Julshowens Carola-imitation är en av de bästa som gjorts på en Kalmarscen

Restaurangen är fylld av julbordsätande sällskap och när fokuset har flyttats maten påkallar Anna Gunnarson publikens uppmärksamhet med hjälp av en bjällra innan hon tar ton och inleder en sång. En efter en ansluter övriga i Humorkollektivet för att till slut tillsammans sjunga fyrstämmigt om hur kul vi kommer att få med varann. En fin förrätt till julshowen serverad lagom till julbordets efterrätt.

Showen inleds några minuter senare med en glad julsång som förvandlas till glitter och fullt ös. Det förkunnas tidigt att det är dyrt att sätta upp en julshow, så för att få ekonomin att gå ihop har man tvingat ta in sponsorer. In kommer Magnus Kviske och gör en lysande parodi på en TV4-satsning från i höstas.

Julshowen är en klassisk nummerrevy där sånger och sketcher avlöser varandra i ett rappt tempo. Publiken bjuds på finurliga texter till välkända melodier, fantastisk stämsång och får möta figurer som ett sponsrat Luciatåg, ett band som spårar ur, en Disneyprinsessa från Trekanten och en kuplettsnopp.

Det är lite småroligt, men trevande. De förväntade gapflabben blir mer till ett lite kraftigare skrattfnys genom näsan. Och det beror inte på att artisterna på scenen inte försöker. De kämpar på allt vad de kan, men materialet är lite för svagt och ibland för förutsägbart. Det är inte fel på sången. Tvärtom är det där ensemblens styrka ligger. Och texterna är finurliga, men lite svåra att uppfatta på grund av lågt mixad sång eller att sångerna är så snabba att det ibland är svårt att hinna höra alla orden.

Men så kommer plötsligt Carola (Anna Gunnarson) in på scenen och då minsann blåses det både bildligt och bokstavligt liv i showen. Första tanken är ett trött “inte ännu en Carola-imitation”, men den här är en av de bästa som stått på en Kalmarscen. Ja, kanske hela södra Sverige. Allt sitter. Mimik, röst och tonfall, allt framfört med en förstärkt frånvaro av ödmjukhet och med en allt tröttare Andreas/Anders/Alfons Zetterberg Österlund som bidrar till humorn.

Och där är det som om resten av föreställningen hittar sin energi. I resterande nummer får artisterna med sig publiken på tåget direkt. Inga poänger levererade av Majken (Martina Arbman Sundén) och Jörn von Sievers (Magnus Kviske) missas av publiken, det handklappas käckt och taktfast till skillingtryck och finalnummer. Och när Patrik längst fram äntligen får sitt extranummer blir det ett fartfyllt julmelodipotpurriallsång med text på storbild där alla nya och gamla klassiker fanns med och som får showen att sluta med tomteluvan i topp.