Årets bok-nominerade Ida Andersen: ”Jag ville skildra en brytning i samhället”
När jag ringer upp Ida Andersen har det gått drygt en vecka sedan ”I oxögat” nominerades till Årets bok, ett pris som i år delas ut för femte gången av Bonniers bokklubbar. Vem som vinner avgör läsarna.
– Jag blev väldigt överraskad, jag hade inte ens koll på att priset fanns, säger Ida Andersen, som bor i Malmö men en längre period under uppväxten bodde i byn Hökhult utanför Lenhovda.
Hon är i gott sällskap av bland andra Joyce Carol Oates, Jojo Moyes samt tidigare vinnarna Stina Jackson och Niklas Natt och Dag. Så några större förhoppningar att vinna Årets bok har inte Ida Andersen.
– Det är ju ett gäng böcker som säljer mycket. Men det gör inget om jag inte vinner, bara att bli nominerad gör förhoppningsvis att boken når ut till läsare som inte kände till den innan, säger hon.
”I oxögat” utspelar sig 1741 i Dåvedshult i Småland, där glasbruket Kosta ska uppföras. I fokus står pigan Sissel och drängen Eskil, ett fattigt par som drömmer om ett bättre och friare liv. Eftersom Eskil är duktig på timrande får han jobb på nybygget och deras familj blir en del av det nya samhälle som växer fram. Läsaren får följa deras vardag – Sissels svåra förlossning och det tuffa livet som nyblivna föräldrar varvas med Eskils roliga och besvärliga vardag på byggarbetsplatsen.
– Jag ville skildra att någonting nytt var på gång, en brytning i samhället. Då ville jag ha personer som inte var så involverade i det vanliga bylivet. Sissel och Eskil kunde komma in på helt nya villkor, säger Ida Andersen.
Idén kom när hon höll på med boken ”Stenminnen: De småländska stenmurarna – ett kulturarv”, som kom ut 2007, och åkte runt på den småländska landsbygden. De små bruksbyarna fascinerade henne, varifrån de kom och vad det blivit av dem. Till slut landade hon i att hon ville skriva om Glasriket.
– Jag började där allting började, och det är speciellt med Kosta som var det första glasbruket i Småland och som fortfarande är i gång. Vad hände egentligen där?
Hon har ingen egentlig glasbrukskoppling själv, men bodde under uppväxten i den gamla disponentvillan till glasbruket i Hökhult.
– Vi lekte mycket i de gamla byggnaderna, det var spännande att gräva upp små skatter av glas. Min far var dessutom konstnär och designade lite glas, men vi har inga glasbruksarbetare i släkten, berättar hon.
Det ligger en hel del research bakom romanen för att få historien trovärdig. Ida Andersen besökte orterna hon skrev om, cyklade runt och testade hur lång tid det tog att gå mellan olika platser. Hon tittade i gamla kyrkböcker för att välja rätt namn och valde dessutom att låta karaktärerna prata småländska.
– Det kom ganska självklart. Jag kunde inte låta de enkla personerna prata rikssvenska. Jag vet såklart inte exakt hur det lät, men jag gav dem en egen prägel och gjorde skillnad på när de och de fina herrarna pratade, säger hon.
Vad var svårast med boken?
– Det var nog när man kommer ner på de mest vardagliga detaljerna. Vad hade man på fötterna, hade man lakan i sängarna, vad satte man på bordet? När det gäller glasbruksbyggandet finns det nedtecknat vem som gjorde vad, vad det kostade och så. Men att sätta sig in i 1700-talsmänniskornas tankesätt och moral är svårare. Jag har ju ingen att fråga om de känner igen sig.
Är du nöjd med hur dina karaktärer blev?
– Ja, jag tycker att jag har lyckats få Eskil och Sissel mänskliga, med fel och brister. De är inga klichéer, de är lite som vi alla är till mans och kvinns.
Under året som gått sedan ”I oxögat” gavs ut har Ida Andersen fått ta emot många positiva reaktioner från läsare.
– Jag har fått höra att man vill sträckläsa den, att den är så levande och gripande. Det känns jättekul. Den verkar även tilltala en bred målgrupp, både de som är äldre och har någon slags koppling till Glasriket och de som är lite yngre.
Hon hoppas och tror att nomineringen till Årets bok nu gör att ännu fler får upp ögonen för historien.
– Jag har levt med den i så många faser; den inbundna boken, pocketen, ljudboken och bokrean. Nu får den ännu lite längre livslängd tack vare nomineringen.
Omröstningen av Årets bok avslutas den 23 augusti och priset delas ut under Bokmässan i Göteborg i september.
Årets bok 2020
Priset delas ut av Bonniers bokklubb för femte året i rad.
Bonniers bokklubbs redaktörer väljer ut tolv nominerade.
Böckerna ska ha getts ut på svenska mellan den 1 maj 2019 och den 30 april 2020. De ska tilltala en bred läsekrets, ha en hög språklig kvalitet och ha en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö.
Röstningen öppnades den 28 april och stängs den 23 augusti. Det går att rösta en gång om dagen.
Vinnaren får en statyett och 30 000 kronor. Priset delas ut på Bokmässan i Göteborg i september.
Tidigare vinnare:
2019: ”Silvervägen” av Stina Jackson.
2018: ”1793” av Niklas Natt och Dag.
2017: ”Glöm mig” av Alex Schulman.
2016: ”Det är något som inte stämmer” av Martina Haag.
Årets nominerade:
• ”Brevvännerna” av Eli Åhman Owetz (Harper Collins).
• ”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens (Forum).
• ”Bergens stjärnor” av Jojo Moyes (Printz).
• ”Jamåhonleva” av Anders Roslund (Albert Bonniers förlag).
• ”Mitt liv som råtta” av Joyce Carol Oates (Harper Collins).
• ”I oxögat” av Ida Andersen (Polaris).
• ”Ödesmark” av Stina Jackson (Albert Bonniers förlag).
• ”Jägarinnan” av Kate Quinn (Harper Collins).
• ”Terapeuten” av Helene Flood (Polaris).
• ”Nästa!” av Nina Lykke (Wahlström & Widstrand).
• ”Tistelhonung” av Sara Paborn (Albert Bonniers förlag).
• ”Skuggjägaren” av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand).
Källa: aretsbok.se
Ida Andersen
Född: 1960.
Bor: Malmö. Bodde under uppväxten i byn Hökhult i Lenhovda.
Gör: Författare och litterär översättare av italienska.
Läser just nu: ”Jag har precis avslutat 'Ett annat liv' av P O Enquist och börjat på 'Det onda' av Inès Bayard. Den handlar om en våldtäkt och är ruskig.”
Favoritförfattare: ”På senare tid har jag verkligen blivit gripen av Karin Smirnoff. Jag gillar också italienska Elsa Morante. Men det är svårt att välja en favorit.”