Större, blodigare och bättre – ”Smile 2” överträffar sin föregångare

Snyggare än så går väl knappast börja en makaber rysare med den bedrägligt käcka titeln ”Smile 2”.

2022 blev ”Smile” en av årets stora succéer. En solid skräckhistoria om en demon som invaderar psyket och driver sitt offer till vansinne, tills denne tar livet av sig med ett sinistert leende och för vidare förbannelsen till nästa som råkar bevittna dådet. Och hur är ”Smile 2” jämfört med originalet?

Större, blodigare och bättre.

Naomi Scott (”Aladdin”) är spektakulär i huvudrollen som skandalomsusade popstjärnan Skye Riley. Skye ska just göra stor comeback när hon infekteras av ovan nämnda plågoande. Under filmens resterande 130 minuter får hon utstå kreativ mental tortyr på en nivå som inte skådats sedan 80-talsklassikern ”Evil Dead 2”.

En annan företeelse som upptar mycket speltid är att Skye dricker kopiösa mängder produktplacerat flaskvatten. Ibland känns det som om huvudpersonen löper större risk att dö av vattenförgiftning än av filmens metafysiska mördardemon.

Hur som helst. Manusets vinkel att omvandla psykiska trauman och självförakt till smittsam förbannelse är ett förslaget grepp, där hotet kommer inifrån och leder till dödligt ultrabrutalt självskadebeteende. Att göra huvudpersonen till superkändis ger ytterligare effekt. I en genre som rör sig bland skuggor och mörker orsakar rampljuset en påträngande känsla av att det inte finns någonstans att fly.

Det enda mindre bra med ”Smile 2” är att den är onödigt lång, vilket exponerar manusets strukturella återanvändande av samma tydliga formel. Det får vissa partier att kännas repetitiva, hur snitsigt komponerade de än är, och är nära att dra ner betyget. Men så knyts berättelsen ihop med ett slut som i sammanhanget är så fulländat att alla eventuella minus är förlåtna. ”Smile 2” lär få skräckfantasterna att jubla. Eller åtminstone sitta med ett belåtet varggrin i biofåtöljen.