Dramaserien ”Knutby” är en stark skildring av den välkända historien

”Det kan vara svårt att förstå om man inte är troende”

Orden yttras av Anna (Alba August), seriens motsvarighet till ”barnflickan” som hon omnämndes i medierna när Knutbymordet uppdagades. Alla namn i serien är ändrade ”av respekt för de inblandade”.

Grunddragen i berättelsen kan nog många dra sig till minnes. Barnflickan, efter att ha blivit hjärntvättad av Helge Fossmo, sköt ihjäl hans fru Alexandra. I sviterna efter händelserna uppdagades de sektliknande förhållandena i församlingen. I församlingens centrum stod Åsa Waldau, omtalad som Kristi brud, som utdelade tortyrbestraffningar till de hon ansåg inte vara ”rena”.

Dramaserien ”Knutby” skildrar händelserna som leder fram till mordet.

Det börjar trevande men eskalerar snabbt. 21-åriga Anna anländer till Knutby och förtrollas snabbt av de unga pastorerna Eva Skoog (Aliette Opheim) och Sindre Forsman (Einar Bredefeldt). När Sindres fru Kristina (Klara Hodell Risberg) dör i badkaret, efter att Sindre drömt att hon ska ”åka hem” som i kristna ordalag betyder att hon ska dö, drar handlingen igång på riktigt. Och det är när en utredare frågar Anna vad ”åka hem” betyder, som orden högst upp i den här texten yttras.

Det är det som serien i grunden handlar om. Tro, och hur läskigt det kan bli när den går över i fanatism. Men också hur svårt det är att förstå för någon som inte befinner sig i samma värld. Det är inte helt lätt att köpa galenskaperna.

Sindre och Eva tror sig stå i kontakt med Gud och proklamerar att man kan göra exakt vad som helst om man är en renlärig tjänare. Deras mässande röster är både sövande och skrämmande. I ett antal sexscener använder de predikandet för att egga varandra. Obekvämt för en tittare? Absolut. Men det ger också en tydlig bild av den typ av tro som låg till grund för församlingen i Knutby.

Aliette Opheim är läskigt intensiv som Kristi brud. Hennes karaktär kan vända på en femöring, från genomtrevlig till ilsket auktoritär som inte skyr fysiska bestraffningar. Även Alba August imponerar som den viljesvaga Anna som nästan viskar fram sina repliker med en växande ångest över de handlingar hon förväntas utföra för att bli förlåten.

Regissören Goran Kapetanović har lyckats skapa ett tätt sammanhållet drama av en historia många av oss redan känner till. Det kräver en eloge.