte gör det här för sakens skull, utan att det verkligen är en form av konstnärskap som råkar komma ut på det här sättet.

Under det senaste året har Lisa Brolander arbetat som lärare i fritidshem, men när vikariatet tog slut till sommaren valde hon att fokusera på Moonica Mac på heltid. Hösten är ämnad att bli Moonicas höst.

– Det har gått, jag ska inte säga oförtjänt, men så väldigt lätt. Med tanke på hur mycket jag har lagt ner på detta har jag fått så mycket tillbaka. Det passar mig att jag får en liten skjuts, nu kan jag göra min grej och det flyter på. Eftersom min dröm inte är att ta över musik-Sverige skulle jag inte bli besviken om det tar slut här.

Till senhösten, eller tidig vinter, kommer Lisa – Moonica Mac – Brolander att släppa sitt första album. Det blir en blandning av nya och gamla låtar.

– Jag har släppt singlar och musikbranschen skulle nog fråga ”vad har du gjort?”. Jag vet inte hur det fungerar. Men jag känner att det vore fint att göra ett paket av det, ett värdigt kapitelslut, och det skapar utrymme för någonting nytt. Jag kan också låta det kreativa fortgå och utvecklas.