Sofie, 32, hjälper andra ur sanitär misär: ”Får stänga av ibland”

Hur hanterar du lukter?

– Det vänjer man sig vid. Sånt var lite jobbigt i början, men nu ska det krävas en hel del för att jag ska vikas, det har man fått lära sig den hårda vägen.

Det säger Sofie Nilsson, 32, som 2018 sadlade om från en flerårig karriär inom vård- och omsorg till sanering på saneringsföretaget Ocab i Oskarshamn. Den fysiska arbetsplatsen varierar mellan allt från nergångna hem och nedklottrade fasader, till brand- eller vattenskadade byggnader och olycksplatser. Ingen dag är den andra lik, vilket utgör en stor del i att hon trivs så bra i arbetslivet.

– Jag kan inte se mig göra något annat. Det här är verkligen ett jobb som passar mig. Man vet aldrig vad man kommer göra när man åker till jobbet på morgonen och det blir aldrig enformigt, berättar Sofie.

– Men brand- och vattenskador är väl det vanligaste vi får åka ut på, tillägger hon.

Vad är det första som sker när du kommer till en brandskadad byggnad?

– Besiktning. Lite beroende på omfattningen, men oftast handlar det i första hand om att besluta huruvida personerna i fråga kan bo kvar eller inte. Sen gäller det att lägga upp en plan för vad vi behöver göra och så snabbt som möjligt komma igång med städningen.

Skyddsutrustning på antar jag?

– Absolut. Vi vet ju aldrig vad vi möts av.

Trots att jobbet som sanerare passar Sofie som handen i nitrilhandsken, understryker hon att det inte är för alla. Många gånger när hon kommer ut till en arbetsplats möts hon av misär av olika slag. Människor som fått allt de har och äger förstört. Värdesaker, fotoalbum, kläder och i värsta fall husdjur och människoliv.

Dels gäller det att för egen del lära sig hantera situationerna man möts av för sitt egna psykiska mående. Samtidigt som det är av största vikt att ha med sig förmågan att möta människor som befinner sig i nöd och sorg.

– Jag tror att jag har det med mig från min tid inom vården. Man vill hjälpa människor såklart och stötta upp och finnas där för dem när de verkligen behöver det. Man vill kunna komma hem efter jobbet och känna att man gjort någonting bättre för någon som befinner sig i en hemsk situation. Sen kan man ofta känna att man skulle vilja lyckats göra mer.

Vissa arbeten kräver hårdare pannben än andra.

– Liksaneringar, och den typen av arbeten kan vara ganska påtagliga.

Hur hanterar man det?

– Jag är ganska härdad och kan hantera det mesta. Man får stänga av ibland, och fokusera på det som behöver göras. Annars går det inte.

– Men den typen av jobb är det bara vissa som får utföra. Vissa kan det knäcka. Det finns syner och lukter som sätter sig fast. Jag har inga problem med det. Det ska krävas rätt mycket för att jag ska må så dåligt att jag tar med mig det hem efter jobbet. Det gäller att försöka att inte tänka på vad som hänt, eller varför. Det är en väldigt speciell situation och det var tufft i början, det var det. Men det måste göras, och någon måste göra det.

Turligt nog hör den typen av arbeten inte till vanligheterna. Även om sinnesintrycken kan vara ganska påtagliga även i det dagliga arbetet. För någon måste ju sanera upp efter ett brustet avlopp.

– På något sätt dras jag till de här mindre trevliga jobben. Det låter säkert konstigt för folk utifrån, men det är de jag tycker är intressanta att arbeta med. Misär och sanitär olägenhet, och att det blir så otrolig skillnad efteråt när man varit inne och gjort i ordning.

Att hantera kraftiga lukter är dock inte allt i arbetet. Förmågan att bemöta människor är av enorm vikt, menar Sofie.

– Vi möter alla möjliga känslor. Arga, ledsna, uppgivna. Och inte sällan tas det ut över oss. Men det får man faktiskt ta i många fall. Det är otroligt viktigt att ha förståelse för personerna och vad de går igenom, för att sedan försöka hantera det så respektfullt som möjligt. Vi klampar ju faktiskt in i folks hem och går igenom deras saker. Empatin är jätteviktig att ha med sig.

– Vissa uppskattar oss jättemycket samtidigt och är glada för det vi gör. De flesta förstår ju att vi gör vårat bästa för att rädda så mycket som möjligt. Det är vårat uppdrag.