Vi bor i en region där sju av tolv kommuner ligger vid kusten. På dessa platser är förbindelsen med Östersjön tydlig för blotta ögat, och många länsbor ser dagligen havets skiftningar på nära håll.

Men Östersjöns anatomi består inte bara av det stora innanhavet. Från Kalix i norr till Trelleborg i söder finns mängder av åar och vattendrag. Många av dem sitter ihop som ett stort nervsystem, eller som ett slags blodomlopp, där vatten förflyttar sig från inlandet och ut till kusten. På vägen drar det med sig mängder av näringsämnen, gifter och föroreningar som till slut hamnar på ett och samma ställe – i Östersjön.

– Kustmiljön är en avspegling av åarna. Hur avrinningsområdet fungerar speglar allt från artuppsättning till biologisk mångfald. Man brukar säga att vatten- och fiskevård börjar på land. Man måste ha hela kedjan med sig.

Orden kommer från biologen Carl-Johan Månsson. Han har jobbat med vattenfrågor i stort sett hela livet, och driver sedan ett år tillbaka det egna företaget C-J Natur. Vi möts vid en liten avkrok intill Bruatorpsån i höjd med Söderåkra. Snön knastrar under kängorna och kylan sticker bitskt i kinderna. Carl-Johan Månsson är rutinerat klädd i rejäla kängor, täckbyxor och stickad mössa.

Det är han som har valt platsen för vårt möte. Som bosatt i Gullabo har han en nära relation till ån, som sträcker sig ända upp till Transjön och har nästan hela sitt avrinningsområde inom Torsås kommun. Det är även en plats där han genomfört mycket arbete under åren.

– Den här ån har många värden. Den är varierad, och det är lite så man kan studera ett vattendrag. Finns det strömsträckor, djupare poler, svängande partier, täta kantzoner? Ja, då finns det nog förutsättningar för en högre biologisk mångfald. Ju fler miljöer man hittar längs ett vattendrag, desto fler arter kan leva där. Och här finns rätt många arter.

Han rabblar ett antal fiskar. Öring, abborre, gädda, mört, vimma, id, ål, nejonöga. Men också helt andra arter så som stormusslor och utter – varav den sistnämnda har ökat i området efter att ha varit nästan försvunnen.

I enlighet med EU:s vattendirektiv har ån fått sitt tillstånd bedömt, och därefter tilldelats en statusklass. ”Måttlig”, lyder domen.

– Man kan säga att vissa kortare sträckor fungerar, men det finns fortfarande mycket att göra. Det största problemet är näringen, alltså övergödning. Det kommer vi att få hålla på med på lång sikt, på olika sätt. För trots att vi gjort många åtgärder står vi inför en klimatförändring. Luft- och vattentemperaturer styr olika vattenprocesser, och jag tror egentligen att vi bara sett början av det här.

Carl-Johan Månsson är dock övertygad om att problemen går att lösa. I dag har man god kännedom om varifrån det skadliga näringsöverskottet kommer, och också om vad man kan göra för att bryta den negativa trenden. Vad gäller åar och vattendrag finns det en väldigt konkret åtgärd som gör stor skillnad, även för Östersjön, förklarar han.

– Det är viktigt att man sparar träd, sly och växtlighet intill vattendragen och inte gör de här kalhyggena i stora arealer som man så ofta ser. Jag tror tyvärr att många skulle säga ”åh, vad här ser ut, vad skräpigt det är” när de tittar på den här platsen med träd som står kors och tvärs. Så då kanske man tar ner rubbet. Men om det ligger åkermark en bit bort så går ju allt vatten därifrån mot ån. Då bromsar växtligheten näringsläckaget. Trädens rötter fångar upp vatten och näring. Så de här metrarna intill ån är otroligt viktiga.

En annan åtgärd han gärna skulle se är fosfordammar. Genom att anlägga sådana fångar man upp väsentliga mängder fosfor – som är en stor del av näringsöverskottet – och förhindrar att det fortsätter ut i Östersjön.

– Fosfor sitter framförallt på lerpartiklar, och när man bromsar vattnet med hjälp av en fosfordamm sjunker de till botten. Sådana skulle jag vilja se i varje större dike, egentligen. Det är inte ens särskilt dyrt, man bygger dem på två dagar.

Förutom övergödningen anser Carl-Johan Månsson att det finns två andra saker som ställer till med stora problem i ån. Den första handlar om försurningen, som var som mest omfattande under 60-, 70- och 80-talen när förorenade regnmoln från Storbritanniens industriområden svepte in över Skandinavien.

– Det är framförallt i västra Sverige man drabbats av det, men även här. Försurningen i ån påverkar dock inte kustmiljön så jättemycket, så det är inget av de större hoten mot Östersjön. Det är mer ett sötvattensproblem. .

Det andra problemet är vandringshinder i vattnet, vilka begränsar framkomligheten för Östersjöfisken när den letar sig upp i ån för att leka och föröka sig.

– Det kan vara en kraftverksdamm eller en gammal kvarndamm som blockerar vägen. Historiskt sett har exempelvis öringen funnits jättelångt upp i det här systemet, men nu tar det stopp uppe i Torsås vid Vallmans göl. Jag har sagt att om man ska satsa på en enda åtgärd i Torsås kommun så är det att göra en vandringsväg vid Vallmans göl. Då säkrar man både uppströms- och nedströmsvandringen och stärker på så sätt fiskbeståndet i hela Östersjön.

Carl-Johan Månsson menar att det finns gott om kunskap, idéer och förslag, men att det är en fråga om politisk vilja och resurser.

– Jag tror att det viktigaste är att skapa rätt förutsättningar för att arbeta med de här frågorna. Något vi har emot oss är att vårt år är så bundet till årstiderna, vi kan inte jobba i fält i större skala under hela året. Och där har tyvärr det administrativa också anpassat sig. Det är ju nu, på vintern, som man kan sitta och planera en fosfordamm. Istället väntar man på att det ska bli juni, och många av bidragen som finns att få kommer först i maj månad.

Utmaningarna till trots har han en optimistisk syn på Östersjöns framtid, och tror att dess många användningsområden till slut kommer att utmynna i att man tar tag i problemen.

– Jag tycker att man ska se vattnet, kusten och åarna som en stor möjlighet. Man kan skapa nya arbetstillfällen inom allt från turism till fiske. Genom att värna om vårt vatten skapar vi en bättre landsbygd.

Vi tycker att Östersjöns mående och framtid är väldigt viktigt – därför har vi samlat allt material på en egen sajt.