Drömjobbet blev en mardröm: ”Flydde för mitt liv”
Posttraumatisk stress, depression och utmattningssyndrom.
Gela Forsell kan skriva upp alla tre på listan av vad som har drabbat henne efter tiden på Rikskriminalen, nuvarande NOA, polisens Nationella operativa avdelning. Nu är det flera år sedan, men trots det mer aktuellt än någonsin.
Ett par dagar innan vi träffas har försäkringskassan slagit fast att Gela Forsells psykiska ohälsa är en direkt följd av kränkande behandling under lång tid på NOA och att hon har rätt till ersättning. Men det var först efter att förvaltningsrätten beslutat att försäkringskassan skulle ompröva ärendet.
Det är inte en segerviss person som sitter framför mig. Snarare glasklart diskbänksrealistisk och luttrad.
– Folk vill prata om upprättelse, men det har bara varit en lång jävla kamp. Jag känner mest bara att det är orättvist att det var jag som blev tvungen att plöja vägen, säger Gela Forsell med ett snett leende.
Inget syns på utsidan när vi träffas på Kaffestugan i Böda en av sommarens mer kylslagna förmiddagar. Gela Forsell är leende, varm och lättpratad. Hon sommarbor i Byxelkrok sedan 15 år tillbaka och det är också där hon bland annat säljer egendesignade klockor i en av fiskebodarna.
Trots att Gela Forsell är född och uppvuxen i Stockholm är hon knuten till våra trakter via flera band. Gelas farfar och farmor ägde snickerifabriken i Virserum och det var vid Virserumssjön hon tillbringade sina barndoms somrar.
– Jag var på dansbanan Kärringryggen där. När man var tolv fick man inte komma in så då kröp vi uppför berget till Kärringryggen och låg utanför och lyssnade på Wizex och Kicki Danielsson, minns hon med ett skratt.
Men eftersom pappan som ung arbetat som bonddräng på Öland tillbringade familjen också mycket tid på ön. Då främst i Bläsinge på östra sidan, men numera är det norra Öland som gäller.
– Havet vid Bödabukten är nåt speciellt. Jag får själslig ro där, säger hon.
Det var också dit Gela Forsell flydde den 6 juni 2015. Direkt efter att hon hade skrivit till dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson och sagt upp sig med orden:
”Härmed tvingas jag säga upp mig från polisen på grund av hot och kränkningar”.
Hon satte sig i bilen och körde hela vägen till norra Öland, satte sig vid stranden och stängde av mobilen.
– Jag flydde för mitt liv. Så enkelt var det.
”Jag sov inte, jag grät, jag kände inte att jag fick någon stöttning.”
Gela Forsells historia handlar om härskartekniker, trakasserier, ja till slut ren och skär mobbing. Allt hände innanför portarna till den svenska polisens högborg.
Gelas gudfar var hundförare vid polisen i Kalmar och hon älskade att åka med honom i polisbilen när hon hälsade på i Halltorp. Så efter avslutad juristexamen och studier i USA sökte hon till polishögskolan och kom in 1995.
– Redan från början hade jag siktet inställt på att jobba internationellt. Drömmen var att jobba med Interpol och FBI. Att få tjänsten på Rikskriminalen 2013 var fantastiskt. Det är det mest eftersträvansvärda man kan göra inom svensk polis.
Hon blev varnad. Redan innan hon började tjänsten sade en kollega: ”Akta dig, de äter kvinnor där uppe”. Men Gela var aldrig orolig.
– Mig sätter de sig inte på, tänkte jag. Jag visste att jag var stark och hade jobbat tolv år i radiobil. Men de lyckades knäcka mig.
I ledningsgruppen var hon ensam kvinna och välkomsthälsningen från en av sektionscheferna löd: ”Du ska ha jävligt klart för dig att vi inte behöver såna starka kvinnor som du här”.
Gela Forsell kom med i europeiska polissamarbeten, jobbade med FBI och ledde prestigefyllda projekt.
– Jag började ställa krav. Ska man åka på en konferens utomlands så ska man kunna redovisa vad man har gjort när man kommer hem. Det blev inte populärt. Fattade jag ett beslut så revs det upp när jag inte var med.
Hon berättar om nålstick, öppna härskartekniker, sexuella trakasserier och underminering. I december 2014 hade hon fått nog och gjorde en intern skadeanmälan om arbetsmiljön.
Där och då blev snålblåsten en fullvärdig storm. En morgon när hon kom till jobbet var hela hennes kontor ihoppackat i lådor.
– Nu var det en maktstrid. Jag hade anmält några de högsta cheferna inom polisen. Det finns ingen normal människa som gör det. Jag fick rådet av en högt uppsatt jurist på NOA att lägga benen på ryggen och springa.
Hon säger att hon inte bara blev kontorslös. Hon kopplades bort från mejllistor, kallades inte till möten och plockades bort från pågående projekt och ledningsgruppen. Gela Forsell blev persona non grata och under de månader som följde var det ingen kollega som kontaktade henne. Förnedringen var total.
– Jag sov inte, jag grät, jag kände inte att jag fick någon stöttning och gick under lång tid hos en psykolog inom polisen som konstaterade att jag hade utsatts för mobbing. Hon larmade, men ingen reagerade.
Gela Forsell sökte hjälp via polisförbundet, diskrimineringsombudsmannen och drog till slut polismyndigheten inför rätta, men säger att hon backade när vittnena hoppade av och av rädsla för repressalier.
På nationaldagen 2015 sade hon upp sig. Arbetssituationen var inte bättre och Gela var rädd. Hon kände sig hotad av personer inom polisen. När hon berättar om det här börjar hon fysiskt skaka i kroppen.
– Jag sade sanningen som ingen ville höra. Jag sade att ledningsgruppen har problem, att det finns män som trakasserar kvinnor och att det är omöjligt för en kvinna att fatta beslut utan att de sedan ändras – bakom ryggen på henne. Klart att jag skulle straffas.
”Förut jobbade jag 70-timmarsveckor, men nu är jag skör. Petar man på mig så faller jag ihop.”
Gela Forsell betalade ett högt pris. Äktenskapet kraschade, hon gick från välbetald till arbetslös och har fortfarande psykiska ärr. Den posttraumatiska stressen diagnosticerades så sent som i våras. Själv säger hon att hon inte längre är samma person.
– Det går inte att läka helt. När man är utsatt för psykisk stress under en lång tid så skadas nerverna. Förut jobbade jag 70-timmarsveckor, men nu är jag skör. Petar man på mig så faller jag ihop.
Ångrar du dig?
– Det frågar psykologen också. Värderingsmässigt ångrar jag mig aldrig. Jag tog mod till mig och anmälde trots att jag visste att det kunde slå oerhört hårt mot mig personligen. Men jag tog den fajten för jag är uppfostrad med rättspatos. Så nej, jag ångrar mig inte.
Gela Forsell har inte hört någonting från sin förra arbetsgivare efter uppsägningen.
På mejl kommenterar Polismyndigheten situationen så här: ”Det råder olika uppfattningar mellan arbetsgivaren och arbetstagaren om hur situationen på arbetsplatsen har varit. I övrigt kommenterar Polismyndigheten inte enskilda personalärenden”.
Gela Forsell
Ålder: 53 år.
Familj: Maken Anders Burén, polis och medförfattare till Bitter medicin och kommande böcker, före detta man och tre vuxna barn, 30, 28 och 20 år.
Karriär: Juristexamen, polishögskola och 23 år inom polisen. Innan hon sade upp sig var hon strategisk koordinator och satt i ledningsgruppen på NOA. Nu: Utbildad yogainstruktör, författare, designar klockor i egna företaget Mod Stockholm.
På fritiden: Yogar, tränar och skriver på andra delen i en kriminalromantrilogi. Första boken heter Bitter medicin.
Ser på tv: Ser inte på tv.
Äter helst: ”Jag äter om Anders lagar mat, annars väldigt lite.”
Dricker: ”Kaffe och coca cola.”
Lyssnar på: ”Mycket musik, men beror helt på humör. Just nu mycket spansk latino, yogamusik och Abba.”
Läser: ”Nej, jag fattar helt enkelt inte längre vad som står. Konstigt va, akademiker och allt, men nu efter allt som hänt så förstår inte hjärnan.”
Framtidsplaner: ”Ska släppa två böcker till i vår trilogi. Vi har sålt tv- och filmrättigheter till böckerna så vi hoppas det blir film.”
Här kan du läsa tidigare sommarsamtal:
Del 1: Sonja Sturesson, campingdrottning på norra Öland:
Del 2: Christofer Johansson, ung krögare som tog över Borgholms stjärnkrog:
Del 3: Ola Forssmed, en av publikfavoriterna i årets Krusenstiernskafars: