Fler vilda projekt som inte blev av

I artikelserien Storplanerna som sprack har Barometern-OT rotat djupt i arkiven och gjort nya intervjuer med personerna som var inblandade. Läs alla delarna här:

1993-95, Kalmar: Hundratals jobb försvann när Volvo lade ner sin verksamhet i Kalmar. Kvar blev 65 000 kvadratmeter ledig fabriksyta. Kommunledningens strategi var länge att hitta en ny industri som kunde ta över lokalerna. När det stod klart att amerikanska flygplansföretaget Piper var till salu blev planen att locka det till Kalmar.

– Det här var ett väldigt konkret projekt. Det kom ibland att utmålas som lite suspekt, men enligt min bedömning var en flyttning till Kalmar ett realistiskt alternativ för Piper, sa Jan Thuresson, platschef på Volvofabriken, i en intervju med Barometern år 2002.

Piperprojektet skulle finansieras genom ett lån från Nordiska investeringsbanken. Men banken fick aldrig några statliga lånegarantier.

– Vid upprepade tillfällen har representanter från näringsdepartementet och regeringsföreträdare sagt sig vara positiva. Efter hand har det blivit uppenbart för oss att regeringen inte är beredd att stå fast vid sina utfästelser, sa Bengt Eliasson, från Kalmarverkens verkstadsklubb, när det stod klart att planen havererat.

2004-2006, Nybro: En studie från Handelns utredningsinstitut slog år 2004 fast att det behövdes lyxigare boenden för Glasrikets besökare. Nybros politiker lyssnade och kontaktade välkände arkitekten Gert Wingårdh. Han fick i uppgift att rita skisser på ett kristallhotell på två möjliga platser, vid Linnéasjön och Orranäsasjön.

– Först så bygger vi det ena hotellet, sedan det andra, skämtade Wingårdh som inte ville ranka sina förslag under presskonferensen.

Vid Linnéasjön tänkte han sig en cirkelformad byggnad med glasfasad som till hälften skulle stå i vattnet. Alternativet, vid dammanläggningen i anslutning till Orranäsasjön, var en S-formad byggnad som skulle ”sväva över sjön och forsarna”.

Hösten 2006 presenterade New Wave Group en jättesatsning för närmare 300 miljoner kronor i Orrefors där kristallhotellet skulle vara en del. Men ett år senare drog företaget i bromsen. ”Vi måste först ha flera besökare i Orrefors innan vi vågar satsa”, meddelade ledningen.

2006-2010, Emmaboda: Planer på en storflygplats i Emmaboda har dykt upp med jämna mellanrum ända sedan 1980-talet. År 2006 tog diskussionen ny fart när filmproducenten Urban Bardå presenterade en trailer som skulle lyfta fram fördelarna med idén.

– Varför driva tre olönsamma flygplatser i Kalmar, Växjö och Ronneby när vi skulle kunna få en stor gemensam flygplats i Emmaboda, menade han.

Bardå fick stöd av lokala politiker och debattörer, men förslaget fick snart tummen ner av en utredning från Sydsvenska industri- och handelskammaren. Slutsatsen var att en ny internationell flygplats skulle bli för dyr och bygga på att både Kalmar, Ronneby och Växjös flygplatser lades ner.

Men frågan levde vidare. I mars 2010 berättade Barometern om en hemlig företagargrupp med 20 000 anställda som i tysthet jobbade för storflygplatsen. De lyfte fram Emmabodas läge mitt i regionen med omkring sex mil till Växjö, Karlskrona och Kalmar.

– Det är dags att gå till handling. Annars är vi dödsdömda i den här regionen, sa företagaren Per Ivarsson som varit med och tagit fram trailern några år tidigare och nu jobbade intensivt för flygplatsens förverkligande.

Någon regional enhet gick dock inte att hitta kring förslaget. Både Växjö och Kalmar värnade om sina egna flygplatser och förslaget rann ännu en gång ut i sanden.

2007, Oskarshamn: – Det skulle vara en revolution för Oskarshamn, slog Marko Raiskio fast när han presenterade sin spektakulära idé.

Hans företag Fastokraten var på väg att bygga villor och radhus på Stockholmsberget. Nu ville de utöka satsningen med en linbana från berget till Lilla torget, en sträcka på drygt 500 meter. Raiskio menade att hela Norrtorn skulle få nytta av banan och att ”sådant som är annorlunda” behövs för att locka fler till staden. Prislappen väntades hamna runt 15 miljoner kronor och projektet uppgavs vara i skisstadiet.

– Som det ser ut nu är det 50-50 att det går att genomföra, men jag hoppas verkligen att de går, sa Marko Raiskio.

2008, Färjestaden: En marsdag presenteras en ambitiös satsning på ett ekologiskt matcenter vid rondellen nära brofästet.

– Det känns som det ligger helt rätt i tiden, sa Nina Åkesson Nylander som stod bakom planerna tillsammans med Micke Almqvist och Peter Karlsson.

Bygget skulle bli en slags saluhall med styckeri, charkuteri och butiker med närproducerade och ekologiska varor. Initiativtagarna planerade med en yta på 2 500 kvadratmeter och att kostnaden skulle bli cirka 25 miljoner kronor. Projektet var tänkt att dra igång under hösten samma år.

När initiativtagarna insåg att en planändring för området kunde ta upp till sex år lades projektet ner.

2010, Färjestaden: Mörbylångas politiker ville att besökare skulle mötas av något ”iögonfallande och positivt” vid brofästet. Efter flera års förhandlingar presenterade Kalmarföretaget Stele (Senare HSA AB) planer på ett högt lyxhotell i rondellen. Arkitekt var en viss Hussam Salman som skulle komma att bli ett omskrivet namn i och med satsningarna vid Mörbylånga hamn. Företaget fick option på marken och sade sig förhandla med två hotellkedjor som var intresserade av att bygga. Men planerna strandade och några år senare såldes HSA tomten vidare till KF-Göta som ville bygga ett stort varuhus på platsen. Även det projektet föll. Ledande politikerna var rädda att handeln i Köpstaden och centrala Färjestaden skulle påverkas och stoppade därför idéerna.

– Det handlar om att lyfta blicken, sa IK Oskarshamns ordförande Tomas Engsund och presenterade planer på en ny jättearena med två ishallar, bandyhall och skidtunnel.

Bygget var tänkt att hamna vid södra infarten från E 22:an och kosta mellan 200 och 300 miljoner kronor. När IKO flyttade till nya superarenan var tanken att inomhusbollsporter kunde ta plats i Be-Ge Hockey Center.

– Vi tycker placeringen vid E 22:an är perfekt. Det är rätt häftigt att åka förbi Guldfågeln Arena på väg in till Kalmar, det är ett fint landmärke för Kalmar. Det här skulle kunna bli ett liknande landmärke för Oskarshamn, drömde IKO:s klubbchef Martin Åkerberg.

Ännu återstår det att se om Oskarshamns vintersportcenter kan bli verklighet.

2017, Kalmar: 60 meter och 19 våningar högt. Så ville Växjöföretaget Kärnhem bygga vid Tullslätten i centrala Kalmar. Huset skulle rymma mellan 60 och 70 bostadsrätter med en gemensam terrass på taket.

– Det är en byggnad som ger ett litet fotavtryck, konstaterade vd:n Malin Svensson.

Bland Kalmarborna väckte det tänkta jättebygget, precis intill pulkabacken, en hel del känslor. ”Sluta förstöra Sveriges vackra städer med dessa vedervärdiga skyskrapor”, kommenterade en av Barometerns läsare. ”Blir hur coolt som helst”, tyckte en annan.

Byggnadsnämndens vice ordförande Jonas Lövgren (M) var tveksam.

– Jag har svårt att se en sådan byggnad på den platsen i dag. Det är en hård brödbit att bita i, sa han till Barometern.

Kalmar kommun valde till slut att inte gå vidare med planerna.

– Vi är fortfarande väldigt intresserade av att bygga huset, men då behöver vi hitta en annan plats och så långt har vi inte kommit ännu, säger Kärnhems vd Malin Svensson i dag till Barometern.