”Textmässigt är det Avantgardets bästa skiva”
Avantgardet - ”Mellan miljonprogram och Thailand”
Genre: Pop/rock
Bolag: Border
I princip alla låtar med det ikoniska Be my baby-kompet innehar något av värde. Det är någonstans självskrivet att åtminstone grunden, själva fundamentet, andas stora ambitioner. Med ens känns det som att viljan finns att skapa något storslaget.
Några favoritexempel är The Clash: The card cheat, Jesus & The Mary Chain: Just like honey, Bat for Lashes: What’s a girl to do? och My Morning Jacket: The Bear. Turen har även kommit till Avantgardet och öppningsspåret Smutsen jag kommer ifrån. Över huvud taget så är “Mellan miljonprogram och Thailand” en maximerad historia. En lada på Öland var inspelningsplats och en tiohövdad skara musiker med bland andra Pelle Gunnerfeldt (Fireside med mera), den ständiga trotjänaren Jocke Åhlund, Martin Hederos och Jari Haapalainen fanns vid bandet sida.
”Vi exponeras både för ett land med ett för stort utanförskap och en poppoets ambitioner att anamma de svenska proletärförfattarna med sina skildringar av djupa samhällsklyftor.”Fredrik Söderlund
Det finns en avslappnad attityd till hela projektet. En känsla av kravlöshet och att bara spela för lusten och glädjens skull. Utan att jämföra för mycket med Rolling Stones “Exile on Main street” så påminner spontaniteten och det friflytande tänket hos Avantgardet mycket om britternas klassiker. Den värsta pressen verkar vara borta och siktet är inställt på att försöka fånga bandets intensiva livekonserter i mesta möjligaste mån.
Det har blivit fyra skivor på lika många år. Kreativiteten går som ett skenande tåg. Ett hårt förflutet verkar ha gett bensin på elden för Rasmus Arvidsson. Han ser Sverige genom en kall och smutsig lupp. Han vänder en invärtes självdestruktivitet till tvivel, men också till en slags inverterad eufori. Hur ledsam textvärlden än är så finns det en vilja att ta sig upp ur rännstenen och sikta mot stjärnorna.
Vi exponeras både för ett land med ett för stort utanförskap och en poppoets ambitioner att anamma de svenska proletärförfattarna med sina skildringar av djupa samhällsklyftor.
Avantgardet har medvetet gått in för att inte lägga krut på givna melodier och refränger. På gott och ont. Textmässigt är Mellan miljonprogram och Thailand bandets bästa album, musikmässigt saknar jag en del av intensiteten och snillrikedomen från Alla känner apan.
Även fast titellåten är gastkramande stark och delar fortfarande är oerhört gripande så hittar jag inte samma imponerande jämnhet som förra albumet visade upp. Samtidigt är Avantgardet ett av Sveriges bästa renodlade popband när de når som högst.
