Sverige och Finland har under all tid varit två länder som på olika sätt fajtats mot varandra. Så har det varit även inom idrotten. De senaste åren har finsk hockey tagit stora kliv framåt såväl på juniorsidan som på seniorsidan.

2016 vann de junior-VM för 18-åringar, 2017 blev det silver, 2018 blev det på nytt guld och i fjol blev det respass i kvartsfinalen. Framgångarna har även nått junior-VM för 20-åringarna. Fjolårets guld byttes 2020 ut mot en förlust i bronsmatchen mot just Sverige.

På seniorsidan skrällde Finland rejält och tog – väldigt oväntat – hem guldmedaljen efter att ha besegrat Kanada i finalen.

Men det är inte bara internationellt som vårt grannland haft stora framgångar de senaste åren. Även i NHL har finländska spelare haft enorma framgångar; Sebastian Aho, Kasperi Kapanen, Rasmus Ristolainen, Teuvo Teräväinen, Miro Heiskanen, Mikko Rantanen och Florida Panthers superstjärna med den extremt långa klubban Aleksander Barkov, för att nämna några. Då har vi inte ens nämnt den största stjärnan av alla: Patrik Laine.

De finländska framgångarna har att göra med den satsning de startade för cirka tio år sedan. Det berättar Hufvudstadsbladets sportchef Filip Saxén för Barometern-OT.

– 2009 hölls ett stort krismöte i Finland. Bakgrunden var att man inte längre producerade individuellt skickliga spelare. I Finland hade man för länge koncentrerat sig på kollektiv, spelsystem och att utveckla en egen spelidentitet. Nu valde man att sätta individen i fokus och börja satsa på spelarnas individuella egenskaper, berättar Saxén och fortsätter:

– Efter VM i Finland 2012 anställde förbundet 25 tränare med fokus på individuell skicklighet och utveckling. Man gick alltså från att satsa på ett starkt kollektiv och spelsystem till att utveckla individerna. Därför har Finland i dag toppspelare i första omgången av NHL-draften år efter år medan man tidigare producerade bra grovjobbare för de lägre kedjorna.

Men finsk ishockey skiljer sig en del eller snarare ganska mycket från svensk ishockey. Merparten av rinkarna i Finland är mindre än de i Sverige, vilket gör att spelet blir annorlunda på flera sätt. Många menar att spelet i Liiga (finska högstaligan) påminner en del om NHL; högt tempo, dumpa puck och en annan typ av fysiskt spel.

Det är fortfarande många finländare som vill till SHL, men huvudspåret är ofta Europas bästa liga, KHL. Samtidigt finns det många svenska hockeyspelare som tar klivet från Hockeyallsvenskan till Liiga innan de kan ta klivet till SHL.

– SHL har tappat rätt mycket av sin glans och betydelse i Finland i och med KHL. Förr åkte spelarna till SHL för att tjäna bättre pengar och få spela i en bättre liga. I dag finns de stora pengarna i Europa i KHL. Det betyder att SHL inte längre är ett huvudmål utan ett mellansteg eller en liga som är andra- eller tredjeval, säger Saxén.

IK Oskarshamns sportchef Daniel Stolt sitter på Arlanda och väntar på tåget hem till Vimmerby. I bakgrunden redogör en röst för var nästa avgång går någonstans.

Han harklar sig lite grann, väger orden, innan han börjar berätta.

– Det är mer pengar i Sverige, speciellt om du är en duktig importspelare. Vi (IKO) har runt 30 miljoner i spelarbudget, det är vi klart lägst på i SHL. I Finland skulle vi definitivt inte vara lägst, det törs jag säga. I första hand vill de bästa finländska spelarna till KHL (ryska ligan). Svensk och finsk hockey skiljer sig, säger Stolt.

På vilket sätt?

– Spelsättet. Det är en stor omställning för finländska spelare att komma till Sverige. Kolla på Ilomäki och Tyrväinen i Luleå. De är bland de bättre spelarna där, men de är inte bäst. I Finland var de i toppen. De spelar på ett visst sätt där, och är inte vana vid att man ligger på och åker så mycket skridskor som i Sverige. Det skulle jag säga är den stora skillnaden.

Efter att Daniel Stolt sett HIFK–SaiPa, JYP–Lukko och Pelicans–KooKoo, kunde han konstatera att skillnaden på SHL och Liiga var betydligt större än han trott.

– Det syntes väldigt tydligt vilka som stack ut – och det beror på att tempot var lägre. De bra spelarna stack ut när tempot gick upp i matcherna och de spelarna kan göra saker med pucken i ett mycket högre tempo, utan att göra misstag som många av de andra spelarna gjorde, som felpassningar, pucktapp eller liknande. Jag tycker att det var enklare att se vilka som stack ut i Finland än i Sverige, säger Daniel Stolt.