Christian Gustafsson: ”Att värva nu är som att komma till julbordet efter Edward Blom”

IK Oskarshamn gjorde en ganska fin bortamatch, även om andraperioderna fortsätter att gäcka. Jag gillade intensiteten, tålamodet och stringensen i försvarsspelet. Problemen fanns i passningsspelet och avsluten. Lägena skapades, men avsluten var tama.

På det stora hela var det relativt i sin ordning att IKO vann det här. Leksand var mer än lovligt blekt. Tänk att alla dessa flådiga namn – det skiljer ändå åtskilliga spelarbudgetmiljoner mellan lagen – kan göra så släta figurer inför sin (glesa) hemmapublik.

Framför allt gillade jag Nick Olesen-kedjan. Dansken ser vassare och vassare ut dag för dag. Viktor Lodin verkar gilla omgivningen och det känns alltid klart stabilare så snart Hynek Zohorna finns med på isen. Därför var det oroande att han – återigen – klev av inför tre mot tre-spelet. Bra drag på Gustaf Westlund-rören också, förresten.

Som sagt. Okej insats. Fem av nio poäng senaste tre. Stabilare. Modo hemma på lördag känns som en rimlig uppgift att fixa två raka. Ljusstrimma skymtar möjligen.

Samtidigt: läget är alltjämt prekärt och mer än det.

Braksist, sex poäng upp till säker mark och på det stora hela är det här alltjämt ett ihåligt lag, där något saknas både numerärt och kvalitativt.

• • •

Således, till saken.

“If at first you don't succeed, try, try again”, sa den amerikanske, osympatiske, komikern W.C. Fields för snart hundra år sedan.

Det där citatet går att applicera på IK Oskarshamn i rådande läge. Det blev inte succé på första försöket – försök igen. För det är ju bara att konstatera att det blivit bom eller halvbom eller ”hur bra är han, egentligen?”-frågetecken på en radda spelare som värvades under vår och sommar.

När man möter folk på stan, när man läser hockeytyckare i tidningar, när man möter grannen Ralph i garaget, när man ber folk skicka in frågor till en podd, har de alla en och samma lösning på IK Oskarshamns krisläge:

Värva.

Det är liksom universallösningen. Och jag sitter sannerligen inte på någon hög anti värvnings-häst. Tvärt om. I det här läget anser jag att det är helt uppenbart att det saknas en center. Kanske till och med två. Inte för att det är något uselt lag IKO ställer på benen, med alla hela är de tre första kedjorna för bra för att vara så här avhakade.

Men IK Oskarshamn skulle behöva en riktigt, riktigt kompetent center, och kanske ytterligare någon offensiv spelare – även om det nu är klart Olli Palola nu blir kvar hela säsongen – lite längre ner i hierarkin.

Med det sagt: det är inte så lätt som det kanske låter att värva så här i Halloween-tider.

Det är en sak att sitta där i försommarvärmen, med en GT i Värmlandsnäven och pussla med en uppsjö lediga spelare från när och fjärran. ”Passar den med den? Nä, ta den i stället”. Du har scoutat och cherrypickat under lång tid. Du kan djupintervjua, välja och vraka. Det är, uppenbarligen, inte säkert att det blir rätt, men chansen att hitta passande spelare är långt större i maj än under brinnande oktober.

Det kan låta självklart, men är värt att poängteras när flockmentaliteten slår till och manskören stämmer upp i ett maffigt baryton: ”Värva, värva, vää-ärva!”.

• • •

Här är några av brydsamheterna med under säsong-värvningar:

• Pengar. Oftast har du använt upp de flesta stålarna i plånkan. IKO har exempelvis satsat och höjt budgeten. Nu har Filander/Fröberg fått gå med myssan i näven till direktörerna Franzén och Göransson för att äska om några kronor till. Frågan är hur långt det räcker. Spelare är dyra före säsonger, men ännu dyrare nu.

• Skralt utbud. ”Marknaden är snortunn”, sa Fröberg i veckan. Så är det. Det finns ytterst få spelare av den kalibern IKO söker som är lediga nu. AHL-lönerna har skenat och KHL-rekryteringar är inget alternativ längre. Det har gjort marknaden än smalare. SHL är dessutom en långt bättre liga nu än för bara tre, fyra år sedan, det gör att nivån på de som ska in måste vara skyhög, om det ska göra någon skillnad.

• Skadat gods-parametern. De spelare som är lediga nu, är det av – så att säga – en anledning. Hur bra du än är och har varit, så finns det garanterat en anledning att du inte har ett jobb i slutet av oktober. Du kanske har gjort tre operationer, du kanske är en trubbelgubbe, du kanske är lite lat eller allmänt på väg utför. Att fynda nu är, som sagt, lite som att komma på sittningen efter konnässören Edward Blom på ett julbord. Det har liksom tagits tabberas på delikatesserna. Skaldjuren, gravlaxarna, de rundrökta ålarna, det välmarmorerade köttet, Anka à l’Orangen, de delikata ostarna – allt är uppglufsat sedan länge.

Visst går det fortfarande att fynda, men generellt: spelare som är klubblösa nu, är det av en (oftast inte positiv) anledning.

• Chansningar. Spelarna du värvar inför en säsong är kartlagda in i minsta detalj. Nu tvingas du chansa på namn ingen hört talas om. Tiden finns inte att förskansa sig om personligheter och så vidare.

• Hierarki. Det är en sak om du ligger lite i mitten, kanske toppen av SHL och ska spetsa lite. Du är attraktiv. I skrivande stund finns det 13 SHL-klubbar som är före IKO i värvningskön. Förmodligen finns det även ett par allsvenska lag som är före. Det är mer lockande att vara en del av, säg, ett Brynäs eller Björklöven som jagar SHL i heta hockeystäder, där positiva vindar blåser, än att kliva in i ett presensdysfunktionellt IKO som är avsågat i botten.

• Spelsystem. IKO:s knixiga sätt att spela är en ständig snackis. Det har gått sisådär att inkorporera de nya spelarna i systemet. Då har de haft månader på sig. Nu ska eventuella nykomlingar ramla in och försöka lära sig ”egen zon”-tiki-takan på en kvart. Lycka till!

• • •

Med allt detta sagt.

Det g-å-r att värva sig ur kriser.

IKO gjorde det 20/21 efter ett sällan skådat värvningsrally runt och efter jul. Men att hitta en Max Véronneau eller en Lance Bouma vid den tiden känns som en på miljonen. Även Andrew O'Brien var – innan han satte sig full bakom ratten – en bra back på SHL-nivå och Robert Sabolic bidrog med kvalitet till en tredjekedja.

Panikvävningarna räddade IKO:s SHL-status den gången, det visade att det går att värva sig ur kriser.

Men – det är sannerligen lättare sagt än gjort.