Peter Lejon: Lejons singelliv: ”En refräng som bara ett musikaliskt geni kan skriva”
En kompis och jag brukar ofta diskutera hur viktigt det är med en ”hook” – oavsett vad man sysslar med. Något att hänga upp en större helhet på för att folk ska nappa, och när vi vid ett tillfälle diskuterade vilken det bästa hooken var landade vi i ”hej hej”, som i Sommartider.
Man behöver bara, med sin mer eller mindre fantastiska sångröst, sjunga ”Sommartider” och ett snabbt svar från umgänget kommer troligen att bli ”hej hej”. Då har man lyckats som låtskrivare, och så där är det med Gessle överhuvudtaget. Han är mästare på att skriva enkla poplåtar, och när man använder ordet ”enkel” kan det låta negativt, men alla som jobbar med kreativa saker vet att det är en mycket stor konst att våga lita på det enkla.
Lejons singelliv
Formatets namn syftar inte på artikelförfattarens civilstatus, utan på singelskiva, och en sådan tänker vi oss kanske företrädesvis på vinyl. Lejons singelliv var en återkommande serie i Barometern för drygt tio år sedan och berättelserna om kända hitlåtar uppskattades på sin tid. Vi plockar upp den igen och först ut är Kalmaraktuella Gyllene Tiders eviga klassiker Sommartider.
Det är inte ett dugg svårt att krångla till, men att hålla sig till de tre ackorden och en enkel fras som alla kan relatera till är jättesvårt eftersom det kräver en stark tro på det man gör, och tilltro till sig själv är något mycket svårt.
När det begav sig i början av 1980-talet var det inte kreddigt att gilla Gyllene Tider och jag var, tycker jag nu, töntig och föredrog Noice, för det var något av två läger. Noice-fansen var lite punkigare, lite argare, men med tiden har det blivit ganska tydligt att Gyllene Tider var bäst.
Till sommaren blir det en ny runda genom landet – trots att de sade att det inte skulle bli fler. Men det är väl jättebra att de ger sommarpubliken det den vill ha och efter pandemiår och mitt i det som nu är mår vi bra av att träffas och skråla med i refränger som vid det här laget blivit en del av vårt unisona DNA. Det kommer en ny platta också, Hux flux, samma namn som årets turné, och tänk vad besviken man skulle bli om Gessle & kompani bestämt sig för att bli avantgardistiska och prova något helt annat.
Den 21 juli står ikonerna Per Gessle, Mats Persson, Göran Fritzson, Anders Herrlin och Micke Syd Andersson på Fredriksskans scen och när publiken sjunger med i Sommartider kommer det, gissningsvis, att höras åtminstone till Vassmolösa.
Gessle, som fyller 64 i år, är den evige sommarpojken som badar i Tylösand och alltid har en ljum vind i sitt hår, men när singeln släpptes den 18 juni 1982 på skivbolaget Parlophone trodde han inte att den skulle bli en hit. Kanske för att han bedömde att den var för enkel, men för en konsertpublik kan det inte bli för enkelt. När det är fest och efterlängtad sommar vill vi inte bara ha spännande utmaningar. Vi vill bara vara glada och njuta av stunden och då passar det fantastiskt bra att skråla Sommartider.
Låten blev en hit, förstås, och lade sig som bäst på sjätteplatsen på singellistan. Ännu bättre gick det i Norge, för där blev den trea. På b-sidan låg två låtar: Tylö sun och Vart tog alla vänner vägen? Tylö sun var en översättning av California Sun som blev en stor hit 1964 med The Rivieras och lanserades av Joe Jones 1961.
Sommartider finns också på LP:n Puls och den var bandets tredje fullängdare efter Gyllene Tider (1980) och Moderna tider (1981). Puls släpptes den 26 augusti 1982 och gick rakt upp på försäljningslistans förstaplats.
Det jag framför allt tänker på när jag hör den eviga sommardängan är att den var alldeles ny när jag hade träffat min första flickvän och gjorde mig till för henne genom att vara behjälplig i häststallet. Hon älskade Gyllene Tider och jag minns att jag köpte Puls till henne.
Numera vet hon troligen inte var skivan är, men det vet jag. Den finns bland våra andra vinyler i pannrummet.
