‘’Pizzeriadrömmar’’ markerar återkomsten för Kalmarduon bestående av André Carlsson och Isak Friberg. De har förvisso lämnat staden, men som skapare av Kalmar FF:s inmarschlåt ‘’Röda dagar framför oss’’ kan de väl aldrig bli av med sin status som kalmariter?

‘’Jag kommer älska livet snart’’ från 2016 gjorde ett visst avtryck på den svenska indiescenen, och ‘’Pizzeriadrömmar’’ är i mångt och mycket mer av samma vara. Inte alls lika klubbigt, lite mer avskalat, men annars är det klart och tydligt samma band vi har att göra med. Melodierna är fortfarande urstarka och catchy utan att vara fördummande. Texterna är relativt juvenila för att komma från två 30-plussare, men det finns mer karaktär i orden än vad man brukar kunna förvänta sig inom genren.

Med det sagt så hamnar Llojd ändå i samma sorts fallgrop som Melissa Horn gör, för att ta ett tidsenligt exempel. Har du hört en låt så har du hört dem alla. Det finns helt enkelt alldeles för lite variation i musiken.

Den monotona sången och framförallt den skröpliga ljudmixen är de största bovarna som förhindrar ‘’Pizzeriadrömmar’’ från att vara en stadig, charmig platta med indiepop. Idéerna är spännande, melodierna är på plats, men när ingenting tränger sig fram i förgrunden och allt bara sprakar långt bak i mixen så blir det oavsiktlig lo-fi-musik av det hela. Gång på gång är det glasklart att det finns riktigt fina låtar bakom alla lager av trist reverb, svag ljudmix och allmän energilöshet, men i slutändan hör vi bara ett skal av dem.