Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: ”Högstanivån i IKO:s internationella högrisksatsning kittlar”

Nu snackar vi offensiv. Forwards, centrar.

IK Oskarshamn bygger om på de översta våningarna. Som sig bör efter en succésäsong. Det är hart när ogörligt att behålla sina bästa spelare när de varit ”lite för bra”.

Det är emellertid ingen helrenovering det är frågan om. Det är klart att Fredrik Olofsson, stundvis ligans bästa spelare, kommer lämna ett slukhål efter sig. Jag tror även att tappet av Kim Rosdahl kommer kännas. Han ses ofta som "en frukt av Olofsson", men 67 poäng och 29 mål är inget man snyter fram bara så där.

I fallet storebror Zohorna var det nog snarare så att IKO till slut valde bort honom, även om han var lysande i slutspelet. Prislappen, den möjligen trytande 35-årsmotivationen, velandet och – framför allt – utbudet gjorde nog att det fanns mer spännande alternativ.

Därtill flyttas, åtminstone i min hierarkiska huvudräkning, Cam Brace ner ett snäpp och höjer nivån på tredjelinan.

Det ger fyra nya spelare som ska komplettera Patrik Karlkvist och Hynek Zohorna i de två toppkedjorna.

Spelare som nu är klara och presenterade.

Det landade som väntat i fyra utländska förmågor, som nog inte särdeles många hört talas om för några veckor sedan. Det är den vägen man i någon mån nödgas gå när man varken har KHL-hemvändare i kulisserna eller slantar nog att köpa svensk spets.

IKO kommer ha minst elva utländska inslag.

• • •

Historiskt är exemplen åtskilliga på lag som vandrat den här vägen. Både med väl- och undergång.

Mora åkte ur med mängder av utländska spelare, medan både Växjö och Skellefteå mer eller mindre etablerade sig i SHL tack vare internationell spets. Båda hade över dussinet utländska spelare vissa säsonger.

Det säger sig självt att det är knepigare att scouta och få referenser på utländska spelare som huserar i Nordamerika eller Tjeckien, jämfört med svenska spelare som tränare och sportchefer följt sedan Tv-pucken.

Marginalerna är mindre, risken för felsteg större.

Men behärskar man den processen och har ledare som klarar av att foga ihop en sådan mixsallad, så kan det internationella spåret vara lyckovägen att gå.

• • •

Thomas Fröberg har sedan han kom in i november 2019 gjort en lång radda utländska rekryteringar. De flesta har – med några undantag – varit lyckade. Bland de mest välfunna finns Max Véronneau, Lance Bouma, Brian Cooper, Joe Cannata och bröderna Zohorna.

Fröberg & Co har kort sagt haft god känsla och på fötterna när det rekryterats utsocknes.

Nu går IKO ett steg längre och plockar i princip all ny offensiv spets från utlandet.

Fyra nya, internationella spelare ska – tillsammans med Karlkvist och lillebror Zohorna – leda lagets offensiv. Det är också spelare som är fostrade i andra hockeykulturer, spelare som aldrig har spelat i SHL. Vilket har visat sig vara en liga inte helt lätt att acklimatisera sig till.

Det är också spelare som kommer från svårbedömda bakgrunder, svårbedömda ligor och i vissa fall är mitt uppe i svårbedömda karriärkurvor.

• • •

Med det sagt.

Det är inget snack om att det är en ny kaliber på IKO-förvärven – VM- och OS-spelare, poängkungar i stora ligor, NHL-meriter – den här gången.

• Ahti Oksanen.

Sjua i poängligan i Tjecken. Vad det nu säger? Det som sticker ut är två saker. Gör massor av mål. 25 av de 48 poängen var mål. Mål är hårdvaluta. Hade plus 27 i +/-. Bäst i hela tjeckiska ligan. Säsongen före var han i poängtopp även i Liiga. Spelat i landslaget. Besitter ett våldsamt skott och står gärna till höger i powerplay och – á la Fredrik Olofsson – dundrar in puckar.

• Blaine Byron.

Bra ålder, 27. Poängmässigt alldaglig i AHL under flera säsonger. Flyttade till Europa i höstas och fick sitt stora genombrott. Tyska ligan är ytterst ojämn. Men Byron var – lite hårdraget – bäst i det bästa laget. Vann poängligan i slutspelet hos mästarna Eisbären Berlin. Spelade center mellan tyska landslagsspelarna Marcel Noebels och Leo Pföderl.

• Jiri Smejkal.

Att IKO kan värva en 25-årig tjeckisk VM- och OS-spelare är något nytt. Det är en nivå de inte varit på förut. Spelade senaste säsongen i finska ligan. Gjorde 45 poäng på 44 matcher. Ett snitt på 1,02 poäng/match, vilket var näst bäst i hela ligan. Bara Tapparas Anton Levtchi hade högre snitt. Egentligen bara haft en poängmässig toppsäsong. Målskytt i VM-kvarten mot Tyskland.

• Antti Suomela.

Störst meriter av alla. Vann poängligan i Liiga i Finland 2017/18. Spelat VM. Gjort det helt okej i NHL. En spelare IKO vanligtvis inte kan värva. Frågan: Brinner han? Har ju redan provat på det mesta och närmar sig 30.

• • •

Jag brukar, kanske lite tarvligt, ta Ludvig Rensfeldt som exempel. Jag menar inte Ludvig personligen, utan typen. En duktig SHL-spelare som du vet exakt vad du får av. Som kommer göra strax över 20 poäng och en riktigt bra säsong kanske nosar på 30. Det är ungefär där ribban, högstanivån ligger. Tryggt och bra och...lite trist.

När IKO nu slänger in den här kvartetten vet vi varken var högsta- eller lägstanivån finns i SHL. Det kan blir flopp och fiasko över hela linjen. Det är ett risktagande som kan gå åt helsicke.

I andra änden finns en potentialhimmel som i princip saknar tak.

Klaffar de här fyra kommer IK Oskarshamn bli obehagligt bra.

Oksanen kan bli ett backanaliskt målmonster och Byron en centersensation, Smejkal kan vinna "Dennis Everberg Trophy" och Suomela skulle kunna kamma hem poängligan i hela SHL.

IKO:s internationella värvningsraid är ingen framgångsgaranti, men – den kittlar.