Kalmarbördiga Kreugersläkten är inte borta – han förvaltar imperiet

Solljuset tränger försiktigt igenom den grå vinterhimlen. Snön faller i stora flingor. Träden är vita och snötyngda. Det östgötska vinterlandskapet är sällsynt vackert när vi kör den smala vägen fram mot herrgården.Vi åker till slut igenom en vacker stenportal och upp för en brant gårdsbacke.

Då ser vi John Kreuger på gårdsplanen. Han vinkar och visar oss en parkeringsplats mellan huskropparna. Två hundar springer ivrigt runt hans ben. Vi kliver ur bilen och möts av ett fast handslag.

– Det här huset besökte vi första gången på 1970-talet, säger han. Sedan när greven dog så såldes fastigheten. Min fru och jag tyckte mycket om läget och köpte det 2012. Visst är det fint?

John Kreuger sveper med armen mot den vackra Trännöfjärden långt inne i S.t Annas skärgård. Herrborums gård ligger extremt vackert precis intill vattnet och utsikten är bedårande – även en kall och snöig vinterdag.

Att renovera fastigheterna har varit ett omfattande arbete. Gården var i väldigt dåligt skick när John Kreuger och hustrun Lotta tog över. Bland annat var det hål i taket på flera ställen, värmen dålig och skicket på det mesta undermåligt. Kung Carl Gustav och Silvia besökte gården på 1990-talet varvid kungen då fällde kommentaren att ”här har tiden sannerligen stått stilla.”

Herrborums gård är emellertid en gård med anor. Redan på Vikingatiden var det aktivitet i området. Den första husgrunden på ägorna är från 1300-talet men mangårdsbyggnaden, där familjen Kreuger numera bor, är från mitten av 1600-talet.

Gården har haft många stora namn i ägarlängderna – som kung Magnus Eriksson, riksrådet Bo Jonsson Grip, adelssyskonen Banér samt släkterna Posse, Gyllenstierna och Mörner. Den senaste ägaren var den något egensinnige greven Magnus Stenbock som var 95 år när han barnlös dog 2007.

– Bit för bit har vi renoverat. Men vi köpte inte hela egendomen utan bara drygt två hektar mark och husen här, berättar John Kreuger.

John Kreuger är 72 år gammal och ättling i rakt nedstigande led till den mäktiga affärsfamiljen Kreuger med rötter i Kalmar. John är brorsbarn till den världsberömde finansmannen Ivar Kreuger som under mellankrigstiden var en av planetens mäktigaste män. Vid sin tragiska död 1932 blev Kreuger förstasidesstoff i tidningarna över hela jorden.

– Jag har av naturliga skäl aldrig träffat Ivar. Han dog 13 år innan jag föddes. Men det är klart att han haft en betydelse för mig ändå – inte minst under mina år i USA. Ivar Kreuger är nästan mer känd där borta än i Sverige, berättar John Kreuger.

Dödsskottet i Paris har förstås förbryllat också brorsonen som, precis som sin far Torsten Kreuger, hävdar att det mesta talar för att det var ett mord och inget självmord.

– Ivar pratade med min pappa dagen före det hände och de bestämde att träffas några dagar senare. Ivar var alltid noga med att hålla löften. På den tiden saknade man också tekniska hjälpmedel som kunde bringa klarhet i utredningen. I dagens läge hade det varit mycket enklare att ta reda på vad som verkligen hände, berättar John Kreuger.

Johns pappa, industrimannen Torsten Kreuger, var helt övertygad om att Ivar blev mördad. Han skrev till och med en bok där han ville rentvå sin storebror som av vissa beskrevs som svindlaren som inte förmådde ta ansvar för sina gärningar.

Torsten Kreuger byggde i skuggan av sin bror upp ett eget företagskonglomerat som fick sin start i Kalmar. Han grundade Kalmar Tändsticksfabrik 1907 och blev vd för det sammanslagna bolaget Kalmar-Mönsterås 1913 innan han året efter flyttade till Stockholm och byggde upp sitt imperium med företag inom verkstad, banker och tidningar.

– Pappa och Ivar var nära vänner och hade en del affärer ihop, men de var väldigt olika som personer. Ivar var en världsmedborgare med stora drömmar medan Torsten var jordnära och noga med att betona att pengar aldrig är gemensamt med rikedom. Han sa ofta till mig att ”det är människorna i ett land som ger rikedomen”, berättar John Kreuger.

Torsten Kreuger var emellertid en man som i likhet med sin bror såg till att njuta av livet med dyra vanor. Man kan på flera ställen läsa om påkostade middagar med gåslever, champagne, rysk kaviar och exklusiva Margeauxviner. Torsten bokade alltid dubbla flygstolar i första klass (för bättre utrymme) när han reste och på väggarna i de olika husen han ägde trängdes konstnärer som van Gogh, Tizian, Rembrandt, Carl Larsson och Zorn.

John Kreuger beskriver sin pappa som en person som sällan grubblade eller tittade bakåt.

– Personerna som var hemma hos oss på middag hade ofta samma inställning som pappa, det var människor som levde i nuet. Jag minns att det var personer som det var intressant att sitta och lyssna på, säger han.

Torsten Kreuger arbetade upp en ansenlig förmögenhet genom sina bolag. En förmögenhet som åtminstone tillfälligt försvann när alla hans tillgångar konfiskerades i samband med det uppmärksammade Högbroforsfallet 1932-34. I sviterna av Kreugerkraschen gick Högbroforsens Industri i Jämtland i konkurs och Torsten Kreuger, som var vd, stämdes och blev dömd för bedrägeri. Påföljden blev, efter att fallet fått avgöras i Högsta domstolen, ett års straffarbete.

– Anklagelserna mot pappa var rena hopkoket! Han hade inga skäl att bedra någon. Det är klart att den händelsen påverkade honom mycket men det gjorde honom aldrig bitter. När jag var 20 år och pappa 81 sade han till mig att: ”John, du måste se framåt och inte vara så konservativ.” Jag tror att det säger ganska mycket om honom, säger John Kreuger.

Affärsfamiljen Kreuger gör sig tydligt påmind när vi kliver in i den pampiga mangårdsbyggnaden på Herrborum. Möbler och konstverk från familjens olika hus och generationer finns i salongerna. Vi beundrar bland annat signerade bord av Carl Malmsten, verk av skulptören Gudmar Olovson och pampiga tavlor – bland annat av 1700-talets stora svenska porträttmålare Alexander Roslin.

– Jag tror i alla fall att det där är en äkta Roslin. Jag har faktiskt inte låtit undersöka det, säger John Kreuger och pekar på den vackra bilden av Carl von Linné som är daterad till 1764.

Ändå är det bara en del av det arv som Torsten Kreuger lämnade efter sig som hamnat på Herrborum. De tre barnen fick, när Torstens änka Diana Blanchfleur Kreuger dog 1998, ärva en betydande rikedom. Förutom en högt värderad konstsamling och en ansenlig aktieportfölj fanns ett antal fastigheter i dödsboet som alla såldes för stora belopp.

Kontorskomplexet Citypalatset på Normalmstorg var kronan i innehavet och såldes för hisnande 1,1 miljarder kronor. Köpare var fastighetsbolaget Hufvudstaden – som Ivar Kreuger för övrigt var med och startade 1915...

Även familjebostaden Villa Ekudden på Djurgården inbringade stora summor. Konsthandlaren Verner Åmell betalade arvingarna 70 miljoner kronor för residenset på hösten 2000. Familjen Kreuger hade även ett residens i Schweiz, Chateau Malvande vid Genevesjön, som Torsten Kreuger köpte 1958. Det såldes också för ett betydande belopp.

– Ingen av oss barn var sugna på att ha Malvande kvar. Det är en väldigt hög egendomsskatt i Schweiz. Men jag har många goda minnen därifrån, vi tillbringade mycket tid där. Pappa köpte det väldigt billigt när det var fallfärdigt och gjorde det mycket vackert, berättar John Kreuger.

Den totala förmögenheten som de tre sönerna – John, Björn och Sten med familjer – fick ärva värderades till ett par miljarder kronor. Blott fem månader efter Dianas död så avled sonen Björn i cancer vilket gjorde att dennes döttrar, Caroline och Charlotte, fick vara med och dela på pengarna. Caroline och Charlotte är för övrigt bästa vänner med de svenska kungabarnen.

Torsten Kreuger behöll, till skillnad från sin bror, starka känslor för sin hembygd genom hela livet. Han var ofta på besök i Kalmar och höll kontakten med födelsestaden på flera sätt. Han hade dessutom kvar sin småländska dialekt genom hela livet.

– Han pratade ofta och gärna om Kalmar när jag var liten, tyckte mycket om staden och folket där. Som ung hade han en båt i Kalmar som han gärna vistades i. Han köpte ju också Blå Jungfrun i Kalmarsund och donerade den till staten för att den skulle bli nationalpark och därmed för all framtid stoppa stenbrytningen som hotade ön, säger John Kreuger som också berättar att hans pappa i ungdomen lärde sig affärer genom att med sin lilla båt åka ut och sälja varor till de större båtar som låg för ankar utanför hamnen i Kalmar.

Även John Kreuger gillar den stad varifrån hans familj härstammar.

– Vi var i Kalmar för ett par år sedan och kikade bland annat in i det Kreugerska huset där pappa föddes och växte upp. De köpte huset av släkten Palme 1850. Vi hörde att det flyttats inom staden och att det från början stod på en annan plats, säger han.

Precis som sin avlidne bror Björn har John Kreuger alltid haft ett stort naturintresse, särskilt fåglar har haft en stor plats i hjärtat. Så sent som i somras besökte han och hustrun Lotta Ottenby på södra Öland.

– Det var en rolig resa. Vi besökte också Naturbokhandeln. Väldigt mysigt, berättar Lotta Hollertz Kreuger.

Lotta är John Kreugers tredje fru. Paret träffades för mer än tio år sedan efter att John skilt sig från den rumänska prinsessan Irina von Hohenzollern-Sigmaringen. Äktenskapet med den rumänska prinsessan gav också två barn, en son och en dotter – och relationen med den rumänske kungen Michael förblev bra trots skilsmässan. När kungen avled 2016 skickade dock John Kreuger en sista hälsning.

– Han är mina barns morfar och den krans vi skickade hade en hälsning från mina barn med familjer, berättar John Kreuger.

Prinsessan Irina lever numera ett annorlunda liv i USA långt utanför den kungliga glansen. För ett antal år sedan blev hon arresterad för att ha arrangerat tuppfäktningar i Oregon. I samma delstat som hon och John Kreuger bodde i under många år.

Men det var en annan kvinna, Estelle Ax:son Johnson, som tog John Kreuger till USA 1978 och blev hans första fru. De fick tillsammans en dotter.

– Min pappa och Estelles far Bo Ax:son Johnson var goda vänner och det var på den vägen vi lärde känna varandra, berättar John Kreuger.

Paret slog sig först ner i Arizona, men flyttade så småningom till Myrtle Point i Oregon där man byggde upp en mindre hästavelsverksamhet.

– Jag hade haft hästar redan när jag bodde på Kårebo gård i Östergötland som jag flyttade till 1970. Vi flyttade från Arizona till Oregon för klimatets skull, Oregon har ett betydligt svalare klimat – nästan som i Sverige, berättar John Kreuger.

Som mest hade stallet omkring 25 varmblod som såldes till olika ridhus runt om i USA.

I dag har John Kreuger inga hästar kvar trots att han på Herrborum skulle kunna bedriva en mindre verksamhet i branschen. I stället lever han ett stillsamt pensionärsliv där arbetet med att renovera gården tar det mesta av tiden.

– Mina barn har det bra, jag har det bra. Det finns inget att klaga på, säger han.

John Kreuger välkomnar ny teknik och att samhället blir mer transparent. En lärdom att dra av familjen Kreugers historia.

– I dag tror jag att Torsten skulle uppskattat utvecklingen där allt mer i samhället blir transparent. Det går inte att dölja saker som förr, exempelvis som gjordes efter Ivars död. En direktör på Tändsticksbolaget berättade när han hälsade på mig att hans uppfattning var att om inte så mycket papper hade undanhållits hade det inte blivit konkurs, säger John Kreuger innan vi tar farväl och kör iväg.

I backspegeln ser vi hundarna, som lystrar till de fornnordiska namnen Gere och Freke, skutta runt husses ben medan han från gårdsplanen vinkar farväl.