Från Eagles till Barracuda queens – hon får Barometern-OT:s kulturpris

Allt började i Oskarshamn under tidigt 1980-tal. Amanda Adolfsson är inte helt säker på vilka minnen som är sanna och vilka som är en efterkonstruerad fantasi, men en sak vet hon säkert:

– När jag var liten jobbade min pappa som maskinist på Saga-biografen. Han har alltid varit en riktig cineast. Jag kommer ihåg att jag fick gå på bio väldigt tidigt och mitt starkaste minne är att jag såg ”Pippi på de sju haven” flera gånger. I mitt huvud ser jag framför mig en städskrubb med ett draperi som man kunde dra åt sidan. Där bakom fanns som en barstol där jag kunde sitta och blicka ut över hela salongen. Men jag vet inte om det är ett äkta minne, säger hon och skrattar.

Vi träffas på Nilssons konditori en av de gråaste mellandagarna. Amanda Adolfsson är hemma i Oskarshamn över jul och vi klämmer in en intervju i glappet mellan paketöppnande och nyårsfyrverkerier. Hon har nämligen tilldelats Barometern-OT:s kulturpris Gyllene Fjädern för sin insats för svenskt drama under 2023.

Grattis! Hur känns det?

– Tack! Det hemska var att jag satt i ett möte när ni ringde, och jag trodde att det var en telefonförsäljare! Jag tryckte bort samtalet men sedan kom ett sms där jag blev ombedd att ringa upp. När jag väl fick veta att jag fått priset blev jag jätte-, jätte-, jätteglad! Det var så oväntat. Det har varit ett sådant tufft år för min bransch.

Det där sista kan många skriva under på. Film- och tv-branschen fick ta många smällar under 2023. TV4 la ”Let's dance” och flera andra långkörare på is, Netflix prioriterar billig reality framför kostsamt drama och Viaplay har först skjutit upp, sedan sålt eller lagt ner flera av sina stora serier.

– När det är lågkonjunktur håller man alltid inne på kultur. Att Viaplay lagt ner sin dramaproduktion i Sverige märks så mycket. Projekt har ställts in och många har blivit arbetslösa.

Själv har Amanda Adolfsson haft tur, förklarar hon. Rent ekonomiskt var året visserligen inte det starkaste, men i skrivande stund är hon uppbokad åtminstone två år framöver. Dessutom tog hon ytterligare ett kliv på karriärstegen under 2023. Hennes Netflix-serie ”Barracuda queens” blev nämligen en enorm succé.

– Den var väldigt spännande att jobba med eftersom det är en sådan speciell genre. Det är liksom drama, men med ”heist” – brott, en kupp. Tjejerna är kriminella trots att de egentligen har allt. De gör det för kickens skull.

”Barracuda queens” utspelar sig i rikemanskvarteren på Djursholm i Stockholm. Året är 1995 och ett tjejgäng har fått en enorm räkning efter en blöt festhelg i Båstad, och nu behöver de fixa pengar. Snabbt. En av dem får en galen idé och det hela leder till att de blir en raffinerad, finsmakande inbrottsliga.

– Jag tyckte det var kul med twisten att det är ett tjejgäng under 90-talet och så mycket girl power. De här tjejerna har ju ingen koll på feminism men gör ändå saker som är normbrytande. Rent moraliskt finns det ganska mycket att ifrågasätta men jag gick igång på att det är starka, kaxiga tjejer som tar för sig.

Berättelsen är löst baserad på den verkliga Lidingöligan som härjade i Stockholms övre skikt under 90-talet. Den bestod av ett gäng killar som stal exklusiva samlarföremål, dyra antikviteter och fina viner från välbeställda hem. Vissa av scenerna i serien är direkt inspirerade av ligans kupper, berättar Amanda Adolfsson.

– Till exempel snodde de också en Rolls Royce. Vissa detaljer är tagna från verkligheten.

Men ”Barracuda queens” är inte hennes första stora dramaproduktion. Långt ifrån. Amanda Adolfsson debuterade som långfilmsregissör med ”Unga Sophie Bell” 2014 och sedan dess har hon regisserat avsnitt av såväl folkkära ”Bonusfamiljen” och Kjell Bergqvist-deckaren ”Bäckström”, som barnfilmen ”Nelly Rapp”. Störst avtryck i vår del av landet har hon dock gjort med en helt annan produktion. Med ungdomsserien ”Eagles” satte hon nämligen Oskarshamn på kartan en gång för alla.

Hur var det att spela in en serie i din egen hemstad?

– Alltså, det var så konstigt. Jag och teamet bodde på Hotell Post och bara att bo på hotell i sin egen stad är ju jättemärkligt. Som regissör är man van att röra sig i en främmande miljö men det var otroligt härligt under manusprocessen att man kände till vilka klippor man kan bada vid och var man kan spela in olika scener. Det blev mycket lättare med miljötänket.

Producenten Stefan H. Lindén och Amanda Adolfsson visste tidigt att de inte ville arbeta med diskbänksrealism. Småstäder skildras ofta som gråa, deppiga och stillastående – i ”Eagles” ville man lyfta fram en annan sida av samhället.

– Vi ville att det skulle kännas lite glossy. Beverly Hills-känsla, som en slags verklighetsflykt.

Och så blev det. Serien, som sändes på SVT Play och fick fyra säsonger, handlar om tonårssyskonen Felicia och Elias som flyttar från Boston till Oskarshamn med sin familj. Elias är nämligen en stor hockeytalang och har skrivit kontrakt med IKO. Felicia är influencer och deras ankomst i den lilla staden blir inte helt friktionsfri. Tillvaron kantas av kärlek, konflikter, vänskap och rivalitet. Och förstås – en hel del lyxkonsumtion.

– Tjejerna har jättesnygga kläder i varje scen och byter om hela tiden. Det är ju inte så realistiskt att man har den ekonomin i den åldern, men det är ett grepp vi valde att ta. Det kan vara skönt att få se det i en serie, säger Amanda Adolfsson och fortsätter:

– En annan kul sak var att ta hit hela filmteamet. Vi hade vårt produktionskontor på Flanaden och när vi slutade för dagen gick vi tillbaka till hotellet tillsammans. I början sa skådespelarna ”Var är alla människor? Jag har inte sett en enda människa!”, och jag tänkte liksom ”Hallå, klockan är 21.30 en vardag! Då är det ingen som är i stan.” Stadskärnan dör ju när restaurangerna stänger för kvällen. Så är det inte riktigt i Stockholm.

Just nu befinner sig Amanda Adolfsson i en relativt trygg position, men hur branschens framtid ser ut är det ingen som vet. Utöver att jobba som frilansande dramaregissör har hon börjat samarbeta med Felix Herngrens produktionsbolag FLX för att göra reklamfilmer. Lyckligtvis har hon även två större dramaprojekt framför sig – men om dem kan hon inget säga.

Vad har du för drömprojekt kvar att genomföra?

– Det är väldigt spännande att göra saker som utspelar sig i en annan tid. Jag skulle älska att regissera ett kostymdrama som inte känns mossigt och stelt, utan härligt. Ofta blir den genren lite för smörig, jag skulle vilja göra något med mer edge.

Har du några tips till den som vill bli regissör?

– Mitt bästa tips är faktiskt att söka sig till en utbildning. Det bästa med dem är att man skaffar sig arbetsprover och knyter kontakter. Där kan du hitta ditt sammanhang.