Strax efter klockan nio i fredags kväll larmades polisen till Stora torget. En man blev enligt en uppringare misshandlad med sparkar och slag av två personer. Flera patruller skickades till platsen, när de kom fram anträffades en svårt knivskuren man.
Hemma i villan i Fredriksberg satt Per Sandberg i godan ro.
– Jag satt och kollade på tv när en vän ringde och berättade att min bror, Ulf, hade misshandlats. Då var klockan 21.15. Vännens bror hade kört förbi, sett misshandeln, stannat bilen och försökt gå emellan, men då hade de gett sig på honom också och han blev tvungen att hoppa in i bilen och fly.
Tillsammans med sonen Carl kastade sig Per Sandberg – ovetande om broderns tillstånd – i bilen och körde in till stan.
– När vi kom runt hörnet vid Stora torget såg vi två ambulanser och Ulf som låg på backen utan kläder. Personalen jobbade med hjärtstartare. Jag såg direkt att det var jätteilla.
Ulf Sandberg fördes till sjukhus i Kalmar. Vid 00.45 knackade polisen på hemma hos Per Sandberg.
Beskedet var värsta tänkbara. Ulf hade avlidit av skadorna.
Omedelbart skrev Per Sandberg ett inlägg på Facebook där han berättade vad som hänt.
– Jag bara kände att jag ville få ut vad som hänt, inte hymla om det. Och så kände jag att jag ville nå de som eventuellt sett något, så att man kan få fast de som gjort det.
Under måndagen framkom att den ena av de två misstänkta mördarna i somras dömdes till fängelse i två år och nio månader, men släpptes på fri fot i väntan på att avtjäna sitt straff.
– Det stör mig så otroligt mycket. Han är dömd till ett långt fängelsestraff, men får gå ute. Det är helt galet.
Under uppväxten var Ulf Sandberg som vilket barn som helst. Han spelade fiol och fotboll, åkte skidor och var med i scouterna. Men 1987 förändrades allt. En hjärntumör, stor som en valnöt, upptäcktes. Två dagar före sin 17-årsdag opererades han, en operation som gav svåra men.
– Läkarna som gjorde operationen var världsledande, men man hade inte alls den teknik som man har i dag. Mycket förstördes på lilla hjärnan. Han hade dålig balans, svag hörsel, fick ansiktsförlamning och dubbelseende. Han har aldrig kunnat stänga ögonlocken, munnen var alltid öppen. Han kunde inte uttrycka känslor.
Per Sandberg berättar med stolthet om hur hans bror trots allt hanterade livet.
– Han förändrades utanpå, fysiskt, efter operationen, men inombords var han samma människa. Vi dömer ju folk efter utseende i samhället, men Ulf har aldrig skämts för att han var annorlunda. Han hade kraften och viljan att träffa människor, skratta och kramas. Han blev en symbol och en ambassadör för de som var annorlunda. Han var en kämpe.
Genom åren blev Ulf Sandberg också något av en lokalkändis, där han gled omkring i sin cowboyhatt. Ibland dök han upp med sin fiol och spelade på stan. Han satt snudd på dagligen och fikade på kaféer och tog gärna en öl på någon av stadens pubar på helgerna.
– Jag har pratat med folk som träffat honom på en restaurang bara minuter innan han dog. Hur kan man ge sig på en människa som Ulf? Det är som att ge sig på ett barn. Han var helt försvarslös. Han såg inget, hörde inget, hade dålig balans. Jag kan inte ens föreställa mig hur rädd han var.
Mitt i allt mörker har Per Sandberg och resten av familjen också fått möta ljuset och kärleken.
Oskarshamn och oskarshamnarna har på ett sällan skådat sätt förenats i sorgen och manifesterat för det goda, mot det onda.
Under helgen har människor vallfärdat till platsen för dådet, som snabbt förvandlades till ett hav av ljus och blommor. Ulfs stamfik och stampubar publicerade bild och text för att hedra sin stammis. Tusentals och åter tusentals människor har kommenterat och uttryckt sin sorg och stöttning på Facebook, Twitter och Instagram.
– Vi i familjen är överväldigade över all värme, omtänksamhet och kärlek vi fått. Det är ena delen. Den andra delen är ilskan, ja, hatet, till de som gjort det här. Och där mittemellan finns sorgen. Av alla hälsningar har man förstått att Ulf hade en relation till otroligt många människor. Fler än vi i familjen kunde ana.
Sista gången bröderna Sandberg träffades var förra torsdagen när IK Oskarshamn mötte Brynäs i Be-Ge Hockey Center.
Ishockeyn och IK Oskarshamn var deras stora förenade intresse.
– Jag står ju alltid mitt i klacken, Ulf stod lite vid sidan av på grund av sin dåliga balans. Men han var så otroligt engagerad i IK och skulle trots allt alltid stå uppe på ståplats, säger Per Sandberg.
På torsdag spelar IK Oskarshamn hemmamatch mot Frölunda.
Då ska IK Oskarshamn hedra Ulf Sandbergs minne.
– Hockeyn var så viktig för Ulf. Både Johan Franzén (ordförande) och Patrik Schavon (restaurangansvarig) från IK har hört av sig i helgen. Min målsättning är att orka vara på plats i hallen på torsdag för att vara med och hedra Ulf. Jag hoppas att han kan bli en symbol för ett tryggare samhälle, där vi bryr oss om och står upp för varandra.