Johanna Mo följer upp världssuccén: ”Jag ville att det skulle bli ännu bättre nu”

Det hade lätt kunnat bli lite förvirrat för Johanna Mo nu. I Sverige har andra boken, ”Skuggliljan”, precis släppts och ska promotas. I flera andra länder är det första boken, ”Nattsångaren”, som Johanna Mo får göra intervjuer om. Samtidigt håller hon på och skriver på del tre, ”Mittlandet”.

– Haha, ja, jag kanske får tänka till lite. Men jag kan ju böckerna utantill, så det brukar lösa sig.

Nu har det gått ungefär ett år sedan första boken i hennes nya serie ”Ölandsbrotten” släpptes. Och även om Johanna Mo såklart hade hoppats på ett bra mottagande säger hon sig aldrig kunna ha föreställt sig exakt hur omtyckt den skulle bli. Självklart har det varit kul och peppande, men det har också inneburit att hon satt en del press på sig själv.

– Ärligt talat var ”Skuggliljan” lite svår att skriva. Jag satte ribban högt för mig själv, jag ville att den skulle bli ännu bättre än ”Nattsångaren”. Jag ändrade till och med gärningsman tre gånger. Sista gången var bara några veckor innan den skulle skickas till tryck.

Varför då?

– Dels kände jag att det inte riktigt var som jag ville ha det, dels har jag fått reaktioner av testläsare att det var lite för lätt att ta mördaren först.

Att byta gärningsman kan kanske låta som en enkel grej, men det medför en hel del extra jobb. Framför allt när man är i slutet av skrivprocessen.

– Jag måste ju börja om från början igen och gå igenom allt, men i inledningen är det mest småsaker i de spår som finns. De misstänkta finns ju redan där, så det handlar bara om att flytta vikten. De stora ändringarna blir ju i slutscenerna, men man blir ändå nervös över att inte ha koll på allt man gör.

Blev det rätt nu då?

– Ja, det blev rätt gärningsman till slut.

I ”Skuggliljan” försvinner Thomas och hans ettårige son Hugo mystiskt från sitt hem i Hulterstad på sydöstra Öland. Polisen Hanna Duncker, som är seriens huvudperson, får tillsammans med sina kollegor försöka hitta dem och anledningen till att de är försvunna. Det visar sig att Thomas inte avslöjat allt om sig själv för sin fru, bland annat har han en hemlig dotter sedan tidigare. När Thomas hittas död i ett hus i Södra Möckleby trappas sökandet efter Hugo upp och det blir en kamp mot klockan att hitta honom vid liv.

Samtidigt har Hanna fullt upp med sin egen bakgrund. I ”Nattsångaren” fick man veta att hennes pappa dömdes för mord och hon tvekar kring om han verkligen var skyldig. Frågan är vem det annars skulle vara.

Hur kom du på idén till den här historien?

– Ja, hur kommer man på saker egentligen? Det började med att jag ville berätta om en familj och dess hemligheter och då blev det den här pappan och barnet.

Att historien utspelar sig kring Södra Möckleby och Grönhögen säger hon beror främst på att det var där familjen hyrde hus förra sommaren.

– Jag gillade det verkligen där. Och sedan har jag gjort som alltid och åkt runt och letat efter platser som passar bra in i historien.

Vad har varit svårast?

– Uppenbarligen var det gärningsmannen. Och scenerna där Hanna ska vara lite nyförälskad. Jag har varit gift länge med min man så det var lite svårt att få till det lagom med det där första pirret, haha.

Böckerna är sålda till 17 länder och på det norska omslaget till ”Nattsångaren” kallas Johanna Mo för ”Sveriges nye krimdronning”, något som hon fortfarande säger sig ha svårt att förstå.

– Det känns lite som att man pratar om någon annan. Men det är väldigt roligt och stort såklart.

Är det något land som känns extra bra?

– USA känns jättestort, det är Penguin books som ger ut den där. Att få se mitt namn på förstasidan ihop med pingvinen i hörnet, det är stort.

I de fall det går har hon tittat på översättningen, till exempel den engelska.

– Där rättade jag bara några lättare missuppfattningar, sedan är det ju vissa grejer som är svåra i översättningen. Hur översätter man till exempel kroppkakor? Det blev visst potato dumplings, det låter väl lite sådär?

Men även om språket hindrar henne från att ta del av innehållet i andra länders utgivningar så får hon bilder på de nya omslagen. Flera har valt att behålla de svenska, medan andra gör egna varianter.

– Tysklands är väldigt roligt. Det känns inte alls om Öland utan mer väldigt norrländskt vilket vi påpekade lite försiktigt. Men de vet vad som funkar i Tyskland, det ska vara skog och en liten röd stuga, haha.

I sommar väntar Ölandssemester och research inför tredje boken i serien, ”Mittlandet”, som kommer nästa år.

– Jag skulle ha åkt ner i julas också, men då var det inte läge. Så nu får det bli i sommar och nu i vinter för i nästa bok kommer att utspela sig på både sommaren och i december. Jag har inte varit på Öland under vintern på väldigt många år så jag känner att jag behöver uppleva det, förklarar Johanna Mo.

Ju mer hon skriver om Kalmar och Öland, desto mer längtar hon hit.

– Hemmakänslan blir starkare. Jag hoppas på ett Ölandshus så småningom, en skrivstuga av något slag. Jag skriver bra när jag är där.