Gunilla Petri: Gunilla Petri: "Trots corona har det bjudits på generösa utställningar i länet”

De stora institutionerna och gallerierna har kämpat på med restriktioner och färre besökare. Men bland annat Kalmar konstmuseum, Oskarshamns konsthall, Pukebergs konsthall, The Glass Factory i Boda, Vida på Öland och Teatergalleriet har bjudit på generösa utställningar.

I snålklimatet känns det också bra att vi fått se så många samlingar. I Pukeberg presenterades ”Fri Tid” – årets sommarutställning och i Himmelsberga ”Det öländska världsarvet – konsten”, en uppvisning av Uddenberg-Nordinska stiftelsens stipendiater. Dessutom lyfte Himmelsberga fram den bortglömde Ölandskonstnären Helge Johansson.

Kalmar konstmuseum påbörjade under hösten ett utmärkt och mångårigt projekt kring sin samling. Med frågor om varför samlingen finns och hur den ska förvaltas och utnyttjas i framtiden? Museets utställning ”Fältarbeten” var en både nutida och bakåtblickande utställning med bland annat en lysande presentation av Kargel.

I våras bjöd museet också in Åsa Norberg och Jennie Sundén. De fick fördjupa sig i Designarkivets digitala flöde och fundera över gränsen mellan konst och formgivning. Utställningen ”A table of content" var en riktig ögonöppnare. Och The Glass Factory i Boda grävde i arkivet och plockade fram glas från funktionalismen.

Även gallerierna har jobbat på. Teatergalleriet i Kalmar har visat flera yngre konstnärer och stans nya Persona Galleri har koncentrerat sig på foto – ett lovvärt initiativ – och presenterade i november en första höstsalong.

Galleri Malou i Mörbylånga som under året fortsatt med sin utmärkta skriftserie – fem böcker vid det här laget om sydöländska konstnärer – har också blickat bakåt och presenterat en minnesutställning över Britt Lundbohm-Reutersvärd.

Utomhuslivet och jakten på luftiga lokaler har haft en god sak med sig. Upptäckten att länet har en stor pott offentlig konst. Och den som har mycket vill ha mer.

Kalmars vackra posthus ritat av Lars-Erik Lallerstedt 1947 och numera huvudbibliotek, saknar ännu något riktigt samtida signalverk. En del av konsten från gamla biblioteket (cirka 140 verk) kommer att placeras hos olika förvaltningar och i skolor och förskolor.

Erik Höglunds läsande familj får förhoppningsvis sitta kvar vid Norra vägen. Den passar ju bra även som lockpunkt för det blivande kulturkvarteret. Men nog är det viktigt att nya biblioteket får åtminstone något samtida konstverk. De möjliga väggarna är visserligen få (varför inte ta bort en av de fula jalusierna vid cafeterian) men lokalerna ropar efter ett nytt verk. Stig Blombergs ”Postbonden” från 1947 talar om sin tid. Nu behövs en konstnärlig röst av idag.

Linnéuniversitetet kan stå modell. Glaskonstnären Hanna Hansdotters två objekt med obändigt bubblade glas är redan på plats i ett trapphus och det kommer mer.

Kalmarkonstnären Edwin Böcks ”Sju hav” har i höst flyttat från Skeppsbrogatan till den intima Universitetsplatsen. Här kommer de fem kraftfulla skulpturerna i diabas som skildrar vind över vatten mer till sin rätt.

På Universitetsplatsen fortsätter tankarna kring sten och vatten. Pia Sandströms vattenskulptur ”Landskap från Havets mitt/Verktyg för att se”, hämtar sitt vatten genom sinnrik teknik från den renaste delen av Kalmarsund. Under vattnet i bassängen anas spåren av skulptörens händer som format bottenplattan. Ursprungligen i sand.

Totalt finns redan omkring 200 verk på plats och till våren ordnas konstvandringar för intresserade Kalmarbor.

Arbetet med universitets byggnadsanknutna konst har skett i samarbete med Statens konstråd. Alltså känns det tidsmässigt passande att Stortorget i Kalmar äntligen renoveras. Omdaningen av Stortorget var ju en storsatsning mellan Kalmar kommun och Konstrådet tidigt 2000-tal. Nu har verket haltat en längre tid. Hög tid att brunnarna får porla med rätt styrka och de röda lamporna på sina smäckra stänger lysa för att befästa torgets ”tak” som det var tänkt.

I spåren av corona har årets konstdebatt varit ljummen, men på riksplanet pågick under en tid en debatt kring skulpturer som borde vältas. De speglade en förgången tid.

Det närmaste Kalmar kommit en liknande debatt var väl när Arvid Källströms skulptur av stadsparksdonatorn grosshandlaren Johan Jeansson i samband med ”Skulptur i parken”, fick en flyttlåda som pendang.

Samme Källström hade väl också hamnat i debattens centrum om hans tävlingsförslag till en Gustav Vasa-skulptur förverkligats. Källström ville på 1920-talet placera Gustav Vasa till häst antingen på Larmtorget, Tullslätten eller Stortorget. Gustav Vasas heder har ju diskuterats en del sedan dess, särskilt i år. Landsfader eller vandal? Hade vi vält Källström skulptur över ända tro?