– Jag tror jag ska baka lussekatter idag, säger hon.
I torsdags var det premiär i Halmstad för Sanna Nielsens julturné, ”Mitt Sanna jag”.
– Nu är vi varma i kläderna. Vi har fått bra kritik, jag är så stolt och glad. Det är kul att publiken kommer i dessa tider!
Nu är hon är ledig efter en hektisk helg med konserter på olika orter och passande nog har vintern anlänt.
– När jag tittar ut vill jag åka pulka med Gibson, men vi blir nog hellre inne och pyntar och tänder en brasa. I går gjorde vi en snögubbe, men Gibson ville bara gå in, säger Sanna Nielsen och skrattar.
– Jag får passa på med julstök nu när vi har tre lediga dagar. Jag tror jag ska baka lussekatter i dag, kanske åker adventsstakarna fram.
Kan du avslöja något om årets julkonsert?
– Vi har en del klassiker kvar, men man vill alltid förnya sig. Jag kommer att spela mer piano. Och så har jag min nya julsingel ”River” av Joni Mitchell. Jag gjorde min egen version på förra årets julturné. Folk tyckte jag skulle spela in den och jag fick göra det i Atlantis-studion för några veckor sedan. Den måste få plats. Sedan blir det ”Driving home for Christmas” och lite annat, jag vill inte avslöja allt.
Hur är det att spela piano?
– Det är jätteroligt även om jag inte är någon pianist, men det är roligt att lägga ner tid på det och försöka göra det på mitt sätt. Det känns bra och lite bjussigt. Det blir ett element till och jag får spela med mina eminenta musiker.
Du sjunger i 22 olika städer fram till jul. Hur vårdar du rösten?
– Det är en bra fråga. Det är inte lätt när man har en ettåring, det blir inte så mycket sömn på nätterna. Återhämtning är ju a och o. Jag har en bra monitortekniker som vet hur jag vill ha det ljudmässigt för att leverera som jag vill, säger Sanna.
– Jag har gjort julkonserter sen jag var 16 år. Ibland blir man förkyld. Men jag tar hand om mig så gott det går. Min sambo Jocke är kapellmästare och vår son Gibson är med oss hela tiden.
Gibson har hunnit bli 13 månader. Sanna berättar att han reste sig upp och gick på elvamånadersdagen.
– Nu är det slut på det lugna. Det är så roligt att se, han är med på soundcheck och kollar instrumenten och tittar på scenen. Han tycker det är väldigt roligt, särskilt pappas gitarrer. Antingen kommer han väl att börja spela eller blir han supertrött på det.
Vilken är din favorit bland jullåtar?
– ”Jul, jul strålande jul”. Den är så mycket barndom för mig. Jag var med i körer och vi sjöng alltid den, även i skolan, med mamma och pappa hemma. Den har följt med mig hela vägen. Jag tror jag har sjungit den i alla år.
Vad kan du inte vara utan på julbordet?
– Mormors köttbullar, morfars sill, även om jag inte är en stor sillälskare. De är borta men deras mat och recept finns kvar. Janssons och ägghalvor med skagenröra och julskinka vill jag inte vara utan. Mer behöver jag inte. Jag önskar mig inget, kanske något litet. Det är roligt att ge bort julklappar. Mitt tips är julgranskulor med foton i. Förra året hade vi bilder på Gibson, berättar Sanna.
Nästa år blir det inget ”Allsång på Skansen” för dig. Vad kommer du att sakna mest?
– Publiken definitivt. Och alla shownummer vi fick göra. Jag har fått göra så mycket, dansat, spelat instrument, showat loss. Bara slängt mig ut i det okända! Jag fick ju tillbaka publiken i somras. Det var helt magiskt, fint att ha en sådan avslutning.
Du har inte ångrat beslutet?
– Nej, men det var inget lätt beslut. Det är ändå ett program jag har älskat att göra och betyder oerhört mycket för mig. Men jag hade gjort allt jag ville, då känner man sig ganska klar. Det är ett bra val med Pernilla Wahlgren, hon tar programmet vidare till nästa dimension.
– Jag ser fram emot följa programmet från publikplats. Men jag hoppas få komma tillbaka som gästartist.
Vad händer nästa år?
– Jag gör ”Funny Girl” i Malmö från slutet av januari till slutet av mars. Jag repar manus i turnébussen och sedan börjar vi repa efter nyår. Sedan får vi se. Jag har lite planer, men jag kan unna mig ta en liten resa i vår med familjen. Och så blir det lite ny musik. Jag ska vara lite ledig i sommar men vill säkert sjunga och spela också. Det kan jag inte vara utan.
