De ville vara öppna om sin längtan efter barn

Angelica och Viktor Hallberg går i väntans tider. I juni ska familjen utökas och snart fyraåriga Alva få en lillebror.

– Jag mår bra, men det är annorlunda den här gången för jag har mer foglossning, säger Angelica och stryker sig över den stora magen.

Hon och Viktor blev ett par 2009 och när de gifte sig tre år senare hade de så smått börjat prata om att skaffa barn.

– Vi hade försökt ett halvår innan vi gifte oss men det funkade inte och då tänkte jag att det kanske berodde på stress inför bröllopet, berättar Angelica.

Efter att ha försökt i ett år utan att bli med barn kontaktade de gynekolog för att få hjälp.

– Jag var 30 år och det var lite den ”magiska” gränsen, men gynekologen tyckte att vi kunde försöka ett tag till. Sex på schemat och att se kompisar bli gravida blev verkligen en stress, fortsätter hon.

Då bodde hon och Victor i Växjö och våren 2014 kopplade landstinget där dem till en klinik i Göteborg där de genomgick en IVF-behandling, en provrörsbefruktning.

– Vi hade tre försök, men det funkade redan på första. De fick ut väldigt mycket ägg och då var det ju lite som ”oj, gick det så lätt”. Vi var inte inställda på att det skulle gå så fort och blev nästan lite chockade, säger Viktor.

Både han och Angelica hade nästan svårt i början att njuta av att de äntligen skulle bli föräldrar.

– Vi kände tacksamhet, men samtidigt var vi oroliga om det verkligen skulle hålla hela vägen, minns Angelica.

Den 15 juli 2015 föddes dottern Alva efter ett akut kejsarsnitt. Då hade Viktor och Angelica flyttat till Kalmar och Viktor hade precis öppnat restaurang i stan.

Hur var känslan att bli föräldrar?

– Som för alla föräldrar blev man golvad över hur mycket kärlek man kunde känna för ett barn, sitt barn. Alla undersökningar, alla sprutor, alla tårar och all ångest man under utredning och behandling hade fått gå igenom var som bortblåst och allt kämpande var så värt när vi äntligen fick hålla vår dotter i våra armar.  Och eftersom det hade varit komplikationer vid förlossningen blev man ännu mer tacksam för allt och att vi nu ”äntligen gått i mål”.

När Alva var ett år gammal började de längta efter ett barn till.

– Jag har alltid drömt om en stor familj, men blivit mer ödmjuk inför det eftersom man inte vet om man kan få barn, säger Angelica.

Vid den första IVF-behandlingen hade man plockat ut flera ägg på Angelica, men bara ett gick att befrukta och sätta tillbaka och det ägget blev sedan lilla Alva. Eftersom det inte gick att frysa och spara några ägg till nästa försök fick Angelica och Viktor bekosta nästa behandling själva.

– Gynekologen ville att vi skulle försöka lite först, men vi kände inte att vi ville lägga flera år på att försöka i och med att vi hade den historien vi hade, säger Viktor.

De kontaktade samma klinik i Göteborg där de hade gjort det första lyckosamma försöket och fick välja mellan att köpa behandlingar med ett eller tre försök. En behandling kostade 37 000 kronor.

– Det blev väldigt ekonomiskt då och ingen känsla alls bakom det, säger Angelica.

De chansade på att ta en behandling och fick ut tre ägg, där ett återfördes och de andra två gick att frysa ner.  Första försöket misslyckades även här men förhoppningen fanns fortfarande kvar gällande de nedfrysta äggen men inget av de äggen fungerade i slutändan heller och Angelica och Viktor bestämde sig för att ta en paus innan de orkade påbörja en ny behandling.

– Eftersom första IVF-försöket funkade så lätt trodde man ju att det skulle gå lika lätt den här gången. När det inte gjorde det började vi prata om vad vi skulle göra om det inte funkade alls. Vi pratade om adoption och eftersom jag själv är adopterad var det inte en främmande tanke, säger Angelica.

När Angelica och Viktor kämpade för att få Alva pratade de mest med sina närmaste om vad de gick igenom, men under den andra behandlingen bestämde de sig för att vara helt öppna.

– Jag var väldigt öppen på Instagram och filmade till exempel när vi både plockade ut och satte tillbaka ägget. Jag fick mycket respons från andra kvinnor och många stöttade mig och det var jättefint, men jag fick många frågor också och det var jag inte beredd på men det gav mig en push och att diskutera allt med andra kvinnor gav mig möjlighet att bearbeta allt som skedde. Många berättade att de gärna ville prata med andra om att de inte kunde få barn men inte vågade.

Hon märkte också att många kvinnor lägger skulden för den ofrivilliga barnlösheten på sig själva och att de skäms över att de har svårt att bli gravida.

– IVF och ofrivillig barnlöshet är något som inte många talar om men som många får handskas med. Jag har varit öppen med våra IVF-turer just för att skapa en medvetenhet om ämnet och ta bort stämpeln om att det skulle vara skamligt eller tabubelagt.

Efter några månader köpte Angelica och Viktor en ny IVF-behandling, den här gången på en klinik i Malmö, som fungerade direkt och Angelica blev gravid.

Att gå igenom en IVF-behandling är inte bara tufft mentalt, behandlingen sliter också på kroppen och efter sista försöket var Angelica glad över att äntligen vara gravid samtidigt som hon kände sig slutkörd.

– Visst har det varit tungt när det inte har fungerat och det blir ju svårare och svårare för varje negativa svar man får. Jag känner att kroppen har fått stå ut med rätt mycket nu. När man är inne i det tänker man inte på det, men sedan kommer det.

Längtan efter barn kan bli en kostsam historia också. De flesta landstingen erbjuder tre försök, efter det får man bekosta behandlingarna själv. Viktor och Angelica betalade cirka 90 000 kronor (två IVF-försök och försök med upptinade ägg) för sina behandlingar.

– Det blev en ekonomisk press som blev jobbig också. Vi fick ta sparade pengar, men har man inte stöttning från familjen eller sparade pengar blir det ju svårt. Det är tråkigt att det ska handla om pengar, säger Viktor.

Men även om det har varit tufft, dyrt och jobbigt tycker både han och Angelica att det varit värt allt.

– Vi har kommit närmare varandra. Vi är bra på att prata med varandra och det är jätteviktigt för det är inte lätt att gå igenom en IVF. Det vi har gått igenom är påfrestande men jag är ändå glad över det och det har gjort oss starka, säger Angelica.

De tycker att det är viktigt att våga prata om ofrivillig barnlöshet, att det inte får vara något skamligt eller tabubelagt, och att våga be om hjälp om man inte kan bli med barn.

– Det är så individuellt och man kan inte ge tips hur andra ska göra, men att prata med en gynekolog ganska tidigt är bra. Tiden går om man vill ha barn och det är ju onödigt om man kunde gjort det snabbare. Nu går det ju dessutom att göra IVF, när Angelicas föräldrar ville ha barn gick det ju inte, säger Viktor.

– Då var barnlöshet tabu och något man inte pratade om, säger Angelica.