Först Ängö sedan Ekudden: ”Vad som helst kan hända”
Det är den blivande parkeringen på Ängö som fått Nisse att tänka till i sin Kalmarhemstvåa till rogivande ljudet från sin spinnande stora svarta katt. När nu stans styrande vågat slå klorna i reservatet Ängö så kan vad som helst hända, anser han. Ekudden står nog i tur. Den har inga försvarare typ kända Ängöbor med plånböcker modell större. Men annat lär det ha varit, fortsätter Nisse och tittar uppfordrande på mig och jag fyller i att den för hundra år sedan var sommarställe åt en riktig storpamp, konsul Karl Ek (1862–1940).
”I ungdomen hette han Andersson, var tjänsteman på järnvägsstationen och skrev kåserier i Barometern under signaturen Karl Ek.”
I ungdomen hette han Andersson, var tjänsteman på järnvägsstationen och skrev kåserier i Barometern under signaturen Karl Ek. Den blev med tiden så känd att han ändrade efternamn. Han gifte sig rikt, blev framgångsrik affärsman och lokalpolitiker.
I första hand är det den blivande stora skolan i Tallhagen och utbyggnader för fotboll och tennis som hotar Eks udde menar Nisse. De kräver mer mark för vägar och parkeringar. Nisse tror också att snart därefter kastar byggherrar lystna blickar på markområden som blir över. Men själva den alphusliknanade byggnaden från 1908 lär få stå kvar mellan ett par höghus eller vad det kan bli.
Några rejäla årtag från Ekudden ut i Norra fjärden ligger ”Robinson Kruse-ön” Märholmen. En bro över det lilla sundet eller en utfyllnad och det kan bli nästa plats för bostäder och kontor. Nisse skulle inte förvånas om del av Lindöfjärden på andra sidan Ängöleden fylls igen för byggnation och att också Norra kolonin ryker. Det drabbar honom personligen då hans otillåtna och rangliga lilla båtbrygga försvinner liksom kompisens lott och stuga där han ofta hälsar på.
Vi andra vet inte om vi delar Nisses framtidsbild. Men vi lägger till att Ängöleden med närområden säkert får räkna med förändringar när den taffliga Södra vägen inte längre räcker till och att mer trafik in till centrum måste leds in norrifrån. Och den dag det finns ytterligare en bro eller en tunnel till Öland då försvinner Tallhagen och kanske delar av Nisses kära Funkabo.
Vid våra små möten brukar vi alla ge rapporter från våra områden. Ebba känner sig mycket bekväm i sin flermiljonersvilla omgiven av liknande hus. Inga förändringar där inte. Men hon är lite bekymrad över att campingen ska öka ut. Då blir det mer liv och kiv sommartid i grannskapet.
Sundlund i sin allt för stora våning på Malmen ber mig skriva att järnvägsstationen måste bli kvar. Den får inte flyttas till Sandås eller som han säger halvvägs till Nybro.
Från mitt Berga kan berättas att var och varannan gata grävts upp, fått nya rör och asfalt. Nu gäller det bara att hastighetsskyltar sätts upp och att ett par gator förses med snygga och effektiva farthinder. Det duger inte att tillåta fri hastighet bland skolbarn, äldre med och utan rollatorer och kyrkobesökare i Sankta Birgitta. Med andra ord släpp loss trafikplanerare och poliser. Det är ute bland Kalmarborna det händer och inte på kontor och skärmar.