Mästerkocks-Lucas: ”Jag är den jagande bakande kocken”

När vi ber honom att berätta lite om sig själv svarar han snabbt:

– Jag är den jagande bakande kocken, säger Lucas och skrattar.

Sedan utvecklar han:

– Jo, jag jobbade ju på morsan och syrrans konditori hemma i Gullringen i ett och ett halvt år innan jag flyttade ned till Oskarshamn i mars i år. Sedan jagar jag väldans mycket och det är där matlagningsintresset kommer ifrån.

I dag bor 25-årige Lucas Eriksson tillsammans med sambon Felicia på en hästgård i Smälterum, strax väster om Oskarshamn.

Han säger att han tycker om att ha många bollar i luften och att han trivs i sin nya hemstad.

– Ja, och nu börjar man ju lära sig språket här nere, så nu förstår man vad folk säger också, säger Lucas på bred Vimmerbydialekt och garvar.

På onsdagen får tv-publiken stifta närmare bekantskap med den skojfriske ”jagande bakande kocken”. Något som Dagens Vimmerby var först att berätta om.

Lucas Eriksson berättar att det var han själv som sökte in till programmet i höstas.

– Sambon var ute och red, medan jag väntade på att hon skulle komma hem satt jag och ”klickte” lite på telefonen och då såg jag att de sökte nya tävlande till ”Sveriges Mästerkock”. Jag bestämde mig för att söka. Folk har sagt åt mig tidigare att jag borde göra det.

Sedan fick han snabbt veta att han var välkommen till audition i Täby centrum. Där fick han laga sin paradrätt till juryn, Tommy Myllymäki, Mischa Billing och Tom Sjöstedt.

Hur det gick, och vilken rätt han presenterade på tallriken, får vi veta i premiäravsnittet.

– Ja, jag får ju inte avslöja något innan, säger han.

Men det låter som det kan bli rätt underhållande att titta på?

– Ja, det tror jag allt. Jag är ganska frispråkig, både på gott och ont.

Var det nervöst när du rullade in vagnen?

– Nä, jag blir sällan nervös. När jag skulle skjuta min första älgtjur – då var det lite pirr i magen. Annars brukar det vara lugnt, säger Lucas Eriksson.

I dag jobbar han på Groth Kaross i Mönsterås. Men sticker inte under stol med att kock skulle vara ett framtida drömyrke.

– Ja, något åt det hållet i alla fall.

När väcktes ditt stora matlagningsintresse?

– Jag började jaga när jag var tio, typ. Det blev ganska naturligt efter det. Att ta till vara på det man fäller i skogen.

Favoritmat?

– Det är kött, sås och ”pära” (potatis).