Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Borde skötts bättre – av både spelare och ledning

Därför är det svårt att ha en tvärsäker åsikt om det är rätt eller fel.

På en rak fråga om sparkningen i någon mån har med de sportsliga resultaten att göra svarar general managern: ”Nej”.

Klubben satte (eller försökte sätta) silenzio stampa-munkavle på spelartruppen på fredagen. Mobiler av. All kommunikation skulle gå genom general managern. Media eller allmänhet var heller inte välkommen på fredagens träning, som leddes av assisterande tränaren Fredrik Hallberg.

Anledningen till den defensiva hållningen är så klart att det inte var ett klubbenhälligt beslut att byta tränare.

Åhlundfilten har legat våt över föreningen en längre tid och till slut satte klubbledningen ner foten. Att sparka en tränare – som både tagit klubben till SHL, fortfarande har stöd i spelartruppen och har gjort helt okej resultat under säsongen – med 15 omgångar kvar av grundserien är så klart anmärkningsvärt.

Men det här är inte ett beslut taget över en natt, det har vuxit fram under lång tid. Att det skulle handla om ”mediafokuset” är nonsens.

I Aftonbladet säger Oskar Nilsson, IKO-backen, att ”18 av 22 spelare står inte bakom beslutet”.

Fine, samtidigt är det alltså, om vi litar till Nilssons matematik, fyra spelare som stödjer beslutet. Därtill har vi den del av föreningen som inte är laget.

Expressen har i veckan publicerat uppgifter om att det finns en skriftlig erinran mot Åhlund, efter att det förekommit mobbning och härskarteknik mot en anställd i klubben. Facket ska vara inkopplat. Enligt samma artikel känner sig även spelare mobbade.

Sant eller inte? Ingen aning.

Men handlar det om mobbning så är en person tillräckligt. En förening är också mer än spelarna på isen.

Stämmer Expressens uppgifter är det inget snack om att det är rätt att bryta med Håkan Åhlund.

Finns det då några risker med att byta tränare nu? Så klart.

Stora delar av truppen har levt med Håkan Åhlund som tränare i nästan två år. De har tillsammans tagit klubben till SHL, de har tillsammans upplevt lycka och framgång som är få förunnad.

Kaptenen Jonas Engström säger till Barometern-OT att han inte förstår beslutet.

I Aftonbladet går Engström, Filiph Engsund och Oskar Nilsson än längre och kritiserar IKO-ledningen stenhårt. ”Horribelt beslut”, ”Känner mig sviken och arg”, ”Vi har inte fått vara med i beslutet” och ”Pinsamt och fegt”.

Det är sylvass kritik.

Jag kan förstå att spelarna är kritiska. De är förbannade över att deras tränare får kicken utan att de får information.

Samtidigt kan de inte vara så förbenat trigger happy att de i affekt spyr blytung galla på sin egen klubbledning så fort en tidning ringer.

Den här offentliga pajkastningen lindar in föreningen i ett löjets skimmer och sätter ”Perra” Johnsson i en marig sits.

Det är ena sidan. Givetvis är klubbledningen lika stor kålsupare. Att fatta ett sådant här beslut utan att synka och förankra det med laget i allmänhet och de ledande spelarna i synnerhet är under all kritik.

Spelarna ska inte bestämma vad som händer, men de måste både få säga sitt och få fullständig information – innan beslutet verkställs.

Nu har IK Oskarshamn – efter lördagens match mot Rögle – ett tio dagar långt uppehåll på sig att röka fredspipa och försöka hela och ena föreningen.

Med allt detta sagt. Jag tror att det finns en uppsida i tränarbytet.

För om vi bortser från affektreaktionerna, så finns det alla möjligheter att det här landar i något bra när det lugnat ner sig.

Mycket tack vare konstellationen som tar över. Jag gillar den.

Att Fredrik Hallberg blir kvar som assisterande var en absolut nyckel, det borgar för bibehållet spelsystem. Något som klubben är tydliga med. Inget ska ändras.

Att Jeff Jakobs – som är klar som assisterande för nästa säsong – kommer in redan nu är också positivt.

Men framför allt tror jag på det här tack vare Per-Erik Johnssons inträde.

Jag frågar runt bland initierat folk i hockey-Sverige. Alla säger samstämmigt: ”Perra” är perfekt i det här läget.

Han har förvisso inte tränat ett lag sedan han åkte ur SHL med Leksand 2017. Men han är mer erfaren än de flesta, har tränat Skellefteå, Färjestad, Timrå, AIK, Modo och Leksand i SHL.

Han har vunnit två SM-guld med Färjestad. 2015 tog han över Modo i ett liknande läge som IKO är nu – och räddade dem kvar i SHL. Året efter tog han över Leksand när de var jumbo i allsvenskan. Hur det slutade? I mirakel, i SHL.

Jag är övertygad att även de mest Åhlundortodoxa spelarna i sinom tid kommer att köpa regimen ”Perra” Johnsson.

Han har varit i läget förut. Han är en skön prick. Nära till skratt, mån om spelarnas väl, ve och mående. Samtidigt har han, tack vare erfarenhet och framgångar, enorm respekt med sig. Det är svarta ögon, hårda nypor och högt ställda krav på arbetsinsats och moral.

En diffus finländare eller en oerfaren uppkomling, ja, då hade jag varit skeptisk.

Krisdoktor ”Perra” känns rätt i det här läget.

Till sist några ord om Håkan Åhlund.

Det känns verkligen trist att det slutar så här. Han kom in som ifrågasatt efter en turbulent tid i Pantern, men visade belackarna att han är sjusärdeles hockeytränare.

Förra säsongen, förra våren, det ikoniska kvalet, glädjeorgien på Lilla torget. Ingen kan ta det ifrån Håkan Åhlund.

I mina ögon är han den största och bästa tränaren IK Oskarshamn någonsin har haft. Tränaren som tog klubben till SHL.

Han har förverkligat drömmar som den här klubben och deras supportrar knappt ens drömt.

För det ska han hyllas.