Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: ”Allt under två poäng mot Djurgården är underkänt”

Sedan blev jag positivt överraskad över hur bra IKO initialt ändå såg ut efter två och en halv veckas coronapaus.

Första perioden var relativt jämn och Nolan Zajac måste ha undrat vad som hände när han drog keepern och sköt och där stod hux flux en Röglespoling och helt osannolikt räddade på mållinjen.

0491-gästerna spelade frejdigt och det var kul att se Filiph Engsund göra mål igen. Man blir liksom alltid glad när han gör det. Dels för att senast han gjorde det var när Sven Tumba och dubbel-Nisse stod på topp. Dels för att man vet att när Engsund gör mål får man snart höra lite åskesamska i tv. C Mores fantasi sträcker sig som bekant till målskyttar och inte en m-i-l-l-i-m-e-t-e-r längre när det kommer till pausintervjuer.

Sen var det inte så kul längre med IKO-ögon sett.

• • •

Rögle var lika överlägsna i andra perioden som Brasilien var mot Sverige i semin 1994. Spel mot ett mål. 2-1 var i underkant, men matchen levde. Jag menar IKO har rånat nordvästskåningar förr.

– Jag tittade ner i golvet när vi lämnade hallen – jag skämdes! som Arsi Piispanen sa efter 1–0-rånet Ängelholm förra säsongen.

Något rån blev det inte nu. Däremot fick vi uppleva något unikt.

18.42 in i andra fick IKO två matchstraff – i samma situation.

Enligt Twitterkontot Domarna.se har det aldrig hänt i vare sig SHL eller allsvenskan under 2000-talet att ett lag fått två matchstraff i samma situation och motståndaren ingenting.

Att domarna gav matchstraff till Andrew O´Brien för tacklingen på Anton Bengtsson var helt uppåt väggarna. En tackling, som inte skulle vara en utvisning ens, blev matchstraff. De såg uppenbarligen inte vad som hände och fällde hellre än friade. Chansade. Domarna får ju använda sig av jumbotronen för att se situationen igen. Obegripligt.

Man kan även argumentera över att Rögle borde haft en utvisning i samband med 3–1-målet strax efter, men det hade sannolikt inte spelat någon roll.

För även om dubbelmatchstraffet stängde matchen i förtid, så var Rögle för bra.

De hade vunnit ändå.

• • •

Sedan måste vi förstås prata lite om JC Lipon.

Det var länge sedan man bevittnade en skröpligare debut.

Först hade han knappt ett rätt på en och en halv period. Sedan crosscheckade han Ted Brithén i ansiktet och fick matchstraff. Avstängningen stannade vid två matcher, och där får man nog tillstå att både Lipon och IKO kom i högsta grad billigt undan.

Men vi kan väl säga så här: sportchef Fröberg har ett par game winning goal att utkräva av sin tänkta stjärnvärvning när han väl är tillbaka på isen.

• • •

En lite oroväckande tendens i Catena Arena var att IKO-spetsspelarnas egg var allt annat än vass. Desto roligare då att se nämnde Engsund och Jonas Engström.

De såg nästan lite pånyttfödda ut.

Stundtals såg jag embryon av den gamle kaptenen. Han som la rep på axeln och baxade loss kontinenter, ni vet. Det var någon situation i första perioden där han kastade med Röglespelare som Karelin bollade med Thomas Johansson, som Ferdinand slungade bandriljärer.

Lovande.

• • •

Joe Cannata gjorde en tavla på femte målet, men helsicke så bra han var i övrigt. Jag har ungefär lika stor tilltro till Cannataskeptikerna som jag har till coronaförnekardemonstranterna.

Han är en sjusärdeles målman, den gode Joe.

Men nu är det dags att låta ryssen stå.

• • •

Till slut blev det vildsinta avslutningsschemat för mycket även för SHL-bossarna. Malmös femtielfte coronautbrott gör att serien nu förlängs.

Exakt hur det påverkar IKO återstår att se, men vi kan utgå från att det blir ett något humanare avslutningsschema nu.

Det blir till att boka om charterpippin.

• • •

Ibland är det svårt att veta vad som är ett bra och ett dåligt resultat. Var det bra för IKO att Linköping slog Brynäs? Kanske, kanske inte. Det vet vi inte förrän om ett par veckor.

Vad som däremot – med Mathias Tjärnqvists siberian huskey-ögon sett – var bra, var att Frölunda slog HV71.

Även om HV vinner sina sju återstående matcher får de bara ihop 65 poäng.

Det fulkomligt osar ångestkval i Jönköping.

Just nu är känslan att IKO, Linköping och Brynäs – det skiljer 0,06 i snittpoäng – gör upp om att slippa möte Kennholts kvalkanoner.

• • •

Med allt detta sagt. Matchen mot Rögle var inte slutet. Den var inte ens början på slutet. Men den var slutet på början av en tio matcher lång rysare med ett SHL-kontrakt i potten.

Det var en nollpoängare på papperet och blev det i verkligheten. Med facit i hand blev den snudd på en träningsmatch, en omstart, en genomkörare. Och på något sätt är det ju bättre att förlora på det här märkliga tjottablängsättet, än att åka på en bitter, hedersam 2–3-torsk i slutminuten.

Nu vankas en torsdagsmeny med mesta mästarna som huvudrätt.

Om det hade varit en bonus med poäng i Ängelholm, så är allt under två poäng mot Djurgården underkänt.