Kalmar dansar och ler suddade bort tråkstämpeln

Snart är det dags för Kalmar stadsfest att brisera och under tre dagar bjuds mängder av evenemang som konserter, barn- och idrottsaktiviteter, mat, konst och film. En djupdykning i tidningsarkiven visar de första upplagorna av Stadsfestens föregångare; Kalmar dansar och ler.

I början av 1980-talet åkte festfolket till Öland medan Kalmar gäspade slött i sommarvärmen. Allan Svensson var fritidschef i kommunen och med kollegan Bruno Petersson tog han hjälp av Thomas Davidsson på PT-reklam för att väcka staden – och det rejält.

1985 veks sista fredagen i juli till Calmare marknad och lördagen till festen Kalmar dansar och ler. Det vände trenden: Kalmar blev med åren hetare som sommarstad och Thomas Davidsson minns mycket slit, men också mycket roligt.

– De första åren stängde vi av Kvarnholmen och tog entréavgift för lördagens evenemang. Det var inte helt lätt – väldigt många letade en anledning att gå in gratis, och alla bodde i city eller skulle vattna någons blommor. Det var förstås ohållbart, vi ändrade till fritt inträde, berättar han.

Drakbåtsfestivalen som arrangerades med Kalmar kanotklubb var ett uppskattat inslag som drog stor publik. Trubadur-SM och Kyparloppet var andra publikfriande jippon.

– Kyparloppet drog ju folk dagtid och det gynnade handeln i stan. Det var så kul och så enkelt i sin form: den kypare som hade mest kvar i glaset över målgången var den som vann, berättar Thomas.

Tellis Agrotis darrade inte på manschetten de gånger han deltog i Kyparloppet.

– Jag kom trea, tvåa och sedan etta, jag stod på prispallen tre år i rad.

På den tiden jobbade Tellis för sin bror på restaurang Akropolis, därefter blev han Krögers frontfigur i många år. Han minns Kalmar dansar och ler för den goda stämningen och samarbetet mellan krögare och andra entreprenörer.

– Det var karnevalsstämning och en speciell känsla att vara med från början. På Akropolis hade vi uteservering som drog mycket folk och jag minns att vi stod och sålde souvlaki fram på nattimmarna.

Första upplagan av Kalmar dansar och ler lockade 20 000 betalande besökare och året därpå 30 000.

1994 slog evenemanget rekord med 50 000 besökare. Då hade Thomas Davidsson tagit över som festivalgeneral sedan fyra år under nya namnet Kalmar dansar som han drev fram till 1996.

Hur tycker du Kalmar artat sig som evenemangsstad?

– Bara positivt! Stadsfesten av i dag bjuder på mer musik än vi hade förr, då kom folk för att se ett enda framträdande – i dag bjuds det på finare akter, som det heter.

Ditt starkaste minne?

– När SVT skulle spela in Lena Philipssons show på Larmtorget, det kan ha varit 1990. Det var så mycket folk att showen fick avbrytas för att få publiken att backa, det var verkligen totalt kaos.

När Thomas bläddrar bland klipp, foton och reklamblad sätter det fart på minneshjulen och han berättar hur nöjesprofilen Peo Ahlberg öppnade en uteservering på en parkeringsplats på Storgatan.

– Det blev omtalat och var jättestort på den tiden, det banade ju väg för de stora uteserveringarna som kom sedan. Peo var en viktig motor i nöjes-Kalmar, nu kan jag ju inte hylla var och en, men det har verkligen varit många som ställt upp under åren och jobbat hårt. Det kan vi vara stolta över tycker jag.